This life don't last forever
Hold my hand
So tell me what we're waiting for
Hold my hand
We're better off being together
Hold my hand
Than being miserable alone
Hold my hand

Cause I been there before and you've been there before,
But together we can be alright.
Cause when it gets dark and when it gets cold
we hold Each other till we see the sunlight.

So if you just hold my hand,
baby, I promise that I'll do all I can
Things will get better if you just hold my hand
Nothing can come between us if you just
hold, hold my, hold, hold my, hoold my hand, hold my hand.

The nights are gettin' darker
Hold my hand
And there's no peace inside
Hold my hand
So why make our lives harder
Hold my hand
By fighting love tonight


Cause I been there before and you've been there before,
But together we can be alright.
Cause when it gets dark and when it gets cold
we hold Each other till we see the sunlight.

So if you just hold my hand,
baby, I promise that I'll do all I can
Things will get better if you just hold my hand
Nothing can come between us if you just
hold, hold my, hold, hold my, hoold my hand, hold my hand.

I can tell that you're tired of being lonely
Take my hand don't let go, baby, hold me
Come to me and let me be your one and only
Cause I can make it alright till the morning.

hold my hand,
baby, I promise that I'll do all I can
Things will get better if you just hold my hand
Nothing can come between us if you just
hold, hold my, hold, hold my, hoold my hand, hold my hand

Och så är man hemma igen ;PpPpPpPppPpPppP


Berlin var nice.. det var inge plugg.. inge skola.. inga måsten, bara vi.. och vi var packade xD
Bara det är ju intressant.. det var ju faktiskt ingen jag var där med som jag hade någon erfarenhet av hur de är fulla innan vi åkte.
Sen var ju Berlin en jävligt trevlig stad också :) Även om den väl inte var aldeles jätteexotisk ^^


Idag och igår har jag varit lite depp över att jag är hemma igen.
Har visserligen saknat Julle.. och allt annat nice folk som inte följde med.

Jag orkar inte lägga upp bilder här nu... mycket finns på facebook, men jag har inte ens orkat lägga upp allt där än.

Det var hur som helst otroligt jävla roligt! Fungerade precis som en klassresa ska göra xD
Går lätt upp på tio i topplistan över bästa helger i mitt liv.



Vi kom med planet runt klockan 8. Lyckades efter en hel del om och men och allmänt rantande på tågstationen i närheten, ta oss på ett tåg som vi hoppades skulle stanna vid Alexander-platz. Tre snälla damer hjälpte oss och påminde oss om att vi skulle stämpla våra tågbiljetter innan vi gick på tåget xD Vi skulle komma ihåg dem sa de innan vi gick av.. det gör vi ^^ Rara damer är jävligt gospel! (gospel är mitt nya favorituttryck!)
Och vi kom till Alexander-platz! Efter att majoriteten av oss röstat för att gå därifrån till hotellet gick vi sedan ändå ner i tunnelbanan och åkte en station till Rosa-luxemburg-platz xD

Incheckningen var klockan två så det blev frukost och sen lalla runt i stan i fyra timmar, vi hamnade i en fontän.


