Med risk för att låta sådär lagomt psykiskt instabil...




Såhär är grejen: (också så har min blogg.se app slutat funka på las paddas så det är därför jag inte bloggat på ett tag... jag behöver inte ursäkte mig! Screw you all!!) Den där grejen när man hör röster i huvet?
Altså inte som en galen person som hör saker som inte är där. Utan bara faktiskt I huvudet. Den grejen? Inte?
Okej såhär: ni vet hur man kan liksom bara tänka på allt möjligt och det är liksom lite som bilder lite som ljud, lite som begrepp, lite som faktiska ord.. man reflekterar liksom inte så mycket i hur det "känns" när man tänker. Man bara tänker. Och sen kan man komma på något smart och så tappar man bort det och så kom man backtracka och hitta det igen för att man liksom fattar hur man har asocierat fram saker. Den grejen är fin. Det var inte alls den jag ville prata om. Jag ville prata om det där andra sättet att tänka på. När man tänker massa aktivit och allt man tänker bara är som text, eller ett ljudspår. Som att man pratar. Fast man gör det i sitt huvud så att ingen annan hör. Men det känns lite som att man själv HÖR. Jag gör det tillexempel nu när jag skriver. Jag läser upp det jag skriver i huvudet precis samtidigt som jag skriver. Det är inget konstigt fenomen. Det känner ni igen? Bra.
Okej så den grejen, när man hör sig själv tänka i huvet. Men ibland så är det som om man hör någonting annat, som inte är ens tankar, men ändå i huvet. Man misstar det inte för riktiga ljud, för det "låter" helt annorlunda. Men man har inte alls kontroll över det sådär som man har med sina tankar. För mig är det oftast som en häxa som skrattar väldigt hånfullt.
Om jag försöker att tänka på något så blir det som att häxan härmar mina tänkar. Som en jobbig unge som säger efter en under tiden man pratar. Jag kan inte få den att sluta, men den går över av sig själv efter en eller ibland ett par minuter.
Känns det bekant?
Eller den där grejen när man blundar ibland och så käns det som att ens kropp blivit jätteliiiten, och huvudet jättestort. Eller att ryggen liksom knutit sig som en kringla? nähe inte det heller? Säkert?

Kommentarer
Postat av: Emelie

Mjaa, jag känner inte igen just det där, men att random meningar (eller bara delar av meningar) upprepas in absurdum i huvudet på en? Har inget exempel på det dock...

2012-06-25 @ 21:15:45
URL: http://heatwawe.blogg.se
Postat av: Linus

typ sådär så att det känns som det inte är riktiga ord längre? sånt är kewl :D

2012-06-27 @ 10:59:16
URL: http://giefkaka.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0