Burkinis och the amazingness som är idioter på internet
Frankrike har förbjudit burkinis. Vilket är den dummaste jävla skiten sedan Frankrike förbjöd burka.
Vilket antagligen inte är sant för det händer SÅ JÄVLA MYCKET DUM SKIT!
Men dum jävla skit är det ju iaf.
Som tur är så är det en hel massa folk som fattar hur otroligt dum skit detta är. Faith in humanity somewhat restored osv.
Men.
Jag vill prata om personerna som tycker, eller snarare föreställningen i sig, att det här iaf är en lösning.
De som när man påpekar hur dum jävla skit det är säger "men kom på en bättre lösning själv då". För att på något sätt är det iaf en lösning. Man kan erkänna att det inte är en så bra lösning. Men i brist på andra lösningar.
Lösning.
Vad tycker man egentligen att problemet är om burkini-förbud är en lösning?
Att folk har på sig burkini??
Jag tycker liksom att problemet är att kvinnor blir tvingade/pressade att ha/inte ha vissa kläder.
Då är burkini-förbud liksom motsatsen till en lösning. Burkini-förbun är liksom mer av det problemet.
En "bättre lösning" är bokstavligen att inte förbjuda burkini!
Gah!
Politics-math
Nu läser ju inte jag nyheter för jag är lat och brukar uppleva att det mesta viktigt dyker upp i sociala medier ändå. (Lol lätt att säga när jag inte vet vad jag missar)
Iaf. Något om skatteökning för höginkomsttagare (50000+)?
Idag har jag sett två olika statusar på facebook. Den ena var om hur bilden av höginkomstagare som snubbe i kostym (som ärvt firman av pappa) är missvisande och att man som vanlig person kan komma upp i 50000/mån om man verkligen sliiter. Den andra var om hur jobbigt det är att leva så man behöver vända på varenda krona och hur det är tur som avgör hur mycket man tjänar och därför förtjänar inte höginkomsttagarna de där pengarna mer än någon annan.
Och jag känner lite varför måste det vara så antingen eller?
Det finns de som tjänar 15000/mån som sliter precis lika mycket/lite som vissa som tjänar 50000/mån. Helt pga tur/otur. För att hen som tjänar mycket tagit över en framgångsrik firma, som inte kräver lika mycket jobb att maintain som att starta. För att hen som tjänar lite tagit hand om en sjuk mamma istället för att läsa på universitetet. För att massa anledningar.
Sen finns det de som tjänar 15000/mån och jobbar häcken av sig, men för att de valt en karriär som inte är så högavlönad, trots att de egentligen hade alla möjligheter att utbilda sig till något annat. För att de ville ha ett roligare/mer givande jobb hellre än en hög lön. Och sen insåg de inte hur mycket ett barn kostar innan de skaffade ett. Så nu jobbar de häcken av sig. Men kanske bara delvis på jobbet. Att få vardagen att gå ihop med barnen och lite pengar är också jobb.
Eller de som tjänar 50000/mån för att de satsade allt på en galen start-up-idé, som om den gått åt skogen hade lämnat dem helt panka. Som kanske la ner asmycket tid och jobb och mod för att se till att det inte gick åt skogen, men nu är det stabilt och kräver fortfarande jobb, visst, men inte mer än ett normalt jobb. Och ja, någonstans var det säkert tur inblandat i ifall start-up-en lyckades eller inte.
Men utan att vara alltför deterministisk så är det ju alltid både och.
Både tur/omständigheter och egna beslut.
Hade du kunnat tjäna 50000/mån för samma ansträngning om omständigheter varit annorlunda? Antagligen.
Hade du kunnat tjäna 50000/mån med de omständigheter du haft om du tagit andra beslut? Också antagligen....
Och säg att de står för precis 50% av variansen i inkomst var. Tur/Omständigheter och Beslut/Ansträngning. Ja då blir det så att höginkomsttagare kommer i snitt anstränga sig mer/ta bättre beslut än låginkomsttagare.
Men de kommer också ha i snitt mer tur/bättre omständigheter.
Det är inte antingen jobbar höginkomsttagare hårdare eller så har de mer tur. Rent statistiskt är det båda. Punkt.
Det kanske inte alls märks
Det här tweetet vill jag prata om.
Inte sådär extra specifikt det här tweetet, utan sådana här uttalanden.
Inte sådär extra specifikt det här tweetet, utan sådana här uttalanden.
"Det märks tydligt ifall någon inte vill ha sex"
Vilket jag jävligt lätt tolkar som att det inte skulle gå att missa ifall någon inte vill ha sex. Alltså: "Folk som säger att de trodde att hon var med på det ljuger"
Men är inte det en farlig myt att sprida?
Får inte det snarare killar som är lite tveksamma kring ifall hon verkligen vill att övertyga sig själva om att "jo, hon vill. För hade hon inte velat så hade det märkts RÄTT jävla tydligt"
Men det är inte nödvändigtvis uppenbart, eller ens ganska tydligt. Det kan vara pretty damn otydligt, och ibland helt 100% osynligt.
Säger man att det är tydligt så tillåter man folk att lita på sin egen magkänsla om ifall någon annan vill eller inte.
Hittade den här tumblr-posten på Project Unbreakable 's tumblrblogg..
Jag mår jättedåligt av den. För det jag oroar mig för är att jag någon gång har, eller kommer att, antasta eller t.o.m. våldta någon för att jag missade ett nej. Jag är många gånger räddare för det än för att själv bli våldtagen.
För jag vet hur svår-spottade mina nej kan vara (oftast är). Och det är meningen, att det inte ska vara för uppenbart. För om man säger, eller visar, ett uppenbart nej, så finns risken att det blir ignorerat. Och jag tänker mig att det är mycket bekvämare med en situation där man kan intala sig själv att han förstod inte att jag inte ville än en situation där man känner sig säker på att han gjorde det men struntade i det. En situation där han medvetet gjorde en illa.
