Så jag kollade på klockan och såg att jag var tvungen att dra iväg till seminarie-lektionen, och att jag alltså inte skulle hinna fnula ut vad jag skulle göra av talet från helvetet som vi suttit i datasalen tre timmar och försökt lösa: arccos (11/14) + arcsin (-1/7)
Och visst, har man väl fastnat med ett tal är det ibland bättre att ta en paus från det och pröva igen en annan gång. Men det är ju så jävla knäckande när det känns som man gör rätt men det liksom... Inte löser sig ordentligt utan man sitter plötsligt där med en stor fet jävla rot, som visserligen blir asliten.. Men det är inte grejen.

Men då mår man inte bättre av att komma till seminarielektionen och en lärare som.. Inte borde vara lärare för att han är ett arrogant jävla as och säger saker som "då är man inte så dum så man försöker räkna 1000 delat på 12" angående ett inte alls såååå jävla uppenbart knep man kan ta till när man räknar modulus (han kom visserligen på sig lite och la till "eller ja, det är väl mer flitigt än smart i alla fall" MEN DET ÄR FAN INTE BÄTTRE!!!)

Så man kommer hem och är arg och trött för man sov bara... Inte så länge och man frös hela natten och vaknade på allmänt inte den bästa sidan så man vill bara hem och sova tills på måndag men man har tenta imorgon på typiskt såna där tal från helvetet (se ovan) så man vet att man måste sitta med dem tills man fattar vad grejen är