Kommer inte komma undan den här frågan utan att känna mig lite orättvis..
Jag har verkligen ingen BÄSTA vän. Det är sådär väldigt olika vilket humör man är på.


Jag skulle kunna skriva om Esther, som var den första och egentligen enda som jag någonsin kallat min bästa vän. Men även om vi var jättebästisar på hela 6:års och typ dagis också, så har vi liksom ingenting med varandra att göra nu. Vi ses ibland.. har mindre och mindre att prata om för varje gång.
Lite kul var det när jag var två månader i USA i slutet av 8an.. då hade vi mail-kontakt och det var som om vi alldrig slutat umgås.
Fast nu är det bara läskigt att träffas. Våra familjer umgås fortfarande. Bara därför vi ses.
Visst tycker jag fortfarande om henne, det är bara det att vi är så fruktansvärt olika nu för tiden. Vi har ingenting gemensamt alls längre känns det som. Vi kan prata gamla minnen då och då. Men de tar slut rätt fort.. :\

Så nej.. även om jag gillar Esther så känns det fånigt att skriva om henne i det här inlägget. När det finns så många som passar bättre. Men då är det ju frågan vem annars är min BÄSTA vän...
Jag skulle också kunna skriva "se kakinläggen" och sen vara klar med det här inlägget men det känns fusk.


Sen tänkte jag att på tal om Kakinläggen så har jag inte skrivit om Matilda.. och det borde jag ju verkligen göra. Så jag tänker att vafan. Inlägget får handla om Matilda helt enkelt! Yay :)
Matilda är också tillräckligt på sin egen kant av mitt liv att jag kan skriva om henne utan att lika gärna kunna ha skrivit om vem som helst annan av er så att någon får för sig att ta illa upp. Så ingen känner sig utelämnad nu? Brabra :)





Matilda är inte min Bästa vän, eller min Äldsta vän. Men hon är min äldsta riktigt braiga vän. Och också min bästa väldigt gamla vän. (Sååå besviken för att du inte fattar referensen Vilgot! :'C)

Hon har varit med länge. Även om hon från början bara var en bifigur på dansen i kulturhuset. Hon minns inte ens det, det är mycket möjligt att det faktiskt var någon annan som gick på den där dansen x) Men vi har växt upp tillsammans så det är inte konstigt att vi är lika på många sätt.
Mamma brukade säga att det var därför vi inte kom överens när vi var mindre och vi bara umgicks för att båda två ville leka med Fredrika. Att vi var ledare, och båda två väldigt envisa (Matilda brukade tillexempel hota med att gå till Anna-Karin om hon inte fick som hon ville) och smarta. Medans Fredrika var mer av ett får (det sa de inte.. det har jag lagt till själv ^^ Fredrika är den enda personen på jorden som jag verkligen hatar passionerat. Men det ska vi inte gå in på nu. Det finns en tid och en plats!).. det här var innan jag blev mosad i mellanstadiet. Mina ledartendenser är inte kvar sådär vardagligt.
Så det kanske är möjligt att vi var lika redan från början och det har ju inte direkt försvunnit med tiden. Som jag nämnde dag ett så är det svårt att säga vad hon har influerat mig till och vad jag har influerat henne till.

Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi slutade umgås med Fredrika. Jag vet hur det kom sig att JAG slutade umgås med Fredrika....
Men liksom, jag träffade ju med henne ibland ändå då vi sågs alla tre. Ifall de hörde av sig till mig. Så jag vet inte hur det kom sig att hon föll bort ur gruppen. Att hon föll bort för att jag inte ville veta av henne, istället för att jag föll bort, trots att jag aldrig pratat med Matilda om att jag inte ville umgås med Fredrika. Det gjorde hon i alla fall. Så ett tag umgicks jag bara med Matilda. Bara. Träffade i princip ingen annan på fritiden. Det var där i slutet på 8:an.. innan jag åkte till USA. Efter jag hade tröttnat på det evinnerliga fikat som skulle fikas med tjejerna i klassen. Jag har stämplat mig som INTE FIKAMÄNNISKA efter det. Fast egentligen var det nog bara tjejerna i min klass som var jävligt tråkiga att fika med. Jag menar fika och prommenad är i princip samma grej bara att prommenader är billigare och nyttigare, fast inte lika goda. Och prommenader är trevligt ofta. Ganska läskigt, men trevligt. Så den där INTE FIKAMÄNNISKA -stämpeln var nog lite förhastad trots allt.