Därför är det inte alls nödvändigtvis tydligt eller ens synligt alls. Man kan vara en hur bra människa som helst och missa det ändå.
GAAAAAAAHH!!!!!!
Nu gråter jag. Faan för hela världen!
http://nyheter24.se/nyheter/brott-straff/735145-polis-doms-for-dataintrang
http://nyheter24.se/nyheter/brott-straff/735145-polis-doms-for-dataintrang
Frihet-ish
Jag började läsa Lady Dahmers blogg för att jag tänkte att det är bra att utsätta sig för folk som tycker annorlunda. Vidga sin världsbild. Inte bli ett ass som inte kan ta motgångar för att hen alltid bara fått bekräftelse. Typ så.
Och det har funkat som planerat. I början satt jag och grymtade och tyckte automatiskt att allt hon skrev var bullshit. Men nu kan jag se när hon skriver bra saker. Och jag respekterar henne även om jag inte håller med henne om många saker och även när jag gör det så kan jag tycka att det var lite kontraproduktivt framfört.
Men jag menar, hon är en människa. Jag ser människan nu som gör misstag. Misstag som vem som helst kan göra, misstag som inte är en bekräftelse av att hon är den dåliga människa jag hade bestämt mig för att hon var.
Jag tror fortfarande inte att jag skulle tycka om henne. Att umgås med liksom. Hon verkar ha en personlighet som jag har svårt för. Men allt hon säger och alla hennes värderingar blir inte dåliga för det.
Anyways så skrev hon det här inlägget för ett par dagar sen:
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2013/january/vad-ar-frihet.html#comment
Och jag reagerade.
Det här "buhu -jag passar inte in i samhällets normer" kan göra mig så arg ibland.
Att inte vilja följa en viss gren av samhällsnormen, som man absolut får välja att inte följa. Ingen lag stoppar en. Och gnälla för att man ändå följer den där samhällsnormen eftersom det är så jobbigt för en att inte göra det, och att det finns folk som skulle se ner på en för det.
Det enda som stoppar Lady Dahmer från att åka och bygga en lerhydda i Bolivia är hennes egen bekvämlighet.
Dels förringar det de som är i situationer där de inte kan välja, för att de är födda med dyslexin eller homosexualiteten, eller de som kan välja men där alternativet är fängelse för att ha laddat ner barnporr eller ägt skelettbitar som man haft sex med.
Är man missnöjd med sitt 9-5 jobb så kan man säga upp sig. Det är inte svårt att säga upp sig.
Det som är jobbigt är att leva utan inkomst. Man måste oftast bero på andra, det är inte så party. Men anledningen till att det är jobbigt att leva utan inkomst, att inte allt är gratis helt enkelt, är för att annars skulle ingen jobba! för *shocker!* de flesta tycker inte att det är såå jävla kul att jobba. Om alla kunde resa vart de ville och äta vad de ville och göra vad de ville hela tiden, om allting var gratis, då skulle folk resa och äta och sova och måla och ta promenader i skogen och se på tv och INTE JOBBA! Och folk måste jobba annars har vi inget samhälle.
Men det är ingen som tvingar er att jobba.
Det är inte för att det är norm med ett 9-5 jobb som ni inte vågar satsa på konstnärs-karriären istället. Det är för att ni vill ha pengar för att kunna äta och göra saker.
För nej. Det är inte mindre jobb att vara självförsörjande. Det är hur jävla slitsamt som helst att vara egenförsörjande bonde. Varför tror ni vi la av med den skiten liksom? Hur tror man ens att det skulle vara mindre jobb? G-sus -.-
Sure, man tillbringar inte tid i "ekorrhjulet". Men jobb är det likförbannat.
Det är inte heller för att norm som folk frownar upon slackers som bor hos sina föräldrar när de är 35 och lever på socialbidrag. Det är för att vi bor i ett samhälle tillsammans där vi kör på vägarna och går i skolorna och får sjukvård om vi är sjuka, och vi betalar för de där sakerna tillsammans. Är man inte med och betalar men fortfarande använder förmånderna är det inte konstigt att vissa folk blir lite sura.
(okej det handlar visst om norm rent ordagrannt, men det handlar inte om att vi egentligen inte skulle vara fria)
Och sure det finns folk som älskar sitt jobb. Men det är fan inte medelsvensson. Att inte göra det är inte särskillt normbrytande. Och det är andra anledningen till att det här gör mig arg. Att folk tror att de för att de inte trivs med någon liten del av samhället är såna unika jävla snöflingor.
"Alltså alla bara jobbar, det är bara jag som tycker att det är oinspirerande och själdödande, jag måste vara född i fel tidsålder"
"Alltså jag kan bara inte förmå mig till att bry mig om skolan, jag är alldeles för kreativ. Skolan är uppbyggd för att passa alla andra som inte kan tänka själva utan bara rättar sig efter ledet"
Lära sig mer om världen och resa?! Ja det är absolut du som är konstig, har aldrig någonsin hört om en 20-åring med de ambitionerna förr..
Sen det här:
Det här stöter jag på nu och då. Att man inte "egentligen" skulle vilja något för att man lärt sig vilja det.
Om jag vill någonting, då spelar det väl för faan ingen roll varför jag vill det! Det mesta vi vill är för att vi blivit påverkade av vår omgivning på ett eller annat sätt. Det gör det inte mindre genuint. Gah!!
typ den.... jaja...
Om man däremot känner att man inte vill eller inte gillar något, men att man inte kan göra/säga det för att det inte är vad som förväntas av en och folk kommer dömma en, då har vi ett problem. Problemet är inte att normer i ett samhälle skulle få folk att Faktiskt vilja följa de normerna. Att följa normer är inte en dålig grej. Det är att göra saker man inte trivs med som är dåligt. Normer är normer av en anledning.