Sen var det mest det vi gjorde hela resan. Lallade runt i stan varvat med att däcka på rummet. Jag och Mario gjorde oss till stammisar på ett tai-ställe redan första dagen. xD Första dagen var galet låång! Vi däckade, Jag, Jens, Mario och Jenny i Marios säng vid typ 10 xD Död crew ^^ Mario märkte inte ens när vi kronglade oss därifrån till våra egna sängar vid 11.
Andra dagen drog vi runt med Per. Vi tänkte käka nudlar från tai-stället till frukost, men det var inte öppet så vi åt på McDonalds istället.. exotish!
Per visade oss massa tuffa ställen, och efter att ha lekt i förintelsemonumentet tills vi var helt slut så hade vi lunch-paus. och åt; mer nudlar!! :D:D
På kvällen drog Per runt oss på en barrunda, och avslutade med att supa ner oss på en pizzeria xD
Efter det mådde jag inte så toppen så när vi gick upp till tak-baren på översta våningen på hotellet blev jag svimmig och Jens baxade ner mig till rummet. Vi fick ett "sleep well tonight!" och en menande blick av en tjej vi mötte i hissen xD Vi lyckades även hamna på fel våning, för andra gången den kvällen.
Jag blev piggare när vi kom ut i friskare luft i korridoren, men jag stannade ändå på rummet och sov i typ en timme på toan. Jens gick tillbaka upp (och träffade tjejen i hissen igen xD härligt charmig han måste ha framstått som) och sen kom de ner och hämtade mig när de skulle dra och äta nudlar på tai-stället. Killen hade lovat oss att ha öppet till typ 5 för att det hade varit stängt när vi skulle käka frukost xD Så vi var ju tvugna att gå dit (det var så jävla goa nudlar så det var det inga problem med)
Efter det gick vi och la oss.. Försökte. Jag somnade vid fyra tillslut iaf.
Sista dagen lallade vi bara runt i stan helt planlöst hela förmiddagen. Det var kallt som fan och jag och Jens flydde in på rummet efter ett tag när de andra drog och fikade och åkte runt med tunnelbanan för att använda dags-passet till komunaltrafiken som vi ju faktiskt ändå hade köpt.
På kvällen fiskade vi upp Aylin och OskaR och Vivvi efter att vi hade käkat middag på ett tattigt hambugeställe (hamburgare till frukost och middag och inget mer att äta den dagen.. riktigt kick ass kost..)
OskaR var packad, vilket gjorde honom till den bästa delen av resan xD Seriöst.. jag har träffat på folk som blir nice när de är fulla (Albin är ju tex väldigt party ^^)... Men ingen kan mäta sig med fulla OskaR! ingen kommer ens i närheten av fulla OskaR xD Jag skrattade så jag grät. Inte så att det kom tårar.. det händer ofta.. jag skrattade tills jag grät för att det blev plågsamt att skratta så mycket.
Så nu håller jag på att lägga upp en plan för hur jag ska kunna supa ner OskaR då och då ^^ Lite ljus i vardagen... det behöver jag :o


Vi klarade oss utan större missöden också ^^ Vi splittrades på flygplatsen. Ingen större katastrof i sig, alla hade sina egna biljetter.
Jag och Jens satt och sov på golvet ett tag och sen drog vi oss till gaten när det började dra ihop sig. "vi möter säkert de andra där"
Det gjorde vi inte. Vi stod utanför gaten tills fem minuter innan den stängde, sen tänkte vi att de andra hade väl gått in. Men det hade de inte, och när vi skulle gå på planet hade vi fortfarande inte sett en skymt av de andra sedan vi gick igenom säkerhetskontrollen xD
Men de dök upp.. 10 minuter efter gaten hade stängt och vi satt i planet och oroade skiten ur oss. xD En liten i-landskris..

Men yeah, nu är vi hemma och levande. jag känner mig lite som när jag hade upptäckt Kp-webben.. men jag kan nog hålla ut tills sommaren! NU PROJEKTARBETE!!!

Egentligen åker vi inte till berlin fören i övermorgon.. men jag behöver dra hemmifrån klockan halv tre så det kommer att kännas som det är imorgon!

Jag håller på och packar.. jag har tom en packlista, eftersom jag får en släng av superambitiös organisation då och då.. det är en bra packlista:

• Kläder
• Tandborste
• Tandkräm
• Strumpor
• iPod
• Dagbok

Jag funderar på att göra ett broderi av den.. Det är en bra packlista.
Jag får hittils plats utmärkt i min gamla skolväska, men! om jag skulle köpa något i Berlin får jag ett sjå att ta med det hem :\ Min kväll har bestått av mer omsorgsfullt vikande än jag tror jag kommer orka ha lust med i Berlin.
Annars kan jag bara ta det som inte får plats i mina jackfickor.. det går bra.. allt går så bra så!



