Sitta uppe till halv två och kolla på Caramelldansen-klipp på youtube. Värt? Ohhellyeah! Jag har ju sovmorgon imorgon som jag inte ska uttnyttja för att jag måsta måla klart en målning. Men det är en målning som är kul att måla.. den är stooor :D

Den är jävlig stor... hur fan ska jag få hem den? :S Oh noes! Det kommer ju bli jävligt jobbigt xD Fan...
Aja.. :\ vad ska man göra, vad ska man göra..


Där har vi mitt projektarbete också.. Jämför med Sandy Skoglunds bilder:
 DO IT!


SOOOVAAA :D:D:D:D *caramell dansen*
Dance on your balls,
Cat fucking in a handbag,
Yours only yours,
A narwhal sticker dance band.
It's no lie,
Mister and the clown said,
Look anyhow,
WE CARAMELLDANSEN !!

Am I not pretty enough?
Is m heart too boken?
Do I cry too much?
Am I too outspoken?

Don't I make you laugh?
Should I try it harder?
Why do yu see right through me?



Jag bli så irriterad på den här texten... den känn så jävla needy. Jag kan bli irriterad som fan på needy människor.. Vilket gör mig lite orolig för jag är samtidigt bra på att bli irriterad på folk som är som jag. Inte så att jag blir irriterad på ATT folk är som jag.. nej jag blir irriterad på dem för att de är irriterande, sen råkar de vara som jag också. Så varje gång jag blir irriterad på någon blir jag rädd för att jag också är sån.. (Och va fan är mitt tangentbords problem nu plötsligt. Jag måste sitta och slå på det som en annan skrivmaskin för att inte massa bokstäver ska hoppas över! jesus.. jag vill ha en ny dator :( DATOR! *gå berserk på något närliggande*)

Anledningen till att jag blir irriterad på den här texten är att jag inte tycker om när folk försöker ändra på sig för någon annans skull. Egentligen är väl inte det så fruktansvärt så länge ingen försöker kräva att jag ska ändra mig, men jag blir ändå irriterad.
Hörde två tjejer prata på tvärbanan om den ena tjejens pojkvän. Tjejen rökte, och det tyckte inte hennes pojkvän om. Tydligen hade han gett henne någon sorts ultimatum i stil med "sluta röka eller så är det slut" och hon hade vägrat sluta röka. Ett sånt ultimatum har jag inte så stora problem med, om han tycker att det är en dealbreaker så är det väl naturligt att han säger att han inte vill vara med henne om hon röker. MEN! Hon hade tydligen svarat att nej, hon tänkte inte sluta röka, för även om rökning kanske inte är en jätte bra idé så var det något hon identifierade sig med och då ville hon inte sluta med det. (annan diskussion om hur dumt det är att definiera sig själv i något som rökning..) Då hade hennes pojkvän blivit skitsur och lackat på henne om att hon valde bort kärlek och blah blah. Nej.. det är inte okej. Han har ställt sina terms, "jag vill inte vara med dig om du röker" och hon har inte gått med på dem. Ledsen kan han bli över att han inte betydde mer för henne (för jo, jag antar att om någon är helt galet viktig så kan är man beredd att ändra sig quite a lot för den... fast det är väl det jag blir irriterad på..) men arg och sur?! Nä folk som blir arga på deras respektive för att de gör slut (för att inte acceptera ett ultimatum av det slaget är ju som att göra slut, även om det väl kan räknas som ganka mutual.. det var ju så jag och Julle went down) det har jag väldigt svårt för. Både att förstå och ha någon respekt för alls..

          Jag är bra på att börja en rant om ett ämne och sen hamna på något ganska så mycket annat. inte så mycket struktur på mig xD

Men folk som ändrar sig för andra.. okej, dåligt självförtroende och sånt. Och man har ju egenheter som man själv inte cares for alls, eller tom inte tycker om. Men om man ger upp såna beteenden så är det ju ingen uppoffring så det räknas inte.