Och man blir inte nödvändigtvis en bättre människa för att man är tolerant med normbrytande för jag har träffat en hel del som istället har blivit väldigt intoleranta med att följa normer och då har man missat det där att bryta normer är bra för att man gör vad man mår bra av, inte att det är bra i sig självt. Om man trivs i normen är det såklart att man ska följa den.
Så. Nu är jag klar. Tack och hej.
Paracetamol
I DN idag (http://www.dn.se/nyheter/sverige/fler-forgiftas-nar-tillgangligheten-okar) står det att antalet förgiftningar av paracetamol hat ökat sen Apoteken privatiserades.
För egen del känns det otroligt märkligt att man skulle använda mer verktabletter för att de är lättare att få tag i. Finns det så många personer som tidigare hållit tillbaka och tänkt "ska jag ta en alvedon idag? Näää då tar de slut och det är så jobbigt att åka till apoteket"? Att det finns folk som tänker "nää då tar de slut och det är så dyrt att köpa nya" kan jag tänka mig men vanligast måste väl ändå vara "nää jag behöver inte, det är inte bra för mig att äta i onödan"
Det tillfälle då jag kan tänka mig att tillgängligheten spelar roll är ifall man klockan halv ett på natten får spontant för sig att ta självmord genom att överdosera Alvedon men inte har några hemma. För tre år sen så fick man vänta tills imorgon då apoteket öppnade och då hade man kanske inte lika mycket lust att ta självmord längre för så funkar det tydligen (staketen vis slussen osv) men nu kan man kanske få tag på ett paket på macken. Då borde det finnas ett samband mellan ökningen i antal paracetamolförgiftningar och ökningen i självmord sedan privatiseringen. Shit, nu vill jag undersöka om det gör det... Är det superhemskt okänsligt av mig?
Artikeln ger en lite raw data för att understryka sin poäng. Datan visar att samtalen till giftinformationscentralen om paracetamolförgiftning ökat från 2583 till 3296 mellan 2010 och 2012 (medan den gick ner mellan 2008 och 2010 med 105 pers), och det är visserligen en ökning på mer än en sjättedel, men som lika gärna kan bero på att folk blivit mer hypokondriska. Och det är alltså giftinformationscentralen som är de som har kommit med larmet om att folk blir mer paracetamolförgiftade.
Nu tror jag inte att det inte alls är så att paracetamolförgiftningarna har ökat. Det har de säkert. Jag får bara inte alls reda på med hur mycket, av artikeln. Och tre år är inte särskilt länge. Då behöver man ha en rätt stor ökning för att kunna gissa att man har en trend. Sen att påstå att man vet anledningen till den trenden, som artikeln redan gjort ett dåligt jobb med att övertyga om att den skulle existera, då känner jag att då har man ganska mycket mage.
visst är det bra att uppmärksamma om att paracetamol och andra läkemedel inte är godis. Att anvisningarna på paketet finns där av en anledning: för att det kan vara farligt, livsfarligt, att äta för mycket. Det behöver folk veta, även om det skulle vara så att förgiftningarna inte ökat på senare tid.
tyckte bara att det var ett kasst fokus på artikeln. Eller ja, dåligt fokus av giftinformationscentralen kanske. Lite beroende på hur statestiken som vi inte fick se faktiskt ser ut...
#stackarsskelettkvinnan
Nu lackat jag på uppmärksamheten kring skelettkvinnan igen. Har lust att göra plakat och demonstrera på plattan..
Känns som det inte skulle bli någon vidare uppslutning dock för att världen är helt jävla värdelös!!
Undrar om jag någonsin har varit såhär passionerad om någonting i hela mitt liv!
Känns som det inte skulle bli någon vidare uppslutning dock för att världen är helt jävla värdelös!!
Undrar om jag någonsin har varit såhär passionerad om någonting i hela mitt liv!
Jag vill att de här människorna ska dö. Nu, tack.
I Wish This Was Real
Heter den här bilden. Jag mins inte vilken bullshit-del av internet jag hittade den på. Antagligen typ lolhappens.. de brukar vara bra på bullshit. Så bra.
Så okej. Jag fnissar till lite när jag ser den här bilden at first. På samma sätt som man fnissar till av AFV-videor. Hon har uppenbart gjort bort sig för att hon photoshoppat sin bild odiskret. Och det faktum att såna här bilder finns på internet så att vi tillsammans kan skratta åt personer som gör bort sig är inget underligt och jag ser inget behov i att skriva på motioner för att få dem att försvinna. Man får skratta åt folk som gör bort sig. Det är, som grej i allmänhet, helt okej.
Men när bilden heter "I wish this was real".. då skrattar vi inte åt hennes photoshopfail längre. Då är det plötsligt så att hon blir hånad för att ha försökt föställa sitt utseende. Och då blir jag orolig att det är många av dem som jag trott skrattat åt folk som failat, som egentligen hånade dem, inte för att de failade med något, utan för att de överhuvudtaget försökte pull something off in the first place. Och sen blir jag orolig att andra folk tror att jag, när jag fnissar åt hennes misslyckade photoshoppande, egentligen hånar henne för att hon försöker låtsas vara smalare än vad hon är. För det gör jag ju inte. Verkligen inte. Jag förstår inte hur det finns folk som orkar göra det överhuvudtaget. Jag tycker synd om henne för att hon vill ha en annan kropp än den, uppenbart snygga (theres only so much photoshop can do..), kropp hon har.
Folk på internetet är elaka :(s
Folk på internetet är elaka :(s
Det här stod i metro för ett par dagar sen:
KVINNA SKA HA HAFT SEX MED SKELETT- står det på förstasidan i en liten notis.
Så man öppnar tidningen och läser den där fetstilta sammanfattningen av artikeln och det är en kvinna som polisen har hittat massvis med skelettdelar hos. Som hon bland annat ska ha haft sex med.
Hon riskerar 2 års fängelse. För brott mot griftefriden, vilket tydligen är maxstraffet, jag wikipediade det. Min reaktion:
There must be more to this!