Vidare blev det inte någon brudklänning igår :\ Hu och ve för det helt klart.. får gråta en skvätt när jag lägger mig sen. Minst två gånger om dagen.. Det blev en annan klänning istället.. det är ju för jävla roligt att hadla på Tradera!

Det är skolfoto-bakgrund! :D Sånt är ju alltid Party..

Jag borde lära mig sy! Då blir det så mycket lättare att skaffa sig de kläder man vill ha.. jag ju kan sy.. men det tar tid och symaskiner är tunga och jobbiga :\



Annars har jag även hunnit med en nostalgi-tripp till källaren och till garaget, hämtat upp två tittskåp och en docka från mitt dockskåp (som jag för övrigt satt och lekte med i säkert en kvart inklämd bakom cyklar och pingisbord, innan jag tog med dockan upp i lägenheten) och spraymålat dem blåa.
Nu är sprayfärgen slut så jag kommer behöva köpa mer, vilket är lite störigt för jag har inte alls mycket kvar.. egentligen. Men inget har någonsin mått dåligt av för många lager sprayfärg så jag kör väl på.
Det kommer nog bilder på det så småningom med..
tillsvidare; håll till godo med några videor med Kurt ♥ ^^

Tänk er ett spel.
Spelet går ut på att du har en krona och jag har en krona.
Ni ska samtidigt placera kronan på ett bord med ena sidan upp.
Blir sidorna lika vinner du.
Blir sidorna olika vinner jag.

Tänk er att vi spelar det här spelet ett bra tag.

Vad är din taktik?

Du har ingen aning om vad jag kommer välja. Du kan sitta och försöka lista ut vad jag kommer välja genom att tro att du är massa psykologisk och snitsig. Men faktum är att jag kan sitta och låta slumpen avgöra hur jag kommer att placera min krona.. så det kan lika gärna du göra också. Visserligen har du lika stor chans att träffa rätt om du hela tiden kör på antingen krona eller klave. Men då kan ju jag upptäcka det och sluta köra slumpmässigt, och istället anpassa mig efter att du verkar välja det ena oftare.



Så i slutändan tjänar vi båda på att slumpa sidan på myntet.

Men om vi lägger in en vinst-pott..
Om du vinner genom att båda mynten är "krona" (AA) så får du 3 poäng, eller kronor, medan du om du vinner med två "klave" (BB) får en poäng, och jag får två poäng oavsätt hur jag vinner.

Vad är din taktik nu?

Vi kan öka vinstpotten så att du får 100 poäng när du vinner med AA?

Eller tänk er ett spel där du delar upp en vinstpott på 100 poäng i två högar. A och B. Och jag väljer vilken av högarna jag vill ha. Innan jag vet hur du har delat.

De här är spel där du bara kan få mycket poäng genom att jag får lite poäng.. vi är ärkefiender och vill sabotera så mycket som möjligt för den andre, eftersom det betyder så mycket framgång som möjligt hos oss själva.


Men tänk er det här spelet:
Det finns tre högar med pengar. hög A, hög B och hög C.
Hög A och Hög B är lika stora.
Hög B är större än hög A och C tillsammans.
Jag kan välja mellan antingen hög A eller B.
Du kan välja mellan antingen hög B eller C.



Man får den hög man väljer..
men! om vi båda två väljer hög B så måste vi dela på den.

och om ingen av oss väljer hög A så får vi också dela på den, men då får vi dessutom också den hög vi valde, hög A resp. C

Det här spelet har fyra olika.. slut, eller lösningar, i det här exemplet med 4 kronor i hög B och en krona i resp. hög A och C så är de:

Oavsätt vad Jag väljer så kommer du få en krona mer om du väljer B. Det samma gäller mig. På det viset kommer vi att båda välja hög B och få två kronor var.
Men, då har vi tillsammans bara fått två av de totalt sex kronorna.
Flest kronor -som grupp- får vi om vi båda låter bli att välja det som gynnar oss mest personligen. Då väljer ingen av oss hög B och vi får 3 kronor var.

