här på jorden.

Jag orkar inte!
Jag har gråtit i typ två timmart nu...
Jag vill inte komma tillbaka till skolan.. det går bara närmare och närmare skolavslutningen.. sommarlovet som inte är något riktigt sommarlov längre
och jag blir bara räddare och räddare för varje dag som går att när skolan är slut så kommer alla att försvinna. Som alla i högstadiet försvann.. vad har jag kvar av dem? Jag läser Saras blogg... Jag läser Saras blogg.. det är den kontakt jag har med den klass som jag gick tillsammans med i tre år. Jag läser Saras blogg..
Visst.. jag är inte intresserad av att träffa alla.. men det gick en hel del awesomet folk i min klass som jag skulle vilja umgåtts mer med då och som det är synd att jag aldrig träffar nu.
Men jag kan inte hålla kontakten med folk.. för jag kan inte med att höra av mig till folk och fråga om de vill ses. För tänk om de hatar mig. Tänk om det inte alls vill träffa mig men säger ja för att de inte vill göra mig ledsen och sen ger mig massa hintar om att de inte vill ses som jag inte uppfattar. Jag vet hur det är att umgås med männsikor man inte gillar. Och jag vill inte att någon som inte vill umgås med mig ska behöva göra det för att jag är för pantad för att ta en hint.

En kram är en jävla underskattad tröst.. när man är ledsen (när jag är ledsen) behöver man ingen som berättar för en att man inte behöver vara ledsen. Det vet man redan om.. man vet att man är ledsen över någonting som inte har hänt, eller någonting som inte går att göra något åt.. eller något annat som det inte hjälper att vara ledsen över. För det blir aldrig bättre av att vara ledsen.
Jag minns en gång när jag var ledsen.. över vad mins jag inte.. tror det var i nian. Några kom och undrade vad som var fel och försökte muntra upp mig med "det kommer ordna sig" eller "det kunde varit värre".. sen kom Leo, "är du ledsen?" och så höll han fram sin knytnäve.. fistbump
För när någon kommer med en lösning som gör att man inte behöver vara ledsen så känner man sig bara dum för att man är ledsen ändå. För man är ledsen ändå.. man är ledsen för att någon gång ibland måste man vara ledsen, och om man inte haft det man är ledsen för att vara ledsen över så skulle man vara ledsen över något annat. Så det man behöver är en kram, eller något annat som säger "du får vara ledsen"

Okej.. nu har jag lugnat ner mig
Ni är awesome, jag älskar er och har skitkul med er.. jag är dessutom lame så det förslår xD
Men yeah, life goes on.. och det suger ^^


Kommentarer
Postat av: emelie

Awesome reaktion på någons ledsenhet. Fistbump. "Yeah, livet suger, för mig med, I feel you" typ. (Jag gillar't!) ^^



Fick lite stopp nu, vet inte vad jag ska kommentera riktigt förutom att jag bara ... förstår hur du känner och menar. och jag är också orolig att tappa folk. jag vill inte hamna på den där nivån när man stöter på gamla kompisar på stan och säger "men du, vi borde ta en fika någongång". vill inte bli så med folk som jag verkligen tycker om att umgås med. (den utlovade fikan genomförs förstås aldrig, det är bara tomma ord för att det där hejdå:et på stan inte ska kännas lika verkligt.)



:( deppigt att tänka på. känns så sjukt att folk man är med och gillar i skolan, men bara i skolan (typ som folk i klassen som man inte umgås med men som ändå är sköna, eller folk i "min" elevkår etc) man kommer ju aldrig träffa dom igen! D: det är läskigt att tänka på. bleh. vill inte.



Men ja, vänner är ju otroligt nära en, så klart som fan att man sörjer när man inser att man kommer förlora dom. I'm with you, pal. :'(

2011-03-08 @ 00:50:42
URL: http://heatwawe.blogg.se/
Postat av: Gnarl

Hahah, vad du är rolig. "Jag läser Saras blogg jag läser saras blogg jag läser saras blogg"



WOHO. Var inte ledsen. Det kommer bli bra. Dom som man vergkligen fungerar bra med brukar man lyckas hålla kontakten med ändå.

2011-03-09 @ 12:19:15
URL: http://totallyderp.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0