Hon riskerar 2 års fängelse. För brott mot griftefriden, vilket tydligen är maxstraffet, jag wikipediade det. Min reaktion:
Så jag lusläser artikeln och nej. Det är inget mer to it.
Tjejen har skelett hemma. För att hon går igång på dem vilket måste vara en jävligt jobbig grej att gå igång på och helt fruktansvärt besides the fucking point!!
Okej att hon har brutit mot griftesfriden (vilket måste vara den dummaste jävla lag vi har, allvarligt talat get over yourselves -så känner jag) ganska grovt. Ganska. Det är inte som att hon har gjort marionetter av folk och sutitt och dinglat med dem utanför deras efterlevandes panoramafönster mitt under mysfilm-kvällen så liksom -maxstraffet? Jag vet inte. Men jag tänker inte argue with that för det är en lag vi har och även om jag tycker den är dum så tycker väl inte de som faktiskt har fått sina släktingars gravar skändade det och det finns en poäng med att det inte ska vara okej att bara typ gräva upp gravar for a laugh om folk faktiskt mår dåligt av att det händer.
Nej det som är hemskt med det här är hur mycket vikt artikeln lägger vid anledningen till att hon hade de här skeletten: att hon går igång på dem.
"-Att ha kroppsdelar hemma och ett sådant intresse för döden och bårhus är bisarrt, säger åklagare Kristina Ehrenborg-Staffas" . . . . . jag vill gråta. Sen har de också med ett helt stycke om hur vittnet "Anna" fått kontakt med henne på en klubb och hur kvinnan visat upp sina skelett för "Anna" och frågat "Anna" om hon kunde få ha sex med henne när "Anna" spelade död.
Jag tänker på hur dåligt jag mår över mina sexuella preferenser ibland när jag har en dålig dag, och det är fan inte så jävla kul att bli called out on, hur jävla dåligt måste inte hon må då? Och så skriver de en jävla artikel som basickly bara är "Ey guys, kolla vilken otroligt jävla störd person den här tjejen är".
Jag tänker på hur dåligt jag mår över mina sexuella preferenser ibland när jag har en dålig dag, och det är fan inte så jävla kul att bli called out on, hur jävla dåligt måste inte hon må då? Och så skriver de en jävla artikel som basickly bara är "Ey guys, kolla vilken otroligt jävla störd person den här tjejen är".
Bussigt!
Hey Ya!
När folk på youtube kommenterar saker som "I love these old classic songs, not the shit they are playing these days like JB and One Direction" så vill jag se huven rulla lite lagom. För det är inte mycket som är ojantigare än just den komentaren. Jag har svårt för när folk musiksnobbar sig (om det här kommer som en chock för Julian så ber jag om ursäkt för blunt-heten xD) men jag kan ta det oftast om de inte är alltför stolta över det.. Men sådana kommentarer på youtube är verkligen det mest illa i musiksnobbs-väg man kan åstadkomma. Huvuden ska rulla som sagt.
Och sen undrar man ju, när man hittar såna komentarer på en Hey Ya-video, om de här supposedly musik-finsmakar-fisarna inte vet att Hey Ya kom 2003, eller om de tycker att Britneys Toxic också är en "old classic". Men det håller jag mig från att fråga om för de får tillräckligt med skit från de riktiga musik-finsmakar-fisarna som det är ändå...
Avföring
Så jag kollade på klockan och såg att jag var tvungen att dra iväg till seminarie-lektionen, och att jag alltså inte skulle hinna fnula ut vad jag skulle göra av talet från helvetet som vi suttit i datasalen tre timmar och försökt lösa: arccos (11/14) + arcsin (-1/7)
Och visst, har man väl fastnat med ett tal är det ibland bättre att ta en paus från det och pröva igen en annan gång. Men det är ju så jävla knäckande när det känns som man gör rätt men det liksom... Inte löser sig ordentligt utan man sitter plötsligt där med en stor fet jävla rot, som visserligen blir asliten.. Men det är inte grejen.
Men då mår man inte bättre av att komma till seminarielektionen och en lärare som.. Inte borde vara lärare för att han är ett arrogant jävla as och säger saker som "då är man inte så dum så man försöker räkna 1000 delat på 12" angående ett inte alls såååå jävla uppenbart knep man kan ta till när man räknar modulus (han kom visserligen på sig lite och la till "eller ja, det är väl mer flitigt än smart i alla fall" MEN DET ÄR FAN INTE BÄTTRE!!!)
Så man kommer hem och är arg och trött för man sov bara... Inte så länge och man frös hela natten och vaknade på allmänt inte den bästa sidan så man vill bara hem och sova tills på måndag men man har tenta imorgon på typiskt såna där tal från helvetet (se ovan) så man vet att man måste sitta med dem tills man fattar vad grejen är
Konspirationsteorier
I en insändare i DN idag.. (eller så har någon lämnat en gammal tidning på köksbordet.. FY!) så stod det om att inkontinens hos kvinnor kan åtgärdas med en väldigt simpel liten operation på 30 minuter. Enligt insändarskribenten så kände de flästa inte till detta, och det är ju synd att man ska behöva gå omkring och ha problem som går att fixa lätt.. bara för att man inte vet om att det finns hjälp. Så därför hade insändarskribenten skrivit den här insändaren, för att informera. Jag läste, och tyckte det var fint gjort. Trevligt med folk som vill hjälpa till och sånt.
Men sen kom den sista meningen... "är det för att det rör kvinnor som informationen är så dålig?" Va?! Jag blir lite gråtfärdig..
För det första tycker jag inte att informationen är sämre än kring andra sjukdommar. Jag har ingen aning om vad för hjälp jag skulle kunna få ifall jag fick reumatism, fibros eller divertikulit.. eller de flesta andra av de åkommor som finns listade på wikipedia. Men jag skulle förodligen få reda på det om jag gick till en doktor. Precis som kvinnor med inkontinens förmodligen får reda på det här lilla ingreppet om de går till en doktor.