Det här är alltså ett spel där vi inte vinner på att spela rationellt...


Tänk dig nu att du är hjälten i någon klychig film, och jag är skurken. Spelen är någon äcklig etisk fälla och poängen är människoliv.. går det fortfarande att spela rationellt?

1. "Mitt hjärtas bekännelser" -Dikten som jag fick av Julle när jag fyllde 16
2. Så många dagböcker jag orkar bära (med dagböcker räknar jag allt som står på den hyllan.. alla är inte officiella dagböcker.. det är lite andra grejer med av samma kaliber)
3. Nusse (Nusse är för tillfället försvunnen så jag hoppas att det inte börjar brinna!)
4. Porslinsdockor, några som jag fick av Farmor när vi skulle åka hem. Resten som hon hade hemma hos sig och som jag fick ta när hon dog.
5. Datorn.. På grund av alla bilder, texter, msn och sms-konversationer och annat som finns sparat på den. Ifall jag flyttat över dem till en bärbar hårddisk hade jag lika bra kunnat ta den (jag hade visserligen ändå tagit datorn eftersom den är värd mer.. men så att ni förstår poängen.. ifall jag hade sparat grejjerna på internet hade jag struntat i datorn och tagit nästa grej på listan)
6. Pärmen med all teckningar jag blev nöjd med som liten
7. Kalendrarna jag har använt i gymnasiet
8. Slipsen jag fick av Sigge
9. Trafiktrolle-banden (iaf det sista)
10. Lådan med brev och vykort jag har fått från folk
11. Mappen med alla historier jag har skrivit
12. Böckerna, "vad säger du då mitt hjärta?" och "vad gör du då mitt hjärta?"
13. Fotoalbumen (jag räknar några bilder som jag har i ramar och strunt i rummet också)
14. Ett gäng kort som jag lärde mig engelska av när jag var liten
15. Pärmen med alla viktiga bankpapper och som blir så jävla opraktiskt om man blir av med
16. Målarkit från kina. Bläck-klump, papper och en stämpel med mitt namn..
17. Scrappbook med bilder från senaste USA-resan
18. Halsbandet jag fick av Sabina
19. Strumporna jag fick av Julle
20. Gris-papperskorgen

 Ja.. i ordning.. så gott som.
Vad skulle ni rädda?

Vi finns, alla vi som går här på jorden.

Vi är, därför måste vi finnas.

Det är självklart. Eller…?

Fredrik satt i parken. Precis som han gjorde dagen innan, och dagen innan den, precis som alla dagar. Han satt i trädet, bredvid gungorna. Han tyckte om att sitta där, inte göra någonting. Bara vara för sig själv. Fredrik var alltid själv, ingen brydde sig om honom. Men den här dagen hände någonting annorlunda. Fredrik såg en flicka som gick omkring runt sandlådan. Hon såg mycket ensam ut, och sorgsen.

Flickan var söt, hon hade brunt hår till axlarna som var uppsatt i två tjocka flätor När hon kom närmare hoppade Fredrik ner precis framför henne.

– Hej! sa han och log mot henne. Hon snäste åt honom att försvinna och vände sig för att gå åt ett annat håll. Men Fredrik följde efter henne. Han frågade vart hon kom ifrån.

– Ska la du skita i! snäste hon bara än en gång.

– Göteborg? Fredrik kände igen dialekten. Varför hade han ingen aning om.

– Och? sa flickan. Fredrik ryckte på axlarna.

– En liten stad ganska nära Göteborg faktisk, fortsatte flickan. Vi flyttade hit hela familjen, mamma, pappa och jag, hon berättade om allt som hänt, om att hon hette Mette och om alla vänner som de flyttat ifrån, och om den snälla kaninen de hade fått lämna ifrån sig när de flyttade. Och att alla retade henne för att hon sade ”gött”, och ”gör” och ”la”.

Fredrik tröstade henne hela tiden medan de satt där i parken, och de satt där länge, så länge att det började bli mörkt.

– jag måste hem, sa Mette och reste sig upp från bänken där de satt.

