Jag har lite post-serious-talk ont i magen.

Det är lite frustrerande förlamande :/ särskillt då jag ska vara så omständig att jag ältar det i flera dagar.

 

Det är som om jag behöver gråta för att bli av med magontet, men jag har inte gråtit för jag är inte ledsen. Bara liksom.. uppvarvad.

 

När Vilgot och jag bråkar blir jag så rädd. Då får jag också såhär ont i magen. Och sen när vi rett ut varför vi var sura och sagt förlåt, då kan jag gråta, och då försvinner magontet. Innan är jag för rädd och orolig för att gråta.

Lättnads-gråta känns som en typiskt astöntig grej att ha för sig.

När jag bråkar med Vilgot så är jag ju ledsen, även om jag inte kan gråta förän efteråt. Så då känns det inte helt olidligt töntigt att gråta efteråt för man var ju ledsen.

Nu är jag inte ledsen. Så då har jag inget bra sätt att bli av med den här stressklumpen och så kommer jag vara off i flera dagar istället -.- jaja. Stabilt detta.

Tog en nap både i förmiddags och sen på kvällen innan middagen och nu kan jag inte sova och ligger bara och tänker på att folk suger ibland och det gör mig ledsen.

Lately har jag börjat bli ledsen över ganska abstrakta saker. Typ krig och global warming och fattigdom och sånt. 

Antar att jag inte direkt har några egna problem atm.

Eller så är det för att jag umgås med Vilgot och han är ledsen över sånt ibland.

Inte så att mina problem någonsin inte har varit i-landsproblem, men jag har oftast haft något att vara ledsen över ibland. Och nu har jag inte det, men jag behöver ändå vara ledsen ibland för idunno, men så funkar det iaf. (Vilgot hade lärt sig idag att det korrelerar med att vara hälsosam? Att växla mellan olika känslor mycket, inte alltid må likadant liksom. Så det lät ju bra...?)

Eller så är det något mer specifikt som jag är ledsen över som jag inte riktigt fattat.

 

Vi började titta på Bojack Horseman på Netflix jag och Vilgot. Någon hade rekommenderat det för honom?

det började rätt bra. Lite Louis CK -humor, typ. Men sen någonstans så kändes det som programmet slutade skratta Med Bojack åt hans misery och började att bara rakt av skratta Åt honom istället.

Jag tror det var det som blev jobbigt iaf.

Jag blev iaf bara ledsen och slutade titta. Och jag vet inte riktigt vad det var som got to me, men det got to me hard, för det känns som om jag iaf delvis fortfarande är ledsen över det.

 

Och jag har läst artiklar som folk har delat på typ facebook och twitter om folk som blivit illa bemötta i psyk-vården och folk som blivit illa bemötta på internet och folk som blivit illa bemötta wherever. Och jag blir så himla mycket ledsnare än jag brukade bli. Jag brukade bli lite pissed. Ibland tillräckligt för att typ blogga om det eller skriva en kommentar i kommentarsfältet under artikeln. Mest bara lite "gaaah!" och sen gå visare till nästa grej, men reaktionen var alltid ilska/irritation iaf, även om det inte var väldigt mycket eller länge.

Nu blir jag bara ledsen. Sådär uppgivet ledsen. Inte "det här måste göras något åt! :<" utan "det här är shit, fan att saker är shit :("

Som om jag slutat tro att någonting kan fixas längre. Det suger.

 

Jag vet inte. Kanske har tappat respekten för och därmed tron på de som försöker fixa. Alla är bara assholes på internet, good cause or not.