Sen åkte jag till USA. Och även om Matilda kanske inte umgåtts med mig riktigt lika uteslutande som jag umgåtts med henne -Hon gick ju kvar i samma klass och hade alla sina vanliga klasskompisar och så- så kände hon sig ändå jävligt övergiven. Jag fattar det. Liksom jag var i USA.. visst att jag inte hade någon att va med alls.. men det var ändå nytt och hände saker där som höll mig lite distraherad. Matilda hade samma vardagsliv som vanligt, bara utan mig.
Min teori är fortfarande att tiden går långsammare i Sverige.. det är säkert en högre landyta än florida eller något (a).. för när jag kom hem hade det hänt så jävla mycket i Matildas liv.
Hon hade lärt känna en hel hög av nya människor, i huvudsak via schacket, eller via folk via schacket typ. Och 90% av dem hade blivit kära i henne.
Hon hade också utvecklat en Lastbils-fobi som jag till denna dag inte har ett enda litet fjuttigt minne av innan jag åkte men som hon insisterar på att hon haft sen hon var liten. Jag har väl missat den då ;)


Jag har haft perioder då jag har varit redigt trött på Matilda sen alltid. I början mer än senare. Men här efter jag kom hem från USA dök de upp oftare igen. Så jag lärde känna lite annat folk på mitt Konfa-läger och via KP-webben. Men ingen som jag fick någon sådär väldigt varaktig kontakt med. För även om jag var trött på Matilda mycket under den perioden så var det ändå alltid hon som fanns närmast till hands. Och jag var inte alls Alltid trött på henne.
Sen började gymnasiet, precis samtidigt som jag hade en extra "jag orkar intee!!"-period (nu låter det som att jag hatar Matilda i samband med att jag har mens x) Inte såna perioder! mkay?)
Egentligen är det enda perioden jag har umgåtts med Matilda tillsammans med andra människor sen Fredrika. Känns ju som en gemensam nämnare. Jag pallar nog inte att umgås med Matilda tillsammans med andra människor så bra. Ett tag var det som att vi sågs bara för att vi umgicks med samma människor, så när hon och Jens gjorde slut på allmänt inte så jävla bra terms.. så hade jag liksom ingen anledning att träffa henne på ganska länge. Och när jag slutade vara hos Julle varje ledig kvart jag hade så hade hon börjat spendera all sin tid hos Isak så det vart inte av att vi droppade förbi varandra även fast att vi försökte.

Nu bor Matilda inte under mig längre. Hon har fått tag på en lägenhet mellan Odenplan och S:t eriksplan som är asmysig :) Jag vill ha en sån!
Och jag träffar henne väldigt sällan. 2 gånger har jag varit där. Hon flyttade under tiden jag var i Ghana sist. det är altså två gånger jag har träffat henne medan jag var hemma i drygt två månader. Vi säger rätt ofta att "vi borde ses".. och sen har vi liksom inte tid för vi har andra saker för oss. Plugg. Andra folk vi ska träffa. Och man är lite fast i tänket att man inte behöver sätta undan tid för Matilda, Matilda kan man träffa när som helst men Albin och Vilgot och Robert och alla andra, de måste jag ju passa på att träffa nu när jag får chansen! Matilda kan jag träffa sen.
Men det fina är att när vi ses så är det ändå precis som om vi fortfarande ses hela tiden. Men den skillnaden att vi har lite mer aktuellt att prata om, och att jag inte blir lika lätt irriterad på henne x)

Även om Matilda kan bli föremål för väldigt mycket av min frustration så tycker jag jättemycket om henne. Jag vet att det kanske inte låter så på mig så mycket, men vissa personer är så. Man tycker jättemycket om dem, men det är inte vad som kommer fram. Min familj är ju tillexempel asförvirrade över att jag umgår med Jens. "han verkar ju vara en sån person som du inte gillar" har både Mamma och Pappa sagt vid tillfälle xD Och jag fattar varför de tror det x) Men det är ju inte sant för fem öre.
Det är väl syskonkärlek eller något åt det hållet. Trots att man älskar dem så kan man bli sådär fruktansvärt jävla knäpp på dem, för att man aldrig får en ordentlig paus från dem, eller något, och det är det som behöver ventileras. Men trots all frustration jag har hävt ur mig angående Matilda, och trots alla gånger hon har fått mig att känna mig värdelös (oj va jag inte har reflekterat över likheten mellan min och Matildas och min och Jens relation förut..), trots det så har hon varit och är fortfarande en av de viktigaste personerna i mitt liv och det är jag jätteglad för :)