– okej, gå du. Det var trevligt att ses, ropade Fredrik efter henne när hon gick upp för den lilla backen.

Några dagar senare satt Fredrik utanför skolan och tittade i en gammal ”Metro”-tidning det var ett foto på en kvinna med två barn, alla tre hade slöja över huvudet. Bakom dem stod tre polisbilar parkerade framför ett radhus. Det är nog vad man skulle ha noterat om man bara kastat en blick på den undertiden man bläddrade igenom tidningen. Men om man tittat längre, kanske läst artikeln, skulle man ha märkt att det stod en dam med papiljotter i det vänstra fönstret högst upp, man skulle också ha lagt märke till katten som satt på en soptunna och slickade sig om svansen. Fredrik hade just lagt märke till en repa i byxan på den största polisen när Mette kom ut ur skolbyggnaden. Hon vinkade glatt när hon fick syn på honom.

– Hej, hon kom fram till honom, jag skall hem nu, måste göra läxor. Hon lyfte menande upp och ner på skolväskan, du kan ju följa med. Fredrik fick tänka efter länge.

– Ja varför inte, Svarade han sedan. Mette sken upp

– Görkul, skrattade hon.

”Hem” låg bara ca 15 minuter ifrån skolan, ner för backen och förbi dagis. Där låg flera stycken höga höghus. Mette ledde honom in i huset som hette 33. Lägenheten var full av lådor, stora lådor, små lådor, roliga lådor och tråkiga lådor. Mettes rum var inte fullt så ”lådigt” men där fanns ändå ett par stora flyttkartonger. Rummet hade orangea väggar dekorerade med tavlor av ”Nalle puh” och alla hans vänner. Det var mysigt tyckte Fredrik, massor med nallar och fina saker i hyllorna, och sängen var full med mysiga kuddar. Fredrik tog upp en av dem.

– den här var bra, sa han. Mette såg förvirrad ut.

– Vad menar du? Då dängde Fredrik kudden i huvudet på Mette.

– KUDDKRIG! Ropade han högt. Kuddar och dess innehåll flög över hela rummet och de slutade inte förens en vas slog i golvet med en smäll. Mettes mamma kom inrusande.

– vad händer här då? Utropade hon och höll på att flyga i taket när hon fick syn på vasen.

– det var … eh … Fredrik, vi hade kuddkrig.

– nu plockar du upp det här unga dam, fräste hennes mamma och gick tillbaka ut i köket.

– jag kanske ska gå nu, sa Fredrik.

– mm, du kanske ska det, mumlade Mette och började plocka undan i sitt rum.

När Fredrik om ut i hallen hörde han Mettes mamma och pappa prata i köket.

– vad ska vi göra? Hon har varit så annorlunda sedan vi flyttade hit, kommer hem sent och förstör sitt rum och så skyller hon på Fredrik. Hon är inte sig själv! Mettes mamma lät verkligen orolig och hennes pappa försökte trösta.

– hon har det gör jobbigt just nu jag är säker på att det går över tids nog, sa han. Fredrik tänkte inte mer på vad han hört utan gick bara ut i farstun och ner till gatan.

Från den dagen var Fredrik och Mette bästa vänner. De var alltid tillsammans och gjorde massor av roliga saker b.l.a byggde de en koja i skogen bakom parken och inredde den med kuddar och gardiner och sillburkar.

Det gick veckor månader och en dag var det plötsligt mars och snön höll försiktig på att smälta. Mette och Fredrik satt i matsalen och åt mellis när Lovisa och Sandra kom fram till deras bord. Lovisa var den populära tjejen i klassen.

– hej vännen, sa hon glatt, jo alltså jag har fest i kväll och jag skulle tycka att det var jätte kul om du ville komma. Mette kastade en blick på Fredrik. Han ryckte på axlarna.

– jag vet inte, mumlade Mette.

– joo, sa Sandra, alla kommer, det blir ett bra sett att skaffa vänner. Jag menar, du har ju inga! Båda flickorna skrattade.

