Med risk för att låta sådär lagomt psykiskt instabil...




Såhär är grejen: (också så har min blogg.se app slutat funka på las paddas så det är därför jag inte bloggat på ett tag... jag behöver inte ursäkte mig! Screw you all!!) Den där grejen när man hör röster i huvet?
Altså inte som en galen person som hör saker som inte är där. Utan bara faktiskt I huvudet. Den grejen? Inte?
Okej såhär: ni vet hur man kan liksom bara tänka på allt möjligt och det är liksom lite som bilder lite som ljud, lite som begrepp, lite som faktiska ord.. man reflekterar liksom inte så mycket i hur det "känns" när man tänker. Man bara tänker. Och sen kan man komma på något smart och så tappar man bort det och så kom man backtracka och hitta det igen för att man liksom fattar hur man har asocierat fram saker. Den grejen är fin. Det var inte alls den jag ville prata om. Jag ville prata om det där andra sättet att tänka på. När man tänker massa aktivit och allt man tänker bara är som text, eller ett ljudspår. Som att man pratar. Fast man gör det i sitt huvud så att ingen annan hör. Men det känns lite som att man själv HÖR. Jag gör det tillexempel nu när jag skriver. Jag läser upp det jag skriver i huvudet precis samtidigt som jag skriver. Det är inget konstigt fenomen. Det känner ni igen? Bra.
Okej så den grejen, när man hör sig själv tänka i huvet. Men ibland så är det som om man hör någonting annat, som inte är ens tankar, men ändå i huvet. Man misstar det inte för riktiga ljud, för det "låter" helt annorlunda. Men man har inte alls kontroll över det sådär som man har med sina tankar. För mig är det oftast som en häxa som skrattar väldigt hånfullt.
Om jag försöker att tänka på något så blir det som att häxan härmar mina tänkar. Som en jobbig unge som säger efter en under tiden man pratar. Jag kan inte få den att sluta, men den går över av sig själv efter en eller ibland ett par minuter.
Känns det bekant?
Eller den där grejen när man blundar ibland och så käns det som att ens kropp blivit jätteliiiten, och huvudet jättestort. Eller att ryggen liksom knutit sig som en kringla? nähe inte det heller? Säkert?

15. HAPPINESS

Happiness känns så konstigt att ta bild på. Det är liksom lite happiness i alla bilder, bara för att de är bilder. Och samtidigt känns det som alla bilder skulle kännas så tråkiga som det här inlägget för att inga bilder är tillräckligt mycket happieness. För bilder är inte det finaste som finns, verkligheten är liksom så jävla mycket finare.
Haha ^^ gud va pretto <3 Jag är så jävla söt ibland.
I alla fall så tänker jag strunta i den här dagen nu! Så himla rebell!


RSS 2.0