Så igår var vi ute på krogscenen så att säga. Det brukar ju vara allmänt odramatiskt. Vi är en grupp som stick to ourselves liksom, och lika gärna kunnat sitta i någons vardagsrum och supit.. Varför gör vi inte det? xD

Aja. Igår var inte fullt så odramatiskt. Det satt ett par herrar vid bordet brevid som pratade lite med whoever av oss som satt i änden av bordet.

Jag satt instucken i ett hörn så jag hade ingenting med dem att göra. Men så plötsligt kallar den ena killen en av tjejerna i sällskapet för Slampa. Väldigt oprovocerat liksom, han är inte sur, han försöker inte göra henne ledsen, det är snarare ett konstaterande. Vi alla som hör det hajjar till och hon undrar varför ha säger så och han svarar, igen inte sur eller så, bara väldigt konstaterande att "du ser ju ut som en". Då reser hon sig och går. Det här tänker inte hon ta liksom. Och det ska hon ju absolut inte behöva.

Sen är hon ledsen och han försöker be om ursäkt men hon vill inte ha med honom att göra och säger åt honom att dra och lämna henne ifred.

 

Och jag sitter inklämd i soffan och skakar för jag vill så himla gärna prata med honom och fråga hur det där hände. Om han förstod vad han gjorde och hur han överhuvudtaget fick för sig att det var en bra idé från början. Men så går han, innan jag hinner ta mod till mig. Och nu kommer jag aldrig få veta! :(((