Problemet tror jag är att inkontinens är en pinsam sjukdom. Inte för att det drabbar kvinnor, inte på något sätt. Utan för att det innebär att man kissar på sig. Folk vill helt enkelt inte behöva gå till vårdcentralen och säga "hej, jag kissar på mig, vad kan ni göra?" för det känns jättejobbigt! Men det är det man vackert får göra. Läkare är väl generellt såpass professionella att de inte skulle ställa sig och gapskratta åt en, så egentligen är det lite löjligt att man tycker det är pinsamt alls.
Sen att det främst drabbr tjejer är ju bara otur..
Men sen kom den sista meningen... "är det för att det rör kvinnor som informationen är så dålig?" Va?! Jag blir lite gråtfärdig..
För det första tycker jag inte att informationen är sämre än kring andra sjukdommar. Jag har ingen aning om vad för hjälp jag skulle kunna få ifall jag fick reumatism, fibros eller divertikulit.. eller de flesta andra av de åkommor som finns listade på wikipedia. Men jag skulle förodligen få reda på det om jag gick till en doktor. Precis som kvinnor med inkontinens förmodligen får reda på det här lilla ingreppet om de går till en doktor.
Problemet tror jag är att inkontinens är en pinsam sjukdom. Inte för att det drabbar kvinnor, inte på något sätt. Utan för att det innebär att man kissar på sig. Folk vill helt enkelt inte behöva gå till vårdcentralen och säga "hej, jag kissar på mig, vad kan ni göra?" för det känns jättejobbigt! Men det är det man vackert får göra. Läkare är väl generellt såpass professionella att de inte skulle ställa sig och gapskratta åt en, så egentligen är det lite löjligt att man tycker det är pinsamt alls.
Sen att det främst drabbr tjejer är ju bara otur..
Kasey Chambers
Am I not pretty enough?
Is m heart too boken?
Do I cry too much?
Am I too outspoken?
Don't I make you laugh?
Should I try it harder?
Why do yu see right through me?
Jag bli så irriterad på den här texten... den känn så jävla needy. Jag kan bli irriterad som fan på needy människor.. Vilket gör mig lite orolig för jag är samtidigt bra på att bli irriterad på folk som är som jag. Inte så att jag blir irriterad på ATT folk är som jag.. nej jag blir irriterad på dem för att de är irriterande, sen råkar de vara som jag också. Så varje gång jag blir irriterad på någon blir jag rädd för att jag också är sån.. (Och va fan är mitt tangentbords problem nu plötsligt. Jag måste sitta och slå på det som en annan skrivmaskin för att inte massa bokstäver ska hoppas över! jesus.. jag vill ha en ny dator :( DATOR! *gå berserk på något närliggande*)
Anledningen till att jag blir irriterad på den här texten är att jag inte tycker om när folk försöker ändra på sig för någon annans skull. Egentligen är väl inte det så fruktansvärt så länge ingen försöker kräva att jag ska ändra mig, men jag blir ändå irriterad.
Hörde två tjejer prata på tvärbanan om den ena tjejens pojkvän. Tjejen rökte, och det tyckte inte hennes pojkvän om. Tydligen hade han gett henne någon sorts ultimatum i stil med "sluta röka eller så är det slut" och hon hade vägrat sluta röka. Ett sånt ultimatum har jag inte så stora problem med, om han tycker att det är en dealbreaker så är det väl naturligt att han säger att han inte vill vara med henne om hon röker. MEN! Hon hade tydligen svarat att nej, hon tänkte inte sluta röka, för även om rökning kanske inte är en jätte bra idé så var det något hon identifierade sig med och då ville hon inte sluta med det. (annan diskussion om hur dumt det är att definiera sig själv i något som rökning..) Då hade hennes pojkvän blivit skitsur och lackat på henne om att hon valde bort kärlek och blah blah. Nej.. det är inte okej. Han har ställt sina terms, "jag vill inte vara med dig om du röker" och hon har inte gått med på dem. Ledsen kan han bli över att han inte betydde mer för henne (för jo, jag antar att om någon är helt galet viktig så kan är man beredd att ändra sig quite a lot för den... fast det är väl det jag blir irriterad på..) men arg och sur?! Nä folk som blir arga på deras respektive för att de gör slut (för att inte acceptera ett ultimatum av det slaget är ju som att göra slut, även om det väl kan räknas som ganka mutual.. det var ju så jag och Julle went down) det har jag väldigt svårt för. Både att förstå och ha någon respekt för alls..
Jag är bra på att börja en rant om ett ämne och sen hamna på något ganska så mycket annat. inte så mycket struktur på mig xD
Men folk som ändrar sig för andra.. okej, dåligt självförtroende och sånt. Och man har ju egenheter som man själv inte cares for alls, eller tom inte tycker om. Men om man ger upp såna beteenden så är det ju ingen uppoffring så det räknas inte.
(På tal om musik som jag inte gillar pga texten.. If I were a boy ~GAAAAAAHHAAHH!!!!!! :'( (Jag lyssnar på four chord songs, their not all good :S))
Just att "ändra" sig för någon är något fint oh romantiskt.. som att komma med blommor. "okej, för Dig älskling"..
Att ändra sig för att man inte vill förlora någon man tycker om som annars inte vill vara med en, fine. Fast samtidigt, för mig iaf så blir personer automatiskt lite mindre värda att umgås med om de inte vill umgås med mig som jag är. Folk som tycker om mig är ju lite coolare än folk som inte gör det xD (hehe ^^ självgoda fan) men vissa kan vara så awesome i övrigt att de kan vara värda att man ändrar lite på sig, det kan jag gå med på. Till en viss grad skulle jag nog kunna göra det för några..
Men att göra det som en tjänst, som något som den andra ska tacka för. Nej, nej, nej, nej, nej, nej!!
