Identitet

Har typ konsekvent en sidvisning om dagen. Är det en enträgen följare, eller är det en handfull med sjukt snygg tajming?
 
 
Det var inte alls det jag tänkte skriva om.
 
I tisdags (jag skriver blogginlägg över 6 dagar) fyllde jag i en survey av Sexplanations (YouTube-kanal med sexualundervisning och relaterat innehåll. De ville ha en bättre bild över sina tittare, hence survey) där en av frågorna var "how do you identify?".
Väldigt allmän fråga. Jag vet inte om det var implied "i sexualitets-väg" eller om de ville ställa den väldigt allmäna frågan.
Jag har klurat över det här förut, men lite extra nu när jag behövde formulera ett svar på den frågan så jag tänkte skriva ett inlägg om det. För jag känner inte att jag identifierar som bisexuell (som jag ändå aantar var svaret de var ute efter). Även om jag egentligen är det... Mest är det väl att jag inte identifierar mig som HBTQ+ person.
 
Det är, upplever jag, skillnad på grupper man identifierar sig med och grupper man teckniskt sett tillhör. Det finns väldigt mycket som jag Är, men som jag inte identifierar mig med. Ibland för att jag identifierar mig som inte <whatever>. Men allra oftast för att jag inte relaterar det till min identitet åt någondera hållet. Jag har inte en stark identitet i speciellt mycket alls. När jag tänker "vem är jag" så är de första svaren saker jag lärt mig att kategorisera mig som, inte saker jag identifierar mig med. "Tjej. 22år. Bor i Blackeberg. Pluggar matte." Av dem är "pluggar matte" den jag känner mest tillhörighet till. Och den är in a way den minst sanna.
 
Första gången jag reflekterade ordentligt över det här var efter att vihart släppt en video där hon berättar om hur hon tänkte kring transpersoner när hon först stötte på att det var en grej. Att hon inte förstod det, för hon såg på kön som något man har lärt sig att man har beroende på hur ens könsorgan ser ut. Hon kände igen sig i att känna sig begränsad i den könsroll som följde med. Och hon kände igen irritation över att antas vara ett annat kön, men bara då det kom ifrån sexistisk antaganden om att personer som gjorde det hon gjorde var män. Inte för att kön i sig spelade någon roll, för henne. Och det tog ett tag innan hon fattade att det spelade roll för andra.
Och det kände jag igen mig i. Hon förklarade det som att det var inte att hon identifierade sig som utan kön (eller något annat än man/kvinna, eller båda eller så), utan att hon inte identifierade sig. Hon har ingen könsidentitet. Och det är så jag känner också. Om kön och sexualitet, bla. Men egentligen i allmänhet.
 
Jag har tre grejer jag kan komma på över de 6 dagar jag spenderat på det här inlägget som jag verkligen känner att jag identifierar mig som.
"Blond" "Tonåring" och "Stockholmare". Av vilka två av dem sort of inte ens är sanna. Jag brukade vara blond. Men jag är inte blond längre. Och jag brukade vara tonåring.. x) Gamla idetiteter som av någon anledning stannat kvar.
Stockholmare är tvärtom en nyare identitet. Även fast jag har bott här hela livet så har jag inte identifierat mig som det förrän folk flyttade härifrån. I vissa sammanhang har jag nog tom identifierat mig som norrlänning.
Och det är nog en grej. Att en grupptillhörighet befäster sig starkare, blir en identitet, eller en starkare identitet om det redan var en, när den blir utmanad. När det finns out-group-folk som man kan inte hålla med. Därför saker lätt blir så polariserat.
Jag tänker att man känner en stark identitet i saker där andra tydligt är annorlunda? Kanske. För identitet är något som är jag, implicerat skiljt från andra. Sen kanske man gruppar ihop sig med folk baserat på den identiteten. Men att det fortfarande är väldigt medvetet om att det fins en in-group och e out-group. En punkare växt upp i ett sammanhang där folk inte är punkare blir Punkare med stort P och hittar sedan likasinnade som bondar över att de är just Punkare. Och de som växt upp i ett sammanhang där folk är punkare tänker inte så noga på att det är en grej vissa inte är, så de tänker inte så mycket på det. Visst, det finns whackos på internet som lyssnar på hårdrock och tycker punkare är dumma i huvet. Men liksom, det är ju inte dig de menar. Fast det kanske ibland kan vara precis tvärt om. Man identifierar sig vid de saker som skapar tillhörighet. Vad är jag som gör att jag hör hit bland de här människorna? Lite beroende på hur man allmänt förhåller sig till folk typ?
 
Och även fast folk verkar annorlunda så är det lätt att tänka att de egentligen är som jag. Det tar vihart upp också. Hur hon antog att folk som gillade öl egentligen inte alls gillade öl. Fast att de sa att de gillade öl. Men att de sa det av samma anledning som hon skulle sagt det om hon hade sagt det; för att verka cool. Så ala som hävdade att de gillade öl var i hennes ögon falska personer. Och jag inser att jag har tänkt så om kläder. Då jag tyckte att den där mainstream svart-grå-mörkblå stilen var det tråkigaste som fanns. Såklart alla andra också egentligen tycker det är supertråkiga kläder. De bara har dem för att de inte vill vara annorlunda. Men nu förtiden har jag upptäckt att det finns en del snygga mörkblåa kläder också. Och också att ibland har man inte kläder för att de är snygga. Ibland har man praktiska eller billiga kläder och det är också fine.
På samma sätt hade jag en teori om att alla egentligen är bisexuella. Man bara tänker att man är hetro för att det är normen och lättare. Eller att man är homo för att... jag vet inte ens. Man märker att man inte är hetero och då är homo en närmare till hands slutsats än bi? När jag nämnde det för Karathis (kpw-person) så sa han "lol, det trodde jag också när jag var ung och dum i huvet" ungefär x)
Men att det kanske är därför jag inte identifierar mig spec starkt som det, för att jag är van att tänka på det som en grej som inte egentligen skiljer mig från annat folk..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0