Idag kom jag ändå upp vid bra tid för jag hade satt väckarklocka. Sen har väckarklockan ingen snooze och jag stängde av den och somnade om, men vaknade efter 20 minuter igen så det gjorde ingenting.

Jag hade satt klockan för att jag skulle träffa Albin vid 1 inne på stadsbiblioteket för att Albin är allmänt duktig och orkar åka in dit för att plugga på sina lediga dagar. Jag känner mig dålig.

Jag hittade Albin, i rummet där "the prisoners dilema" står. Jag funderade på att låna den igen, men struntade i det. Jag har inte tid att läsa den. Egentligen har jag det, jag gör ju ingenting just nu. Det blev i alla fall inte av. Vi satte oss i fiket, jag och Albin och åt bulle och macka. Kolosalt mycket macka för pengarna. Inte lika mycket varm macka, men man vill ju ha den ätbart varm. Jag tyckte den dög. Det tyckte allt Albin också. Där satt vi i typ en timme och kollade igenom hans mattebok efter saker som jag behövde förklara, det var inte så mycket. Albin har koll.

Sen vid halv två tyckte vi att vi hade fikat klart, men jag skulle möta Renlund vid "två, halv tre" för att ge honom sin bok tillbaka.

-vi kan se ifall vi hittar någon cash?

Så det gjorde vi. En av dem tog oss upp till Observatorielunden på Stockholmsåsen och jag slogs igen av hur fint stockholm är. Jag gör det mer och mer. När jag började gymnasiet hatade jag städer. Hade helst bott på en bondgård eller något. Landet. Jag tycker fortfarande om att typ stå på ett berg någonstans och titta ut över åkrar och skogar och känna hur okomplicerat allt är. Det var slltid det som var så fint med landet att man kunde ställa sig och bara titta och tänka och allt kändes aldeles mysigt.

Jag kan göra det med stan också nu. Minst lika bra. Stå uppe på stockholmsåsen och titta ut över taken och se alla de där små silvergrejerna som jag inte vet vad de är till för glimma i takt och moln som bildar en liten kupol i horisonten. Såna moln är mina favoriter. Och allt känns precis lika okomplicerat i stan. Bilar och bussar och rushande människor måste inte göra en stressad.

Tillslut kom Oskar. Jag hade totalt missbedömt avståndet mellan observatorielunden och Shock på drottninggatan så han fick vänta en stund på oss. Förlåt Oskar!!

Sen tog vi oss för att promenera till Universitetet då jag skulle träffa Vilgot när han slutade klockan tre. Vi valde en riktning som kändes bra och så började vi gå. Efter en bit på väg och en busshållplats med bussar som inte alls gick dit Albin trodde bytte vi lite riktning och hamnade tillslut vid KTH, vilket är nästan universitetet. Också så är det fem minuter rakt upp för Odengatan istället för den 20-minuters kringelikrok variant vi hade tagit oss för. Jag föredrar kringel. Därifrån åkte jag tunnelbanan en station för klockan var nästan tre och ärligt talat så har jag ingen aning om hur man går mellan KTH och Universitetet även om det borde vara nära och så (och jag hade ju paddan ifall jag skulle gått vilse). Albin åkte hem.

Vilgot tog bra tid på sig att dyka upp vid Akademibokhandeln. Jag hann bli värvad av amnesty. Så lång tid tog det. Fast Amnesty är snabba rävar så det säger inte direkt så mycket. Vi åt sushi. Det är hemligt. Jättehemligt!

Nu sitter jag med en stekpanna och badonkar Vilgot i huvet så fort han försöker snirkla sig ur att skriva rapport. Det är inte kul att skriva rapport, det kan jag sympatisera med. Men jag vill inte ha en Vilgot som gnäller över att han inte har skrivit klart rapporten heller x) jag har ju redan Janne för sånt liksom.