(På tal om musik som jag inte gillar pga texten.. If I were a boy ~GAAAAAAHHAAHH!!!!!! :'( (Jag lyssnar på four chord songs, their not all good :S))

Just att "ändra" sig för någon är något fint oh romantiskt.. som att komma med blommor. "okej, för Dig älskling"..
Att ändra sig för att man inte vill förlora någon man tycker om som annars inte vill vara med en, fine. Fast samtidigt, för mig iaf så blir personer automatiskt lite mindre värda att umgås med om de inte vill umgås med mig som jag är. Folk som tycker om mig är ju lite coolare än folk som inte gör det xD (hehe ^^ självgoda fan) men vissa kan vara så awesome i övrigt att de kan vara värda att man ändrar lite på sig, det kan jag gå med på. Till en viss grad skulle jag nog kunna göra det för några..
Men att göra det som en tjänst, som något som den andra ska tacka för. Nej, nej, nej, nej, nej, nej!!

Tjänster i allmänhet blir jag lite irriterad på. För att det blivit något som man förväntas från varandra. Som jag förklarade för en lagom dragen Mario i Berlin, när han gnällde över att vi inte väntat på honom när han åt nudlar. Ja, vi kunde ha väntat, det hade vart trevligt av oss och inte en särskillt stor uppoffing, och visst är det trevligt när man ser efter varandra. Men när det blir ett krav, när man måste göra de, när man blir en dålig människa annars, det är jävligt läbbigt. Att var och en ser efter sig själva, det är väldigt bra default tycker jag. Folk är trevliga, folk kommer att se efter varandra ändå, även om det inte förväntas av dem. Och då känns det så mycket bättre att göra det också (skrev jag inte något inlägg om julklappar, hur mycket roligare det är att ge julklappar till dem man inte förväntas ge till?).. Man är inte en dålig människa för att man värnar om sina egna intressen och inte bryr sig om alla andra. Man är inte en dålig människa för att man inte engagerar sig i att andra ska må bättre. Man är en neutral människa (nu låtsas vi att det är så enkelt och ni fattar principen) varken bra eller dålig. Och det är helt okej. Faktiskt.
Man kan inte förlita sig på andra, får man hjälp så är det något att vara tacksam över, inte något man förväntar sig och blir otacksam om man inte får.

Summering? xD
Jag blir irriterad på needy personer, som ändrar sig för andras skull.
Jag blir irriterad på folk som blir arga för att de blir dumpade.
Jag blir irriterad på folk som förväntar sig saker av andra.

Höh.. jag kanske har stoff för en låda med saker jag inte gillar iaf xD

Som vi nu sitter här och mins Jesu lidande och hör Matilda spela epic sax guy -song lite lagom mufflat.. Matilda har förresten skaffat en saxofon ^^ Det är ju fint och sådär :)

Lovet gick för fort.. lov går alltid för fort :\
Jag har inte gjort nästan nåt av det jag tänkte skulle göras när lovet började.. istället har jag gjort en massa andra ännu trevligare saker :)

NU SKA JAG SPELA INNEBANDY!

Jag känner mig så jävla töntig just nu.
Är medveten om att jag kanske inte är den tuffaste av människor.. men helt jävla genomlame är jag inte alltid iaf XD
Men det är mysigt att vara lite jättetöntig ibland ^^ Det får man vara :)

Yeah! Den här hittade jag när jag Googlade "töntig".. sööt! xD Sådär känner man sig

Yes. Nu har de tydligen i Toronto dragit igång ett slut walk, i stil med pride-paraden fast för tjejer som klär sig slampigt, med anledning av att en polis som pratat på en skola hade sagt att tjejer borde undvika att klä sig så för att slippa bli "victimized".

