Min respekt för Metro-Cissi ser ut som en sinuskurva ungefär.

 

Hon känns väldigt dömande. Hon går lös på allt och alla möjliga. Och det är allmänt befriande, även om det är jag som blir träffad ibland. Hon är som personerna som skriver insändare till metro varje vår om hur otroligt fula karlar är i khaki-shorts. Som man skrattar åt för att det är en så otroligt löjlig grej att uppröras över, men det är ändå fint för man vet ju att man själv har såna där pet peevs som man visserligen inte skriver insändare till metro om, men steget dit är inte såå jävla långt. Och man vet ju att man liksom inte menar det när man säger att folk som inte kan hålla tempot i komunaltrafiken utan typ stannar direkt utanför en spärr och blockerar vägen borde deporteras ut i skogen. Man är irriterad på dem, men ja att faktiskt deportera dem är ju sinnessjukt, det vet man ju. Så man inser att antagligen så menar insändar-skribenterna inte att man faktiskt borde förbjuda khaki-shorts heller.

Så även om jag tycker att det är larvigt av metro-Cissi att gå lös sådär på folk ibland, lite larvigare än om jag gjorde det samma på min twitter eftersom hon vet hur offentlig person hon är, så fattar jag. Och det känns allmänt mänskligt av henne att inte bry sig om att vara klanderfri bara för att hon har många följare. Det är egentligen någonting som mest bygger på min respekt.

 

Det är sen. När folk som inte inser att det här är saker som hon inte menar really really (sådär som Julle kan bli när han är packad), eller av andra anledningar tycker att det var dåligt av henne att säga, dyker upp och säger att "nu var du dum cissi", då reagerar hon som om hon inte alls är medveten om hur egentligen larvigt det är av henne att känna sådär. Som om hon menade det really really.

Då slaknar min respekt rätt grovt. Brist på självdistans och sådär.

 

Det är helt enkelt skillnad mellan att säga något larvigt eller "problematiskt" och sen erkänna att det var larvigt/problematiskt, men ändå stå för det, och att säga något larvigt/problematiskt utan att tycka/erkänna att det var larvigt/problematiskt..

 

Känns allmänt som att metro-Cissi har en bild av sig själv som en person som inte gör fel som hon klamrar sig fast vid. Och det är synd för hon är inte felfri, men det är så himla helt okej att inte vara det.

 

 

Och jag vet det här är inte speciellt konstruktivt och sort of trash-talk-igt och allmänt rätt onödigt, men äsh! :)