Jag har haft, och har fortfarande, mycket möjligheter att resa till olika ställen.

Mina föräldrar har prioriterat det framför att bo större och/eller närmare stan än vad de gör.

Och även om jag inte vet ifall jag gjort samma prioritering ifall jag hade fått vara med och välja, så uppskattar jag/har jag uppskattat den möjligheten.

 

Men..

 

Jag uppskattar inte att resa. Jag uppskattar att jag har möjligheten för att jag vet att det är en förmån och det är kul att om jag skulle känna för att resa någonstans så kommer jag troligt kunna göra det. Det är nice att känna att världen inte är otillgänglig.

Men jag uppskattar inte att resa. Jag är egentligen hellre hemma. Men eftersom det är en sån där sak som man ska uppskatta så gör jag det ändå för att det känns bortskämt och drygt mot de som inte har möjligheten att inte ta den när jag har den (”Tänk på barnen i Afrika") och sen kommer jag hem och ska berätta om min resa som för min del mest känns rätt "meh", men det kan jag inte säga för då är jag också bortskämd.