Tjänster i allmänhet blir jag lite irriterad på. För att det blivit något som man förväntas från varandra. Som jag förklarade för en lagom dragen Mario i Berlin, när han gnällde över att vi inte väntat på honom när han åt nudlar. Ja, vi kunde ha väntat, det hade vart trevligt av oss och inte en särskillt stor uppoffing, och visst är det trevligt när man ser efter varandra. Men när det blir ett krav, när man måste göra de, när man blir en dålig människa annars, det är jävligt läbbigt. Att var och en ser efter sig själva, det är väldigt bra default tycker jag. Folk är trevliga, folk kommer att se efter varandra ändå, även om det inte förväntas av dem. Och då känns det så mycket bättre att göra det också (skrev jag inte något inlägg om julklappar, hur mycket roligare det är att ge julklappar till dem man inte förväntas ge till?).. Man är inte en dålig människa för att man värnar om sina egna intressen och inte bryr sig om alla andra. Man är inte en dålig människa för att man inte engagerar sig i att andra ska må bättre. Man är en neutral människa (nu låtsas vi att det är så enkelt och ni fattar principen) varken bra eller dålig. Och det är helt okej. Faktiskt.
Man kan inte förlita sig på andra, får man hjälp så är det något att vara tacksam över, inte något man förväntar sig och blir otacksam om man inte får.
Summering? xD
Jag blir irriterad på needy personer, som ändrar sig för andras skull.
Jag blir irriterad på folk som blir arga för att de blir dumpade.
Jag blir irriterad på folk som förväntar sig saker av andra.
Höh.. jag kanske har stoff för en låda med saker jag inte gillar iaf xD
Is m heart too boken?
Do I cry too much?
Am I too outspoken?
Don't I make you laugh?
Should I try it harder?
Why do yu see right through me?
Jag bli så irriterad på den här texten... den känn så jävla needy. Jag kan bli irriterad som fan på needy människor.. Vilket gör mig lite orolig för jag är samtidigt bra på att bli irriterad på folk som är som jag. Inte så att jag blir irriterad på ATT folk är som jag.. nej jag blir irriterad på dem för att de är irriterande, sen råkar de vara som jag också. Så varje gång jag blir irriterad på någon blir jag rädd för att jag också är sån.. (Och va fan är mitt tangentbords problem nu plötsligt. Jag måste sitta och slå på det som en annan skrivmaskin för att inte massa bokstäver ska hoppas över! jesus.. jag vill ha en ny dator :( DATOR! *gå berserk på något närliggande*)
Anledningen till att jag blir irriterad på den här texten är att jag inte tycker om när folk försöker ändra på sig för någon annans skull. Egentligen är väl inte det så fruktansvärt så länge ingen försöker kräva att jag ska ändra mig, men jag blir ändå irriterad.
Hörde två tjejer prata på tvärbanan om den ena tjejens pojkvän. Tjejen rökte, och det tyckte inte hennes pojkvän om. Tydligen hade han gett henne någon sorts ultimatum i stil med "sluta röka eller så är det slut" och hon hade vägrat sluta röka. Ett sånt ultimatum har jag inte så stora problem med, om han tycker att det är en dealbreaker så är det väl naturligt att han säger att han inte vill vara med henne om hon röker. MEN! Hon hade tydligen svarat att nej, hon tänkte inte sluta röka, för även om rökning kanske inte är en jätte bra idé så var det något hon identifierade sig med och då ville hon inte sluta med det. (annan diskussion om hur dumt det är att definiera sig själv i något som rökning..) Då hade hennes pojkvän blivit skitsur och lackat på henne om att hon valde bort kärlek och blah blah. Nej.. det är inte okej. Han har ställt sina terms, "jag vill inte vara med dig om du röker" och hon har inte gått med på dem. Ledsen kan han bli över att han inte betydde mer för henne (för jo, jag antar att om någon är helt galet viktig så kan är man beredd att ändra sig quite a lot för den... fast det är väl det jag blir irriterad på..) men arg och sur?! Nä folk som blir arga på deras respektive för att de gör slut (för att inte acceptera ett ultimatum av det slaget är ju som att göra slut, även om det väl kan räknas som ganka mutual.. det var ju så jag och Julle went down) det har jag väldigt svårt för. Både att förstå och ha någon respekt för alls..
Jag är bra på att börja en rant om ett ämne och sen hamna på något ganska så mycket annat. inte så mycket struktur på mig xD
Men folk som ändrar sig för andra.. okej, dåligt självförtroende och sånt. Och man har ju egenheter som man själv inte cares for alls, eller tom inte tycker om. Men om man ger upp såna beteenden så är det ju ingen uppoffring så det räknas inte.
(På tal om musik som jag inte gillar pga texten.. If I were a boy ~GAAAAAAHHAAHH!!!!!! :'( (Jag lyssnar på four chord songs, their not all good :S))
Just att "ändra" sig för någon är något fint oh romantiskt.. som att komma med blommor. "okej, för Dig älskling"..
Att ändra sig för att man inte vill förlora någon man tycker om som annars inte vill vara med en, fine. Fast samtidigt, för mig iaf så blir personer automatiskt lite mindre värda att umgås med om de inte vill umgås med mig som jag är. Folk som tycker om mig är ju lite coolare än folk som inte gör det xD (hehe ^^ självgoda fan) men vissa kan vara så awesome i övrigt att de kan vara värda att man ändrar lite på sig, det kan jag gå med på. Till en viss grad skulle jag nog kunna göra det för några..
Men att göra det som en tjänst, som något som den andra ska tacka för. Nej, nej, nej, nej, nej, nej!!
