Igår såg vi Harry Potter och dödsrelikerna del 2.
Jag höll ihop ganska bra (well that's just not true) ända tills Voldermort dog.. då bröt jag ihop lite mer än lagom. För Harry Potter är en big deal.. det har varit hela vår barndom. Och nu är det slut.
Jag är medveten om att jag just nu, i och med att Jens ska till Göteborg och Julle till London och allt sånt skit, är lite mer lättmottaglig för symbolisk vemodighet, eller bara vemodighet i allmänhet.

Efter filmen drog vi till dovas som inte är dovas längre utan något annat för vi skulle träffa Emil en sista gång innan han drar till Landet och sen bara är hemma en kortis över sin födelsedag och sen drar till Umeå och efter det GMU. Typ 4 månader innan jag kommer träffa Emil igen. 4 månader.. det är inte jättelänge om han kommer tillbaka ordentligt..  Men det är betydligt längre än jag är van att va utan Emil.. sen så ska ju jag vara borta under större delen av den tiden så jag märker ju inte massor av att just Emil inte är hemma.
Albin lurade i oss lakris-shots som jag inte mådde så bra av så jag hängde på när han drog vid 12 och hann med den näst sista tvärbanan från Liljeholmen. Albin gick därifrån.

Idag är jag ledsen. Allt känns så obehagligt och verkligt och vuxet. Voldermort är död.. snipp snapp snut typ :(
och vad ska jag göra nu då?