-

Identitet igen, bl.a.

Alltså fucking fuck.

Så det där med att jag inte skulle identifiera mig som HBTQ-person var nog inte helt sant.

Jag oroar mig ibland lite för att jag är empatistörd. Jag försökte förklara det för Vilgot någon gång och han tyckte jag var helt dum i huvet. För liksom, jag gråter när vi ser film hela tiden. Fucking jämnt.

Men terrorist-attacker och krig... jag har så jävla svårt att hitta delen av mig som mår dåligt över det. Det suger. Obviously. Jag tycker att det suger, och jag vet att det suger. Så sjukt jävla fucking stenhårt. Men jag känner inte att det suger.

Det är som om min empati-kurva är asbrant.

Svartvitt. Av eller på.

För kanske två veckor sedan pratade jag med min mamma om ett pysselprojekt jag hade hemma. En liten mini-byrå med fem lådor som jag tänkt måla en låda av varje färg som en regnbåge. Inte tänkt som ett statement alls. Regnbågsfärgat är snyggt liksom.

Nämnde att den stod i fönstret och min mammas reaktion (innan jag hann nämna att den stod med baksidan utåt (såklart annars kan jag ju inte öpnna lådorna)) var ungefär "men du kan ju inte ha regnbågsfärger i fönstret! Folk kommer ju tro att det är en pride-grej. Folk blir misshandlade över sånt."

Och min reaktion var ungefär "ffs jag kommer inte bli misshandlad för att jag har en regnbågsfärgad byrå i mitt fönster. Det är inte en grej"

Och jag menar, det är ju inte som att det inte är sant egentligen. Jag kommer aldrig bli misshandlad över en regnbågsfärgad byrå. Men det har kanske främst att göra med att folk inte kommer tro att det är en "pride-grej", och mindre med att göra att folk inte misshandlar folk över deras eventuella relation till pride.

Jag är inte rädd nu egentligen. För att fortsätta referera till tidigare blogginlägg: jag går inte på HBTQ-festen. Metaforiska eller riktiga. Jag är straight-appearing. Det är inte mig sånt här händer.

Vi har också inte helt jävla aspuckade vapenlagar i sverige. Och jag bor i sverige. Så det är ju också en.. bra grej.

Men jag mår så sjukt crap. Vilket man borde göra när folk dör. Jag bara brukar inte..

FUCK!

Jag såg en video Hanna Hart gjorde för tre dagar sedan.

Hanna, förutom att vara en av de personer jag typ ser upp till mest i hela världen (från magen liksom), så har hon väldigt mycket integritet. För att vara YouTubare speciellt. Och hon gjorde en video där hon pratar om att våga göra skillnad. Se till att ens känslor blir till handling osv. Och hon var så upprörd, och sjukt sårbar. It freaked me out.

Jag vet inte. Det känns konstigt att prata om. Jag är liksom lite för illa berörd för att skriva något vettigt egentligen. Men samtidigt så känns det som att jag ju bara är så illa berörd som jag alltid borde vara, men inte är för att jag vet inte. Jag är trasig. Jag vet inte hur empati funkar.

2016-06-18 @ 00:06:00 Fantasibefriat Permalink

Kommentarer

Trackback