– du måste ha nya kläder också för dina är så fula så de kan du inte ha, kom med oss efter skolan idag så hjälper vi dig att köpa nya, flickorna gick sin väg.

– det var elakt, sa Mette, att de inte bjöd dig.

Fredrik brydde sig inte om det han ville bara att de skulle äta upp sina leverpastejmackor och komma där ifrån.

Senare satt Fredrik på Café ”Tullys” på Götgatan och tänkte på livet över en kopp kaffe. Då plingade klockan över dörren och Sandra och Lovisa kom in och beställde var sin ”kaffe-latte”. De satte sig vid ett bord väldigt nära Fredrik och han kunde höra precis vad de sade.

– åh vad hon Mette är dum, fnissade Sandra.

– ja nu får hon se hur det går för lantisar som lämnar den trygga bondgården, Lovisa log elakt.

Fredrik blev förvirrad varför sa de så? Hur kunde de, när han var där bredvid? De kanske inte kände igen honnom.

Dagen för festen kom och Fredrik skulle följa med Mette hem medan hon fixade i ordning sig och sedan skulle de tillsammans gå till festen hos Lovisa.

– Den är la fin, va? Mette höll upp en jätte söt vit klänning. Den gick ungefär till knäna på henne och var utan ärmar.

– Jättefin, mumlade Fredrik som satt ovanpå ett par lådor och läste en serietidning om hästar.

Lovisa bodde i en villa. Hennes pappa var en sådan där pappa som verkligen skämde bort sina barn. Lovisa fick allt hon pekade på, bland annat en ponny, ett rum med balkong, och en egen dubbelsäng. Det var i alla fall vad Lovisa hade sagt.

Fredrik var ju inte bjuden så han skulle vänta utanför huset tills Mette kom tillbaka. Han bestämde sig för att tillbringa tiden med att räkna alla människor som gick förbi. Och det kom en hel del, för varje person ristade Fredrik ett streck i staketet. Alla hade bråttom, de bara skyndade förbi. Ingen hade tillräckligt mycket tid för att stanna och hälsa på Fredrik

Plötsligt kom Mette utspringande. Hennes klänning var alldeles blöt, och eftersom den var vit hade den blivit genomskinlig.

– De ”spillde” saftskålen över mig, snyftade hon. De gick till kojan. Den var kall och blött av all snö som snöat in i den under vintern. Mette grät.

– Varför är de så elaka? Varför gör de sådana saker, jag har la inte gjort dem någe? snyftade hon högt. Fredrik satt och tittade ut genom en spricka i väggen. Plötsligt fick han syn på en vakt som gick runt i parken och spanade. Fredrik duckade men vakten hade fått syn på kojan.

– Vad är det här då? röt han. Mette tittade upp genom det väldigt obefintliga taket och mötte vaktens blick.

– Det är vår koja, sa hon.

– En sådan kan du inte ha här, vakten satte händerna strängt i sidorna, den får du plocka bort!

– Men det är la bara en koja den skadar ingen, Mette förstod inte vad det var som var fel.

– Tjafsa inte emot mig, morrade vakten, nu kommer du med mig så ska vi prata med dina föräldrar. Han tog tag i Mettes arm och drog henne med sig. Mette vinkade till Fredrik som vinkade tillbaka från kojan.

När Fredrik kom för att hälsa på Mette nästa dag hörde han alla familjemedlemmar i köket. Mettes föräldrar skällde om något.

– Mette nu får du la faktiskt skärpa dig, bara för att du flyttat ger det dig inte rätt att göra vad du vill, Fredrik kom fram i dörröppningen, Mettes mamma och pappa stod med ryggen mot och skällde på Mette. Fredrik vinkade till Mette och hon vinkade tillbaka. Då snodde Mettes mamma hastigt runt och tittade mot Fredrik, men lika snabbt vände hon sig tillbaka till Mette igen.

– Du beter dig om du bestämde allt, men det finns faktiskt andra också, snyftade hon. Mettes pappa försökte trösta.