Tjänster i allmänhet blir jag lite irriterad på. För att det blivit något som man förväntas från varandra. Som jag förklarade för en lagom dragen Mario i Berlin, när han gnällde över att vi inte väntat på honom när han åt nudlar. Ja, vi kunde ha väntat, det hade vart trevligt av oss och inte en särskillt stor uppoffing, och visst är det trevligt när man ser efter varandra. Men när det blir ett krav, när man måste göra de, när man blir en dålig människa annars, det är jävligt läbbigt. Att var och en ser efter sig själva, det är väldigt bra default tycker jag. Folk är trevliga, folk kommer att se efter varandra ändå, även om det inte förväntas av dem. Och då känns det så mycket bättre att göra det också (skrev jag inte något inlägg om julklappar, hur mycket roligare det är att ge julklappar till dem man inte förväntas ge till?).. Man är inte en dålig människa för att man värnar om sina egna intressen och inte bryr sig om alla andra. Man är inte en dålig människa för att man inte engagerar sig i att andra ska må bättre. Man är en neutral människa (nu låtsas vi att det är så enkelt och ni fattar principen) varken bra eller dålig. Och det är helt okej. Faktiskt.
Man kan inte förlita sig på andra, får man hjälp så är det något att vara tacksam över, inte något man förväntar sig och blir otacksam om man inte får.
Summering? xD
Jag blir irriterad på needy personer, som ändrar sig för andras skull.
Jag blir irriterad på folk som blir arga för att de blir dumpade.
Jag blir irriterad på folk som förväntar sig saker av andra.
Höh.. jag kanske har stoff för en låda med saker jag inte gillar iaf xD
INGENTING
Onsdag..
Fysikprov.. så vi slutade klockan 6.. alltid lika härligt mördande. Hade det inte vart värt att be Annica att få ta ut en av de där sovmorgnarna som vi ska få sen i Maj nu istället?
Nästa gång kanske..
Slavomir är OND! Han är förklädd till en liten tunn kille som inte kan göra en fluglort förnär.. men han är OND!! Nä.. okej.. han är inte ond.. men han är jobbig :( Det kan inte vara meningen att Fysik B ska vara såhär jobbigt. Det känns som han gör det med mening men han kan å andra sidan bara vara jävligt opedagogisk.. (Ja jag kör på den självgoda varianten att det inte är jag som är för dum för att förstå)
Jag pratade med pappa vid middagen när jag kom hem och så beskrev jag en av frågorna.. den jag tyckte hade vart mest konstig. Pappa såg förvirrad ut... "Men Effekten är ju konstant"
MEN JAHA!!
Nu är ju det en sån grej som jag väl borde ha haft koll på.. men även så, så frågade jag faktiskt Slavomir hur det låg till med Effekten.. om den också avtog precis som ljudintensiteten.. (Effekt.. jävla off begrepp som man inte kan dra några slutsatser kring själv.. Effekt är bara en bokstav för mig.. lite som spänning.. spänning och effekt kan ta sig!) och det sa han att den gjorde..
Men även om effekten vore konstant så gick inte uppgiften att lösa enligt pappa (Ja jag litar på att min far vet vad han pratar om.. han är ändå också lärare.. delvis).. det är inte okej att göra såna tabbar när man gör ett prov :o Eller det är okej.. om det är en gång, och man sköter det snyggt sen.. men Slavomir gör sånt hela tiden :o
jag vill tycka om Slavomir.. han är trevlig och har skön stil.. men det är så mycket jox :(
Josef sa idag innan provet att Slvomir inte gett ett MVG i slutbetyg på tre år.. St. Eriks är visserligen inte första gradens "pluggis-skola".. men att inte en enda elev på tre år har lyckats få MGV i Fysik B.. då har det inte med Eleverna att göra :o
Sen blir jag lite onödigt upprörd när det är ämnen jag vet att jag kan, men så ser inte läraren det.. Då är det läraren som är dum i huvet xD
Okej.. Olof kan jag inte klaga på för på matten gör jag faktiskt inget.. Och Olof är pedagogisk som fan.. det är inte pedagogik som fungerar för mig dock.. Tråkigt.. men jag skulle inte heller förstå att jag kan om jag var Olof..
Det var ett par Frisörer som satt bakom oss på Lunchen och en av dem var upprörd över ett omdömme hon fått i någon Frisör-kurs.. "Om jag får G i matte skiter jag fan i men Frisör kan jag.. jag ska fan inte bara ha VG då"..
Jag förstod precis hur hon kände..
Visst.. det är alltid lite tristare att få VG eller G än att få MVG.. men när det är i Historia eller Engelska eller whatnot.. då vet jag om att jag inte förtjänar bättre.. Varför skulle en lärare förstå att man kan om man vet själv att man inte gör? Men när man faktiskt vet att man kan.. då är det jävligt jobbigt när man inte lyckas visa det.
Jag är seriöst orolig.. Fysiken är det enda Betyg jag verkligen bryr mig om.. jag skulle bli så arg om jag inte får MVG :\
i
Nu har jag sett aldeles för många likes på varianter av den här på Facebook för att låta bli att bli upprörd:
Hi, I'm a guy. I'm single. I would never cheat on you. I would always text you first, tell you that you're beautiful every day, say I love you in front of my friends, never choose my video games over you, protect you, try my best to never make you cry, hold you and never let you go, kiss you in the pouring rain. Yes, ladies, I do exist. No, I'm not gay. Stop dating douche-bags and jerks. Date me
Nu är det, precis som allt annat, en jävligt onödig grej att bli upprörd över. Men sen när bryr man sig om vad som är onödigt.. Jag är upprörd!!
Upprörd för att man inte är någon douche-bag bara för att man inte smsar henne först eller säger att hon är vacker och att man älskar henne hela tiden. Ska man passa upp på henne sådär precis hela tiden hinner man ju inte med något annat.
Upprörd för att den här killen som uppenbarligen inte har någon egen ryggrad kommer och ger hopp åt de där tjejerna som letar efter mr orealistisk, som alltid ska vara två steg bakom henne och kyssa marken hon går på, samtidigt som han är två steg framför och lägger ut jackor över vattenpölar.
