Jag är inte religiös.

När jag var liten var jag övertygad om att gud fanns, för att jag gick på något sorts fritidsliknande på församlingshemmet i Årsta (som btw är en riktigt kyrka nu, props) och de var allmänt skillade på att hjärntvätta ungar. Och jag är nog allmänt mottaglig för hjärntvätt.

Nu är jag inte religiös. Inte på det viset att jag säger mig tillhöra en världsreligion.
Jag kallade mig Bhuddist ett väldigt kort tag i nian typ. När jag var som mest inne i meditation och Yoga och stuffs. Jag är inte bhuddist.. jag kan inte ens stava till det.

Jag antar att jag är Ateist, passiv ateist. För jag tror inte att det inte finns någon gud. Till skillnad från aktiva ateister som tror att gud inte finns. Det är skillnad på att inte tro att gud finns och att tro att gud inte finns.
Det är en ganska viktig skillnad tycker jag, och det stör mig ofta att de inte har mer skillda namn. För väldigt många som är antingen troende eller aktiva ateister inser inte att det där mellanläget existerar. Jag är lite splittrad till det här med ettiketter, men det vore trevligt att kunna säga "jag är Ateist" utan att folk antar att jag tror att det inte finns någon gud. Eller kunna säga "jag är Passiv Ateist" utan att behöva tillbringa tio minuter med att förklara vad skillnaden är.

"Säg bara att du är agnostiker" säger folk ibland när jag nämner det här dilemmat jag har (som jag oftast inte direkt bryr mig om. Vill folk tro att jag är Aktiv ateist så bryr jag mig oftast inte) men agnostiker handlar inte om tro. Agnostisism handlar om att veta. Och även där är det lite lurigt vad det betyder riktigt, ifall det handlar om att "veta" något angående gud, eller i allmänhet, så betyder det inte att man är ateist bara för att man är agnostiker. Man kan mycket väl vara agnostiker och erkänna att "jag har egentligen ingen aning, inga bevis, inga belägg för att det skulle finnas en gud, men om jag ska gissa så tror jag nog ändå att det finns en".
Visst skulle jag kunna säga att jag är agnostiker, men då skulle jag hellre säga att jag är Ignostiker (nej inte för att det har ingen hört förut och jag vill vara hipster), Ignostiker är tydligen någon som tycker att debatten ifall gud finns eller inte är meningslös. Typ som att prata om vilken färg Tisdag har för att använda sig av exempel från wwikipedia (Tidsdag är ju lätt grön för övrigt. Ljusgrön.) För igentligen, balls to om det finns en gud eller inte.

Men nu var ju faktiskt frågan "tro" och inte "veta" eller "bryr sig"...

Så vad tror jag?
Det är jävligt svårt. Jag kan tänka mig att det skulle kunna vara på massor av olika sätt. Men skulle jag säga att jag tror att det är någon av dem.
Jag kan tänka mig att det inte finns en gud lite lättare än jag kan tänka mig att det finns en. Eftersom jag aldrig har sett några belägg för att det skulle finnas, inget som jag tycker är starkt nog för att tro i alla fall.

Men! Den allra största anledningen till att jag ändå inte aktivt tror att det inte finns någon. Är för att jag, trots att Jens envisas med att påpeka motsatsen, inte tror att jag vet bäst. Det räcker med att en enda person säger emot det jag tror för att jag ska tvivla. Hur mycket jag tvivlar beror så klart på hur mycket jag trodde på det från början, och ibland, om jag måste komma överens med någon om något som vi båda ska stå för och det är viktigt, då kan jag hävda mig lite (Hävdar jag mig riktigt mycket så är det garanterat oseriöst. Ibland antar jag lite för mycket att det går fram att jag aldrig på riktigt skulle tro att de byggt om Liljeholmen på en kvart snarare än att jag lyckades missa det).. och är det flera personer så viker jag mig nästan genast. Inte alltid i min tro (jag vet ju att pepperoni inte är en korv egentligen;) (eller ja, korven heter ju också pepperoni men för att det är pepperonisar i den)) men jag kan i alla fall lämna diskussionen. Igen om det inte är något viktig fakta det handlar om så kollar man i så fall upp den, men lämnar diskussionen!
Men ju fler som säger emot en, desto mer tror man ju att det är jag som har fel och inte alla dem. Och när det kommer till religion så finns det en jävla massa människor som påstår sig vara jävligt säkra på att den där gudsnubben finns. Och vem fan är jag att säga att de allihopa har fel. Särskillt som jag inte har squat som tyder på att han inte skulle finnas.
Det är som de där matte-frågorna på facebook, som det känns som jag pratar om hela tiden nu senaste.. ifall jag skulle få ett svar som är något annat än vad majoriteten svarat så skulle jag räkna om igen och igen och igen tills jag listar ut hur de har gjort för att få det svaret. Eller tills jag ger upp och antar att jag har fel men inte kan komma på varför.
Och jag har inte riktigt stött på en tillräckligt bra anledning till varför troende personer är övertygade om att det finns en gud om det inte gör det, för att vara bekväm med att säga att jag tror att det inte finns någon gud.
"men du har ju massa ateister på din sida som borde stärka din tro att det inte finns en gud" ja. Fast de påstår ju att det INTE finns en gud. Det är väldigt svårt för dem att ha några belägg för det. Ifall jag letar efter en nyckel och frågar två personer om de sett en nyckel och den ena säger "ja den ligger i den där lådan" och den andra säger "fast jag kollade i den där lådan och jag såg den inte".. och lådan är full med en jävla massa saker, då kommer jag att tro att nyckeln är i lådan. För det är troligare att personen som inte sett nyckeln bara har missat den, än att den andra personen tror att hen har sett en nyckel som inte var där.

Sen kan ju den första personen vara ett ass och säga att han såg en nyckel i lådan fast att han inte gjorde det.

Jag vet inte, jag antar att jag dels underskattar vissa individers förmåga att hitta på saker från tomma intet, och dels överskattar deras compassion för medmänniskor.