– Mette, vad mamma menar är att när man är ny på ett ställe är det viktigt att man skaffar sig kompisar för att känna att man passar in bättre. Inte ränna runt mitt i natten och bli hemdragandes av poliser som säger att man rånat banken, Mettes pappa försökte klappa Mette på huvudet men hon backade undan.

– Byggt en koja, morrade hon, vi hade byggt en koja!

– du kan la försöka bli vän med grannen i alla fall.

– jag har vänner, Mette var full av ilska, JAG HAR FREDRIK! skrek hon, högt skrek hon det, både hennes mamma och pappa hoppade till. Men hennes mamma bara suckade till svar:

– Jaa på tal om det också är jag väldigt trött på att ständigt höra om denna Fredrik, släpp honom Mette.

– AHHHHHHHHHH! Mette rusade ut ur köket tog tag i Fredrik och ryckte honom med sig ut i regnet och slasket.

– De fattar inte, de fattar ingenting. Ingenting, Mettes mamma stack ut huvudet ur dörren.

- Förlåt älskling, sa hon tyst, jag tänkte bara … det finns en dansgupp vid Odenplan och du gillar ju att dansa. Du kan la börja där, för min skull? Mette mumlade lite tyst för sig själv.

- ja okej, suckade hon, för din skull mamma.

Danshallen var stor och fin, den låg på tredje våningen. På dörren hängde en stor skyllt där det stod ”skogräns”. Till vänster innanför dörren var det omklädningsrum och rakt fram och sedan till höger var det en liten korridor och sedan kom själva rummet där man dansade. Mette tyckte det var jättekul att dansa och efteråt visade hon Fredrik några steg som hon lärt sig. Fredrik fick sitta utanför och vänta när Mette bytte om men när hon kom ut gick hon bara rakt förbi honom. Hon gick med två andra tjejer, Fredrik kände igen dem som Anna och Sofia från Mettes paralellklass. Fredrik hoppade upp och skrek.

- vänta du glömde mig! Men Mette vände sig inte äns om mot honom. Inte förens då gick det äntligen upp för Fredrik, fast att han fått så många små ledtrådar. Hon såg honom inte. Ingen såg honom. Det var därför han inte blivit bjuden av Lovisa. Det var därför Mettes mamma aldrig pratat med honom eller ens tittat på honom, eller polisen som inte märkte honom. Och alla de andra som gått förbi och ingen enda hade tittat åt honom. De kunde inte se honom, för han fanns inte. Det var bara för Mette han fanns. Han var hennes vän som hon kunde prata med, som kunde trösta henne när ingen annan fanns. Men nu kunde inte ens hon se honom mer.

– då finns jag inte alls, tänkte Fredrik och försvann.

Vi finns, alla vi som går här på jorden.

Vi är, därför måste vi finnas.

Det är självklart. Eller…?

Egentligen finns det ingenting,

INGENTING som bevisar att vi

faktiskt existerar på riktigt,

i verkligheten,

men vad spelar det för roll?

Man kan väl leva det liv man lever just för stunden ändå,

även om man bara är någons låtsaskompis!

Väninna är ett roligt ord ^^
Väninna ger mig samma känsla som dejting ungefär.. det låter fult och gammalt..
Väninnor låter som folk som man inte bara umgås med. Det är någon man träffar när man har ett ärende eller något att göra och inte vill göra det själv. Eller någon man ringer när ens vanliga kompisar inte har tid, och så pratar man skor i två och en halv timme.
Eller så är det bara för att det bara är människor som kan prata skor i flera timmar som kallar sina kompisar för väninnor xD Hur som helst är det inte ett vackert ord.

