Nu är jag hemma igen.. sen två veckor tillbaka nästan.
Jag skulle skriva dagbok idag på väg hem från Jens och det var ett jävla sjå att klura ut vilken dag det var. Tiden går fort på ett annat sätt hemma.
Jag drömde en asläskig mardröm precis. Det är därför jag är uppe klockan 11. Albin var med i den upptäckte jag när han loggade in på skype nyss. Så nu vill jag veta allt om hur hjärnan fungerar! Allt! För uppenbarligen är det ju jävligt coolt.

På de här två veckorna har vi både nästan varit hemma hos mig mer än de tre åren innan kombinerat OCH varit på söderkällaren mer än de tre åren innan kombinerat. Nästan sa jag. Va inte såna.
OCH varit hemma hos Mario och Vilgot mer än de tre åren innan kombinerat. Igen nästan.
Och då blir det ju så att första gången jag var hemma hos Jens sen jag kom hem var igår. Men det har inte passerat någon livstid sen jag var där sist. Jag står där i hissen och vill känna någon sorts "åh det var länge sen ♥" för ibland vill jag vara ännu töntigare än jag är på riktigt. Men det gör jag inte för det var inte så jävla länge sen. 3 månader sen bara. 3 månader går i ett jävla huj och snart är det Juli. Snart är det Juli och bara lite sommar kvar innan alla ska börja med det de ska göra till hösten.
Och då ska ännu fler iväg. Och jag bestämmer mig 3 gånger i veckan att det är klart jag ska stanna. Vad har jag någon annan stans att göra? Men jag behöver ändå bestämma det igen två dagar senare.
Jag är en magkänsla-person.. men jag tycker rationalitet är jävligt fint, så när min mage vill något så går jag till världens ände och tillbaka för att försöka rationalisera det som magen vill så att jag kan låtsas att jag har valt det med huvet.
Men i det här fallet byter magkänslan också 3 gånger i veckan. Idag vill magen ha ett great perhaps någonstans även fast hjärnan skriker fuck you du har ett awesome for sure på din egen jävla dörrmatta.

Också så är det mysigt när man själv skriver mage och ändå så fort man skriver ordet tänker mage. Altså inte mage som i magen, magen på kroppen, utan mage, mage som i trollkarl.

Folk var här i Söndags. Det blev så många som jag var rädd att det skulle bli. Men de fick plats bättre än jag var rädd att de skulle göra. Det var ju fint. Jag tog inga bilder. Det ligger fortfarande hattar lite lagom utspridda över lägenheten och jag mår fortfarande lite konstigt efter att Jens bestämde sig för att plötsligt casha in en treårs-dos av helhjärtat samtal under en timme. Hujedamig.

Annars är det fint att ha haft folk hemma. Och nyttigt för det har varit kaos och inte alls som vanligt. Ghana känns ganska mycket som vanligt.. ("Som vanligt" som vanligt.. inte bara vanligt som vanligt) Tillräckligt lite "som vanligt" för att det fortfarande ska kännas fint att vara hemma, men tillräckligt mycket "som vanligt" för att det ska ha fastnat att life goes on och det är inte så farligt att det inte kommer vara gymnasiet för alltid.

Och ja, jag har lite av en ny nivå av töntighet going at the moment. Det har nog gått över om ett par dagar eller så. Det har blivit så ärligt nu ett par dagar. På ett par olika fronter. Jag blir töntig av sånt. Det går som sagt över x)