Det kanske inte alls märks
Det här tweetet vill jag prata om.
Inte sådär extra specifikt det här tweetet, utan sådana här uttalanden.
Inte sådär extra specifikt det här tweetet, utan sådana här uttalanden.
"Det märks tydligt ifall någon inte vill ha sex"
Vilket jag jävligt lätt tolkar som att det inte skulle gå att missa ifall någon inte vill ha sex. Alltså: "Folk som säger att de trodde att hon var med på det ljuger"
Men är inte det en farlig myt att sprida?
Får inte det snarare killar som är lite tveksamma kring ifall hon verkligen vill att övertyga sig själva om att "jo, hon vill. För hade hon inte velat så hade det märkts RÄTT jävla tydligt"
Men det är inte nödvändigtvis uppenbart, eller ens ganska tydligt. Det kan vara pretty damn otydligt, och ibland helt 100% osynligt.
Säger man att det är tydligt så tillåter man folk att lita på sin egen magkänsla om ifall någon annan vill eller inte.
Hittade den här tumblr-posten på Project Unbreakable 's tumblrblogg..
Jag mår jättedåligt av den. För det jag oroar mig för är att jag någon gång har, eller kommer att, antasta eller t.o.m. våldta någon för att jag missade ett nej. Jag är många gånger räddare för det än för att själv bli våldtagen.
För jag vet hur svår-spottade mina nej kan vara (oftast är). Och det är meningen, att det inte ska vara för uppenbart. För om man säger, eller visar, ett uppenbart nej, så finns risken att det blir ignorerat. Och jag tänker mig att det är mycket bekvämare med en situation där man kan intala sig själv att han förstod inte att jag inte ville än en situation där man känner sig säker på att han gjorde det men struntade i det. En situation där han medvetet gjorde en illa.
Därför är det inte alls nödvändigtvis tydligt eller ens synligt alls. Man kan vara en hur bra människa som helst och missa det ändå.
Lady Dahmer
Dilemmat om jag ska edita föregående inlägg eller göra ett nytt. Det blev ett nytt.
Men jag tänkte bara nämna Lady Dahmer som kontrast till metro-Cissi. För det Cissi är dålig på brukar LD vara himla bra på och vise versa. Så tillsammans är de ju swell. Eller en katastrof, beroende på vilket man fokuserar på, det bra eller det dåliga :p
Och det fina är att de kan vara kompisar och ändå öppet kritisera varandra på twitter när de inte håller med varandra.
Men jag tänkte bara nämna Lady Dahmer som kontrast till metro-Cissi. För det Cissi är dålig på brukar LD vara himla bra på och vise versa. Så tillsammans är de ju swell. Eller en katastrof, beroende på vilket man fokuserar på, det bra eller det dåliga :p
Och det fina är att de kan vara kompisar och ändå öppet kritisera varandra på twitter när de inte håller med varandra.
Cissi Wallin
Min respekt för Metro-Cissi ser ut som en sinuskurva ungefär.
Hon känns väldigt dömande. Hon går lös på allt och alla möjliga. Och det är allmänt befriande, även om det är jag som blir träffad ibland. Hon är som personerna som skriver insändare till metro varje vår om hur otroligt fula karlar är i khaki-shorts. Som man skrattar åt för att det är en så otroligt löjlig grej att uppröras över, men det är ändå fint för man vet ju att man själv har såna där pet peevs som man visserligen inte skriver insändare till metro om, men steget dit är inte såå jävla långt. Och man vet ju att man liksom inte menar det när man säger att folk som inte kan hålla tempot i komunaltrafiken utan typ stannar direkt utanför en spärr och blockerar vägen borde deporteras ut i skogen. Man är irriterad på dem, men ja att faktiskt deportera dem är ju sinnessjukt, det vet man ju. Så man inser att antagligen så menar insändar-skribenterna inte att man faktiskt borde förbjuda khaki-shorts heller.
Så även om jag tycker att det är larvigt av metro-Cissi att gå lös sådär på folk ibland, lite larvigare än om jag gjorde det samma på min twitter eftersom hon vet hur offentlig person hon är, så fattar jag. Och det känns allmänt mänskligt av henne att inte bry sig om att vara klanderfri bara för att hon har många följare. Det är egentligen någonting som mest bygger på min respekt.
Det är sen. När folk som inte inser att det här är saker som hon inte menar really really (sådär som Julle kan bli när han är packad), eller av andra anledningar tycker att det var dåligt av henne att säga, dyker upp och säger att "nu var du dum cissi", då reagerar hon som om hon inte alls är medveten om hur egentligen larvigt det är av henne att känna sådär. Som om hon menade det really really.
Då slaknar min respekt rätt grovt. Brist på självdistans och sådär.
Det är helt enkelt skillnad mellan att säga något larvigt eller "problematiskt" och sen erkänna att det var larvigt/problematiskt, men ändå stå för det, och att säga något larvigt/problematiskt utan att tycka/erkänna att det var larvigt/problematiskt..
Känns allmänt som att metro-Cissi har en bild av sig själv som en person som inte gör fel som hon klamrar sig fast vid. Och det är synd för hon är inte felfri, men det är så himla helt okej att inte vara det.
Och jag vet det här är inte speciellt konstruktivt och sort of trash-talk-igt och allmänt rätt onödigt, men äsh! :)