Varför bloggar jag på morgonen frågar sig alla ni som bryr er om att titta när inlägget är skrivet? Eller inte.. Det är iaf Torsdag och på Torsdagar står det på mitt schema att jag börjar 8.30 för att det är individuellt val-tid. Men jag har ingen individuell valtid se, så jag börjar inte egentligen fören 9.50. Oftast kan jag utantill när jag börjar på morgonen.. men om jag är lite trött när jag ställer väckarklockan händer det att jag sätter klockan på 6.30 på torsdagar istället.
Oftast upptäcker jag det när jag sitter och äter frukost eller något annat roligt.. men två gånger har det hänt att jag har dragit iväg till skolan. Det var förra terminen så då hade Jens, Sigge och Fernando svenska C så då hade jag sällskap en liten stund.. och oftast när jag har vaknat för tidigt så har vi haft någon läxa eller så som jag har kunnat göra. Men idag bloggar jag ^^ för jag började blogga igår.. sen somnade jag vid datorn xD

Muntlig engelskabokredovisning idag. Matte och KuHi-prov imorgon.. var med på mattestödet igår, Vi hade haft labb så Jens och Julle hade dragit hem. Matten är för tillfället hysteriskt ointressant.. jag vet inte om det är Matten eller Olof.. men det käns som Olof :( Men Olof försöker.. jaja.. vad gör ett vg i en 50poängskurs hit och dit.. (a) jag bryr mig ju ändå inte om massa viktigare ämnen :P

Igår fick jag mitt inloggningskort till Handelsbanken också så nu kan jag sitta och föra över mina pengar fram och tillbaka mellan konton xD Fast jag vågar inte riktigt göra det för det är läskigt! Det är annars ett oroväckande tillfredställande tidsfördriv ^^

Jag orkar inte!
Jag har gråtit i typ två timmart nu...
Jag vill inte komma tillbaka till skolan.. det går bara närmare och närmare skolavslutningen.. sommarlovet som inte är något riktigt sommarlov längre
och jag blir bara räddare och räddare för varje dag som går att när skolan är slut så kommer alla att försvinna. Som alla i högstadiet försvann.. vad har jag kvar av dem? Jag läser Saras blogg... Jag läser Saras blogg.. det är den kontakt jag har med den klass som jag gick tillsammans med i tre år. Jag läser Saras blogg..
Visst.. jag är inte intresserad av att träffa alla.. men det gick en hel del awesomet folk i min klass som jag skulle vilja umgåtts mer med då och som det är synd att jag aldrig träffar nu.
Men jag kan inte hålla kontakten med folk.. för jag kan inte med att höra av mig till folk och fråga om de vill ses. För tänk om de hatar mig. Tänk om det inte alls vill träffa mig men säger ja för att de inte vill göra mig ledsen och sen ger mig massa hintar om att de inte vill ses som jag inte uppfattar. Jag vet hur det är att umgås med männsikor man inte gillar. Och jag vill inte att någon som inte vill umgås med mig ska behöva göra det för att jag är för pantad för att ta en hint.

En kram är en jävla underskattad tröst.. när man är ledsen (när jag är ledsen) behöver man ingen som berättar för en att man inte behöver vara ledsen. Det vet man redan om.. man vet att man är ledsen över någonting som inte har hänt, eller någonting som inte går att göra något åt.. eller något annat som det inte hjälper att vara ledsen över. För det blir aldrig bättre av att vara ledsen.
Jag minns en gång när jag var ledsen.. över vad mins jag inte.. tror det var i nian. Några kom och undrade vad som var fel och försökte muntra upp mig med "det kommer ordna sig" eller "det kunde varit värre".. sen kom Leo, "är du ledsen?" och så höll han fram sin knytnäve.. fistbump
För när någon kommer med en lösning som gör att man inte behöver vara ledsen så känner man sig bara dum för att man är ledsen ändå. För man är ledsen ändå.. man är ledsen för att någon gång ibland måste man vara ledsen, och om man inte haft det man är ledsen för att vara ledsen över så skulle man vara ledsen över något annat. Så det man behöver är en kram, eller något annat som säger "du får vara ledsen"

Okej.. nu har jag lugnat ner mig
Ni är awesome, jag älskar er och har skitkul med er.. jag är dessutom lame så det förslår xD
Men yeah, life goes on.. och det suger ^^