Självklart ska inte tjejer behöva bli våldtagna.. duh. Ingen frisk människa tycker det. Men det faktum att våldtäcktsmän hellre ger sig på lättklädda tjejer är inget som går att demonstrera bort. Våldtäcktsmännen bryr sig inte.. de våldtar folk. hallå.
Jag antar att det handlar om att tjejer som blivit våldtagna ska tas på lika stort allvar även om de har varit slampigt klädda, och det borde de såklart bli. Ett brott blir inte ett mindre brott bara för att det inte förebyggts så mycket som det kunnat. En stulen cykel är lika mycket en stöld även om den var olåst. Jag vet inte av egen erfarenhet hur mycket mindre tagen på allvar man verkligen blir som slampig tjej i ett våldtäcktsmål, men man har ju hört att det är så. Dock känner jag att jag mest har hört om fall liknande det fallet med polisen på skolan i Toronto. Folk som blivit upprörda över poliser som har sagt att man bör unvika att klä sig så, eller att man som klätt sig så had it coming eller hur de nu har uttryckt det (Det finns ju mer eller mindre finkänliga sätt att säga det på också). Och jag håller med. Man borde inte have it coming, men det har man*. Klär man sig slampigt så är det större risk att man blir våldtagen. period. (även om det finns andra grejer som gör betydligt större skillnad.. typ beteende och shit.. men whatev) och så länge man vet om det så är det ens eget ansvar att överväg om man vill ta den risken eller inte. Och för dem som inte vet om det så är det väl jättebra att poliser såsom han i Toronto informerar om det? Varför bli upprörda över den faktan?
Det är ändå något som inga andra än våldtäcktsmännen själva kan ändra på. Polisen kan vidta åtgärder för att minska risken för tjejer att bli våldtagna. Men det kommer ändå vara samma riskskillnad beroende på om man klär sig slampigt eller inte, det är ingen dryg polischef som sitter och bestämmer över den skillnaden. Så varför ta illa upp av den? Det låter bara wierd i mina öron..

Sen är väl själva paraden också för att slampig klädsel i allmänhet ses ner på en del, och det är väl fint att de står upp och säger "fuck you vi klär oss som vi vill!" "Respekt!" och sånt. För klä sig som man vill borde man få göra.. (sen är det ju lite synd med folk som har sin identitet i sina kläder.. men blah blah. alla får göra som de vill :D:D (förutom att våldta folk xD))
Jag tycker bara det är synd när folk blir upprörda över att poliser påpekar att det är en bra idé att klä sig på ett visst sätt för att undvika att bli våldtagen. Och jag tror att många av fallen där folk känner att de inte blir tagna på allvar bara handlar om att polisen har påpekat den statestik.. och det är lite synd.

*Nu säger jag inte att det är den våldtagna tjejens Fel att hon blir våldtagen. Våldtäcktsmannen är lika mycket scum of the earth även om hon har klätt sig slampigt. En tjej borde inte behöva bli våldtagen, oavsätt hur hon klär sig.. kan vi poängtera igen.. ifall någon missade att jag tyckte det.

Vi såg Madagaskar hos Jenny igår. Och körde spökboll. Idag kunde vi inte gå ordentligt för vi är otränade klenisar som får träningsverk av att hoppa omkring lite i två timmar. Vilka "vi" är varierar lite..

Det är lite läskigt hur killen som var skitstor när man var liten plötsligt är typ jämngammal..ish. Upp tills jag var typ 7 bodde det en kille som var fyra år äldre än mig i mitt hus med sin mamma och hennes kille. Vi lekte ibland. Han kändes också gammal, han var ju dubbelt så gammal som jag när jag lärde känna honom. Men det var ingenting mot hans låtsasbror, hans mammas killes son, som var där på helger ibland. Han var 9 år äldre än mig och hur jävla crap-in-your-pants-läskig som helst! Nu är han 27. 27 är fortfarande mycket. Det är nästan 30 och 30 är nästan 40. men 27 känns ändå ganska jämngammalt. Jag har liksom växt ikapp honom.
Vi träffades idag när vi spelade innebandy. Som jag tvingades med på trots att jag knappt kan gå due to massa träningsverk. Mamma och Pappa umgås fortfarande med hans pappa och hans tjej (Bettan och Robban), ibland är de med och spelar innebandy med oss, och idag var han också med. Rickard.
Han hade en säng hos sin pappa. Det var en våningsäng. Rickard sov överst och under sov killen som bara var 4 år äldre än mig (micke). Man fick inte vara i Rickards säng. Då blev han arg. Även om han inte var hemma så var det inte okej att var där uppe. Han fick reda på det på något vis och kom och ninjade en när man sov. Så farlig var han. Och nu är han 27 har kanska kass kondition och är jättetrevlig xD Och jag sitter här och tänker "fan att man aldrig kommer lära känna honom ordentligt"
Jag undrar hur mycket han mins av mig. "säkert inget".. fast samtidigt så känns det ju som evigheter sen jag träffade honom för att jag var så liten då. Han var inte så liten.. då borde han väl minnas bättre. Precis som jag mins barnen på dagiset jag praoade på i sexan.. men de mins inte mig för det var ett halvt liv sen för dem. Fast han ser mig nog fortfarande som en liten unge. Precis som jag ser dem från dagis som dagisbarn, fast att de snart går i högstadiet. Och när jag är 27 och de är 20 och jag träffar dem kommer de fortfarande att vara små barn för att jag lärde känna dem som små barn...

