Utöver att jag inte kunde lägga upp bilder på bloggen från paddan med webläsaren så var det ju för att styckesindelningen inte funkade på webläsaren som jag började använda den här helvetiska iphone-appen. Det är inte sant.. Jag slipper logga in med den också.



Idag hade jag upprop :S asläskigt! Folk! Hu! Cissi är stabil. Folk var snälla.. Inget jox där.. Vi fick info och sen grillade vi och spelade kubb med föreningsfolk. Jag och två till blev utnämnda till kottens favorityngel för att vi var de enda matematikarna som var kvar tillslut. Jag är helt okej med att vara ett favorityngel. Jag vill inte gå dit igen imorn.... Visst alla var snälla och jag pratade visst med folk och de tyckte tillochmed om att prata med mig. Jag kände mig hyggligt socialt kompetent. Yay. Men jag hann inte med att vara nervös igår för jag visste inte att det skulle hållas på och va insparkigt. Så jag är nervös idag istället. Jag kommer ju liksom behöva umgås med min klass efter som alla mina vänner åkt till uppsala och göte-bajs-borg. Mogen idag. Sigge! Vi ska ha så jävla många asfestliga filmkvällar!! Och alla kommer bli jätteavundsjuka och komma hem igen :3

Idag har jag bara skrivit dagbok hela dagen. En och annan blc-match inklämd, men det är så långa kötider så det är liksom aldrig riktigt ens mainaktivitet. Jag har ingen bra blc-dag idag.. Allting går åt pipsvängen. Kan inte sikta ordentligt ens. Det var ett litet tag sen jag spelade så det blir väl lite så..

Utbytte just en blick med en tjej över en full kille som raglade förbi och liksom pratade som om det var någon som lyssnade. Och sen var det bra, vi utbytte en lite förvirrad/medlidande blick och sen kände hon sig inte tvungen att prata om det. För det händer ofta. Man sitter i en fyra med någon och så kommer det förbi någon och beter sig allmänt fullt och när hen har gått så kommer kommentaren "ojdå, ja ibland blir det ju lite för mycket.." och jag tänker varje gång att ja, anledningen till att man tycker att hen är jobbig som kommer och är full är ju att hen försöker prata med en, och man är svensk och vill för gudsskull inte bli pratad med.. Och så kommer den här jeppen som har "delat den traumatiska upplevelsen" och gör SAMMA SAK SJÄLV! "hehe, jaaa...." svarar man och plockar demonstrativt upp en bok eller hörlurar ur fickan. Vill. Inte. Prata. Och så undrar man varför den här personen tyckte att fullo-upplevelsen var så traumatisk att den behövde diskuteras om personen nu inte skyr konversationer med främlingar på tunnelbanan som oss vanliga dödliga...

Vilgot sitter och spelar silent hill 2. Det var läskigt att titta på. Jag började må lite illa så jag satte mig med paddan istället... Jag är inte jättecool. Jag vet.
Det är mycket som är läskigt.. xD det är läskigt hur mycket sårbarare man känner sig bara för att det är tänkt att den man bryr sig sådär massor om ska bry sig lika mycket tillbaka. Så läskigt att man inte kan med att posta dag 20 i den här bildutmaningen på jättelänge. Inte som att han inte gör det, bryr sig tillbaka. Det är som om man har vant sig vid att till varje pris dölja hur kär man är för den man är kär i... Det är svårt att komma ur gamla vanor ibland.

Nu är inte jag den som tappar tron på mänskligheten till höger och vänster.. Och jag antar att det här är en ganska grov överdrift. Jag vet inte, jag blir bara grymt fascinerad över hur man kan avsky människor man inte träffat.. Eller träffat för den delen.. Så mycket att man skriver ett långt inlägg om hur man vill bränna sjukhus när man hör personens namn på dennes facebook. Vad tänker man när man tycker att det är en värd grej? Beyond me är det. Jag tycker inte om Nicki Minaj. Jag tycker inte att hennes musik är bra, men det spelar ingen roll hurvida det hon gör är bra eller inte, det här är så jävla oförtjänt och läskigt och jag tycker så jävla synd om henne :(