Förundrad över vilka det egentligen är som har "Like:at" skiten. Är det tjejerna som datear douche-bags fast de tycker att de är douche-bags, men iaf hellre skulle datea ovanstående kille? Är det tjejerna som inte själva datear douche-bags (antingen är de då singlar eller har lyckats hitta en sån där ryggradslös pojk (och med douche-bag menar jag då alla killar som Inte är som ovanstående..)), och som tycker att de där tjejerna som gör de.. de är ju dumma, uppmärksamhetssökande blondiner? Är det de andra killarna som tycker att eftersom de är renodlade tofflor innifrån och ut så är de världens kap? Vem? Vilka de än är skrämmer det mig att de är så många..
Varför finns det bara douche-bag och överromantisk fikus? Det går att vara trevlig utan att vara ett dugg romantisk. I have plenty of friends who are.. räcker inte det? Lite romantiskt blir det ju automatiskt bara man är tsm, förutsatt att man faktiskt vill vara tsm.. oftast vill man nog det. Man behöver inte göra en grej av det.. verkligen inte en heltidsgrej. Ju mindre skillnad mellan en Pojk-/Flickvän och en vanlig kompis desto bättre, vänner trivs man ju alltid med. Jag har vart mer eller mindre förälskad i majoriteten av de jag umgås med, i Alla jag umgås mycket med, vid något tillfälle, tror jag.. utan att göra begreppet "förälskelse" alltför komplicerat... man behöver inte blanda in en massa romantik i det.
Eller vad är ens Romantik egentligen? Det känns som trevlig och romantisk är så gott som samma sak.. med den lilla skillnaden att romantisk är trevlig with the intention to score... eller iaf vid tillfälle då möjligheten finns. (Eller? Någon som har en bättre definition?) Vilket gör att jag får lust att sätta en stor FALSK-stämpel över allt som har med romantik att göra. Fast man behöver ju inte vara mindre genuint trevlig bara för att man är det mot någon som man skulle kunna tänka sig att ha sex med.. så jag struntar i stämpeln ett tag..
..
Egentligen skrev jag det här igår.. men jag sket i att publicera det.. varför? I don't know :)
Förutom tramsigt folk på Facebook så är jag på bra humör idag.. :)
Hi, I'm a guy. I'm single. I would never cheat on you. I would always text you first, tell you that you're beautiful every day, say I love you in front of my friends, never choose my video games over you, protect you, try my best to never make you cry, hold you and never let you go, kiss you in the pouring rain. Yes, ladies, I do exist. No, I'm not gay. Stop dating douche-bags and jerks. Date me
Nu är det, precis som allt annat, en jävligt onödig grej att bli upprörd över. Men sen när bryr man sig om vad som är onödigt.. Jag är upprörd!!
Upprörd för att man inte är någon douche-bag bara för att man inte smsar henne först eller säger att hon är vacker och att man älskar henne hela tiden. Ska man passa upp på henne sådär precis hela tiden hinner man ju inte med något annat.
Upprörd för att den här killen som uppenbarligen inte har någon egen ryggrad kommer och ger hopp åt de där tjejerna som letar efter mr orealistisk, som alltid ska vara två steg bakom henne och kyssa marken hon går på, samtidigt som han är två steg framför och lägger ut jackor över vattenpölar.
Förundrad över vilka det egentligen är som har "Like:at" skiten. Är det tjejerna som datear douche-bags fast de tycker att de är douche-bags, men iaf hellre skulle datea ovanstående kille? Är det tjejerna som inte själva datear douche-bags (antingen är de då singlar eller har lyckats hitta en sån där ryggradslös pojk (och med douche-bag menar jag då alla killar som Inte är som ovanstående..)), och som tycker att de där tjejerna som gör de.. de är ju dumma, uppmärksamhetssökande blondiner? Är det de andra killarna som tycker att eftersom de är renodlade tofflor innifrån och ut så är de världens kap? Vem? Vilka de än är skrämmer det mig att de är så många..
Varför finns det bara douche-bag och överromantisk fikus? Det går att vara trevlig utan att vara ett dugg romantisk. I have plenty of friends who are.. räcker inte det? Lite romantiskt blir det ju automatiskt bara man är tsm, förutsatt att man faktiskt vill vara tsm.. oftast vill man nog det. Man behöver inte göra en grej av det.. verkligen inte en heltidsgrej. Ju mindre skillnad mellan en Pojk-/Flickvän och en vanlig kompis desto bättre, vänner trivs man ju alltid med. Jag har vart mer eller mindre förälskad i majoriteten av de jag umgås med, i Alla jag umgås mycket med, vid något tillfälle, tror jag.. utan att göra begreppet "förälskelse" alltför komplicerat... man behöver inte blanda in en massa romantik i det.
Eller vad är ens Romantik egentligen? Det känns som trevlig och romantisk är så gott som samma sak.. med den lilla skillnaden att romantisk är trevlig with the intention to score... eller iaf vid tillfälle då möjligheten finns. (Eller? Någon som har en bättre definition?) Vilket gör att jag får lust att sätta en stor FALSK-stämpel över allt som har med romantik att göra. Fast man behöver ju inte vara mindre genuint trevlig bara för att man är det mot någon som man skulle kunna tänka sig att ha sex med.. så jag struntar i stämpeln ett tag..
..
Egentligen skrev jag det här igår.. men jag sket i att publicera det.. varför? I don't know :)
Förutom tramsigt folk på Facebook så är jag på bra humör idag.. :)
(EDIT September 2015 (lever jag in the past eller lever jag in the past!): Past me fattade inte riktigt det här med att .. Öh.. vara ledsen. Också jag var irriterad och onödigt otrevlig. Jag har skrivit ett nice-guys -inlägg som bättre illustrerar vad jag tycker om det här.
Men iaf.. Man är inte en överromantisk fiku/ryggradslös/renodlad toffla för att man tycker om romantik. Eller okej, man är en överromantisk fikus, men det är helt okej om man vill vara det :P Men ryggradslös/renodlad toffla var onödigt elakt (även om jag inte menade det så harsh, försökte mest vara rolig i hur jag formulerade mig :c).
Annars står jag för det här inlägget också fortfarande. Man är inte en douche för att man inte är överromantisk..)