Tokknas

Här sitter jag på medrassen på golvet i mitt rum och river upp plasten runt de där tidningarna jag har fått under hela våren och halva hösten som fyllt upp en hel mapp i hallen och lite till och som mamma och pappa vid ett antal tillfällen påpekat att jag "kanske borde titta på iaf.."
Det är tidningarna från diverse universitet och högskolor i hela jävla sverige. Tidningar som har varit alldeles för stora för att jag ska orka titta åt dem. Jag orkar inte ens ordna så att jag kan sova i min egen säng ffs, hur ska jag orka ta tag i min framtid då. Och jag som brukade säga att "nä men jag blir inte stressad"..

Förra året. När det fortfarande kändes långt borta och gått om tid. Då kändes det som jag ville flytta. Visst, pappa sa ju det att efter skolan är klar så sprids man för vinden igen och det är svårare att hålla kontakten. Men jag kände ändå att bo i stundetkoridor verkade jävligt trevligt. Som ett maffigt långt läger.. och det är ju alltid skönt att komma iväg från familjen.
Förra året var jag helt inställd på att flytta till en studiestad efter gymnasiet.

Sen kom sista året och projektarbete och mosade mig och jag hann inte med att tänka efter vart jag ville gå och vad jag ville läsa efter gymnasiet. Och flytta iväg och plugga blir jävligt mycket läskigare när det är ogenomtänkt. Jag la ner den idén helt och hållet.. det var liksom försent för sånt.
"Jag kan resa och voluntärarbeta istället!" Medan jag funderar ut vart och vad jag vill plugga. Men så tog jag aldrig tag i det heller. Jag vet inte hur svårt det skulle vara att hitta något som jag kan åka på i år redan nu. Antagligen går det väl.
"Jag kan plugga i stockholm under tiden!" Medan jag hittar någonstans där jag vill voluntärarbeta medan jag funderar över vart och vad jag vill plugga. SKITBRA JÄVLA IDÉ!!! Det är så jävla genomtänkt det där.


Och då har jag inte ens räknat med att jag tydligen ska bryta ihop över att folk kommer försvinna (jag har gråtit varje dag sen vi kom hem från berlin) och allt inte kommer vara som vanligt med filmkvällar hos Jens och sånt lall.
Jag känner mig som världens största hycklare eftersom jag själv tänkt flytta och fortfarande har det i bakhuvet, men samtidigt kan jag inte alls hantera att Jens ska dra till Göteborg. För det är ändå bara Jens, vad jag vet som är på väg bort. Julle ska hålla till på SU, Albin ska ingenstans, Sigge ska ingenstans, Jenny ska ingenstans... inte det närmaste året iaf. De andra vet jag inte riktigt.. men det är iaf ingen annan än Jens som jag vet är på väg bort. Och inte ens han är garanterat att han försvinner...

Patetiskt..


Nu ska jag iaf lägga till en massa utomstads-grejs i min högskoleanmälan.. bara för att ha det där ifall att.. som en fot i en dörr någonstans.. jag vet inte. Bajs.

Är det en nisse som är inne på mitt blogg.se och raderar mina opublicerade inlägg? Det är ju inte riktigt shysst skulle jag säga.

Tre dagar kvar till påsk och idag börjar jag fem i ett. Det låter ju faktiskt som någonting jag kan ta mig igenom.
Visserligen har Julle hittat ett spel Bloodline champions.. "visserligen" för att det kommer förhindra mig från att göra de där uppgifterna i biologi och bild som borde göras så snabbt som möjligt, och för att det kommer att äta upp en del av den maffiga sovmorgonen imorgon. Men det är ett kul spel så det får göra det. Även om Jens tror att jag är dum i huvet för att min dator inte riktigt klarar av det.. eller joxar av annan anledning. Jag är inte dum i huvet, bara ganska osnitsig.

