Vilgot - Gaffelkakan


Annars är det väldigt fint att läsa gamla konversationer med Vilgot. Apropå gårdagens inlägg (Apropå är ett fit ord) Jag har under hela gymnasiet haft random KPW-folk som jag har kunnat prata av mig med om sånt som rör folk jag umgås med för mycket för att jag ska kunna prata med någon av dem.. er. Men med KPW-folk vet inte vilka människor jag pratar om, de har ingen koll alls så jag måste när jag ska prata om något, börja från basics. Dessutom så har flera av dessa KPW-folk haft riktigt allvarliga problem själva. Typ grava ätstörningar och grejer, och då är det dem som behöver prata av sig och jag som får lyssna och.
Men Vilgot har koll på basics, han vet vilka alla jag pratar om är och han vet hur dem är och han vet hur jag är. Så jag behöver inte förklara massa saker utan kan bara berätta det jag vill berätta. Och Vilgot har inga ätstörningar han behöver prata ut om som är mycket viktigare än mina "tonårsbekymmer" (tänk om han har det :S det är ju inte säkert att han skulle sagt det till mig isåfall :S jag har noll koll på symptom och sånt, hur en "typisk" person med ätstörningar är :S Vilgot ger inte sken av att lida av ätstörningar mer än någon annan jag känner iaf :o Och om han nu gör det så pratar han inte med mig om dem..) istället har han egna "tonårsbekymmer" som precis som mina är sådär trevligt globalt oviktiga, men som man ibland har lust att jämra sig över ändå, och det får man! Så det så! Vilket gör att jag känner mig lite mindre gnällig när jag jämrar mig också ^^ För om man jämrar sig själv och sen blir irriterad när andra gör det, då är man inte värd hänsynen att slippa höra folks jämmer!
Iaf, det som är praktiskt med Vilgot är att han är precis lagom för att jag ska kunna med att vara helt och hållet ärlig med mina "tonårsbekymmer". Medans jag med alla andra jag pratar med måste altra lite för att jag inte vill ta upp hela sanningen, eller inte orkar ta upp hela sanningen för att det skulle innebära att jag måste förklara aldeles för mycket.
Så förutom att Vilgot har massa intressant att säga så är han den som jag är mest ärlig med, vilket är jävligt skönt att vara ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0