Garn-garneligarn

Räkneliga varv kvar på mitt hudfärgade nystan. Oräkneliga varv kvar på de hudfärgade benen jag virkar. Och jag vet ändå inte hur många virk-varv det går på ett nystan-varv.
Jag blir så smittad i mitt bloggande av att läsa andras bloggar. Ju. Allt med mig är bara andra egentligen. Haha xD.    Hade jag haft lösenordet till poeter.se hade jag nog skrivit det här där istället. Och sen inte publicerat det för det är....  inte som jag brukar skriva där heller.
Jag vill ligga och titta på himlen idag. Det humöret är jag på. Bara säga massa ogenomtänkta saker om hur livet är. Liksom som fenomen. Inte mitt liv.. Livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0