Dag 08 – Ett ögonblick

Det finns ett ögonblick som känns väldigt särskillt.
Jag skulle vilja säga att det är ögonblicket då det slutar vara sen kväll och börjar vara tidigt morgon.

Visst jag kan gå med på folk som säger att det är sen kväll tills man går och lägger sig och blir morgon när man vaknar.  Jag säger morgon om 4 på eftermiddagen om det är då jag har vaknat. Men det är som en skillnad mellan folks personliga morgon och den allmäna, universiella morgonen.

 

Och det baserar jag just på det här ögonblicket. För när man sitter uppe efter att man borde gått och lagt sig så känner man sig alltid lite skylldig. Lite illa till mods för att man sitter uppe itället för att sova. Även om det man sitter uppe för ju är jävligt skoj och allmänt lätt värt att missa sömn för.
Men det är ett litet barn där inne som sitter och är nervös att Mamma eller Pappa ska komma på en och bli arga. Eller kanske till och med besvikna...
Och den där obehagskänslan ökar och ökar ju längre bort från ”sängdax” man kommer, ju närmarde det här ögonblicket man kommer. För tillslut så kollar man på klockan och det är så otroligt illa att man inte har gått och lagt sig en och sen ”poff” så tippar det över. Inget smooth övergång, utan verkligen bara ett enda ögonblick, då det plötsligt är helt lugnt att man sitter uppe. Då man går från att ”fortfarande” vara uppe till att ”redan” vara uppe. Trots att man inte har sovit.

 

Det är inte samma tid varje gång. Men det är helt klart relaterat till att timmen mellan 3 och 4 är betydligt längre än timmen mellan 1 och 2, eller 12 och 1 om man så vill. Ibland triggas ögonblicket av så påtagliga saker som solljus eller fågelkvitter, eller end-credits-musiken till Numb3rs. Ibland verkar det inte triggas av något alls. Man sitter bara där och spelar Minecraft och ingenting har ändrats ”egentligen”.. det är plötsligt bara morgon.

 

Oftast. När jag har min vanligt fuckade dygnsrytm. En helg typ mitt emellan två vanliga skolveckor. Infaller detta ögonblick runt 4. Sen förskjuts det ju mer jag förvrider mitt dygn. Ibland inträffar det inte fören 6. Vissa nätter, när folk gått och lagt sig särskillt tidigt kan det inträffa vid 3.
Oftast går jag ju och lägger mig innan det här ögonblicket, för att jag blir trött, eller för att dragningskraften från ångesten över att man borde sova är för stark.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0