I helgen var jag på konfalägerledarläger. Ute i skärgården, på ekskäret. Dit var man tvunget att åka rymdskepp svävare. Det var kul, även om jag inte var så tagg i början. Jag hade haft en lång vecka, vi skyller på det. Blev ju faktiskt utkastad från Emils skiva i Torsdags xD Höh. Vi ska inte göra det jobbigare för ordningsvakterna som inte kan se skillnad på trött och lite för full.. det hade nog inte jag heller kunnat. Är man trött är ju gå hem ändå en ganska bra idé..

Iaf så träffade vi Felicia från lägret igår när vi hade varit på Kulturhuset och tittat på en utställning som Annica ville att vi skulle se för kulturhistorian.
Fick mig att fundera över att jag aldrig i hennes situation skulle ha hälsat på mig om jag gått med mina kompisar sådär. Jag hälsar väldigt sällan på folk när jag ser dem på stan. om de inte hälsar själva. Jag hälsar på folk jag umgås med. Och Ylva hälsade jag på när jag såg att hon gick på tvärbanan för någon vecka sen. Sen tar det typ stopp. Jag hälsade knappt på Zielinski på bussen igår morse. Det var folk från min gamla klass på både Roberts och Emils skiva förra veckan (samma folk på båda skivorna dessutom), men jag hälsade inte. Jag orkar inte. Det skulle resultera i ett halvakwart "Hej, hur är det nu för tiden" "bra" "happ... nice" och sen skulle man dra någon illa grej i stil med "amen.. jag... *peka mot någon* yeah.. hejdå..." och gå sin väg igen. Det tycker varken jag eller de är kul.
Så varför känns det ändå fail att man inte gör det? De hälsade inte heller.. vi ville inte prata med varandra. Varför var vi tvugna att spendera kvällen med att låtsas som vi inte sett varandra?
Samma med folk på bussen. Varför är det inte socialt accepterat att inte ha lust att prata med vissa människor.. varför måste man försöka, även när det blir lama torra konversationer som alla bara lider av? det är ju inte som att folk förväntas prata med folk de inte känner.



Annars har jag skitit ut ett omslag till Monoskons demo sen i söndags. Jag har alltid velat kunna rita såna här grejer och det har aldrig blivit bra.. Så jag slutade försöka. Sen började jag göra grejs som den header jag har nu.. och nu gav jag mig på att försöka igen med den lilla "erfarenheten i bagagdet" och det gick ju.. kan bli bättre men jag ger mig själv godkänt. Albin är nöjd iaf, det är ju huvudsaken.

Okej.. idag gjorde vi fysikprov och igår var sista inlämningsdagen för projektarbetet.
Så när jag kommer hem, allt är färdigt.. inget stort mer på ett tag.. jag kan pusta ut.. då drar min mage en Jens och typ ballar ut totalt. ("en Jens" för att Jens brukar bli sjuk när det blir lov... om du måste förklara dina referenser är det inga bra referenser) Jag är typ helt tjockad och uppblåst och allmänt kaosig i magen :( Nästan så det blir att stanna hemma om det är tänkt att jag ska må såhär imorgon också...

jag hade tänkt städa rummet.. för det behövs :o och jag har liksom tid med det... men det tyckte inte magen var en bra idé..
piss och skit och stress och sånt bajs... jaja. inte så mycket att göra åt
Jag är glad ändå xD för jag har hittat igen spelet som jag spelat en bana i taget på när jag behövt plugg pauser som var roligt :) http://www.notdoppler.com/hujetower.php titta... nu kan ni spela det också :D:D
Och jag har hittat den här videon som gjorde mig lite glad..

Och så har jag tittat på Vihart-videor stor del av kvällen. Jag har sett dem allihop.. men jag kan se dem igen! och igen! och igen igen! Aaaaah!!!! Jag vill att det ska finnas fler! Det gör inte det :(

Åhå jaja.. nu har ni att göra. Spela fiint spel.. och titta på Vihart-videor (Do it!!) Jag ska se om jag hittar min dagbok och sen ska jag se om jag kommer på någon doodel-lek som har med mängdlära att göra.. eller så sitter jag bara och ritar cirklar ett tag.

Howdy..