Den sociala grejen..
Det är ju lite hårt..
Det där när man har pluggat nästan non-stop sedan halv 9 imorse, med typ totalt en timmes paus för mat och hemåkning, och sen när man äntligen är klar och det har tagit hela dagen så tittar man på klockan och inser att mobilen, som man trott gått en timme fel hela dagen, har ställt om sig själv till vintertid så plugget har tagit ännu mer hela dagen än man trott och nu hinner man inte ens göra något tramsigt i en timme innan man går och lägger sig utan måste gå och lägga sig direkt :(
Alla andra har lite höstlov den här veckan. Alla och alla.. men man själv brukade ha det. Man insåg inte hur perfekt det där höstlovet låg. Så jävla perfekt låg det.
"Nu ska det väl bli skönt med en paus, och samla krafter" sa vuxna och man bara "öööööh... i guess" alltid nice att vara ledig oavsett när det är. Samla krafter.. jaja. Trötta vuxna är ju vuxna och tråkiga..
Och nu har man inget höstlov och har inte tillbringat hela förra veckan med att vara aspepp över att snart är det här. Tror det är det som gjort störst skillnad. Ingen pepp. Vi har iof vår sista e-tenta på onsdag. Det kan man vara lite pepp över. Men jag blir snarast mer stresssad för då kommer det att bli lättare att slacka efter :(
Sen är vi lediga på Torsdag. Kommer vara välbehövdaste lediga Torsdagen there ever was. Kommer få plugga hela dagen antagligen. Om jag har hunnit få tillbaka Seminarieuppgifterna jag skickade in idag.
Men vi har börjat med kombinatorik i Algebran nu så yay :D Det kommer inte vara lika segt att plugga till som matte-e-tröket som vi har haft hittils. Det var nog inte bara Olofs fel att matte-e var seegt. Fan va integraler inte är roliga liksom.. vihart, hjälp mig!
Min moster ringde. Ville prata med Mamma egentligen men hon var inte hemma. "Så är det BARA matte nu eller är det i alla fall lite annat också?"
"Nej det är bara matte"
"Hu jedamig" ja men ungefär xD "Men du tycker väl det är roligt i alla fall.."
Så fick jag förklara att det finns liksom olika spännande delar innom matematiken också. All matte är inte som all annan matte. Som med allt annat.
Förövrigt gillar jag killen som kommer och håller i övningsgenomgångar efter Algebra-föreläsningarna. För han tycker samma matte som jag är rolig. Han typ ursäktade sig lite för att övningarna var tråkiga när vi höll på med matriser "det finns inte så mycket kul övningar på det här", det gör ju inte det :o (precis motsatsen till Christopher. Det är intressant hur två personer kan vara intresserade av samma grej, men ändå totalt olika grejjer innom det). Och nu när vi håller på med induktion och kombinatorik så kommer han med massa superkluringar som han har letat fram från helt andra ställen än boken för att han vill gå igenom grejer som är kul :D
Visa att du har en mängd av 51 heltal mellan 1 till 100 (100 är med i detta alltså) att åtminstone ett element av denna mängd delar ett annat element.
Betrakta ett schackbräde av storlek 2^(2012) ta bort en 1x1-ruta från detta schackbräde. Visa att du kan täcka schackbrädet med "hörnbitar" (bitar som är 3 rutor stora i en L-formation) så att inga överlappar varandra och inga rutor utelämnas.
Definiera en ny operation (|)som följande. För påståenden p och q, p|q är falskt omm p är sant och q är sant, i övriga fall är p|q sant. Skriv med hjälp av | ett påstående som är ekvivalent till pvq (p eller q).
Och jag har kul. De andra jag har pratat med tycker att det är förvirrande :( Hoppas de inte säger det och får honom att ta tråkigare övningar..
Mycket
Det blir lite sådär full rulle ibland. Men jag är ledig på Torsdag, det passar asbra! Då kanske jag har tid med lite minecraft :D
det känns som jag inte har något att blogga om lately för att jag skriver av mig allt jag fynderar på i komentarsfältet på emelies blogg istället.
Konstnärlighet
Läste kulturdelen imorse med attityden: vilka av de här kommer vara i kulturhistorieläroböckerna om 30 år? 70 år? 200?
Det känns som att det är klent med aktuella konstnärer som man som lekman känner till. Å andra sidan, hur många lekmän kände till 1800-talskonstnärerna vi läser om idag på den tiden?
men det känns som att ingen idag gör såpass annorlunda grejer jämförelsevis som de som fått plats i böckerna gjorde. Det är alldeles för många som har en "grej" och ingen som har en tillräckligt stor grej.
Kanske Banksy..
Linjär Algebra.. Tydligen
Man har matris-tenta. E-tenta visserligen och inte så jävla livsviktigt egentligen. Jag kan göra om den nästa vecka om jag vill, för jag kollade på en övningstenta och det känns som att det inte är någon idé att gå idag.
Sen kollade jag lite närmare och inser att det är visst idé. Jag kan ju.. Nästan allt.. Jag behöver bara vara så förbannat noggrann när jag räknar. Och det kommer jag ju behöva vara nästa vecka också, för det är det som är grejen med matriser. En hel jävla massa räknande, och räknande är bajstråkigt :o
Det är liksom därför man har miniräknare, eller kommer på knepiga system för att slippa räkna lika mycket...
Så jag går nog på tentan i alla fall och håller mig i skinnet. Frågan är om jag ska förbereda mig genom att sitta och räkna matriser, eller om jag spara på krafterna så att jag inte är helt uttråkad innan jag ens börjat...
"Skärp dig själv, tänk om du snubblar på tunnelbanespåret, då blir jag ju ledsen."
Jag läser Jockes blogg. Jag är inte alls stalky. Jag är hälsosamt nyfiken. Jocke ska känna sig privilegierad, typ.
Har man blogg får man skylla sig själv *nod*
Jag undrar över sånt ibland. Kompisars kompisar, som man har hört tillräckligt mycket historier om så att det känns som man har rätt så bra koll på vilka de är. Eftersom det är en grej, så lär det ju sannolikt vara en grej att kanske inte alltid precis samma kompisar men i alla fall kompisars kompisar också har hört historier om en och tycker att de har koll på en.
Typ om Sara och Jens skulle träffas :o "hej, det är ju du" lite. Läskigt. (Nu har väl inte just de jättebra koll sådär, men Jens säger ibland när jag berättar om "en i min högstadieklass" "är det Sara?" och Sara har de två senaste gångerna jag träffat henne när jag nämnt "min pojkvän" frågat: "är det han den där Jens?".. Så de vet att de finns i alla fall. Det duger för att få vara ett exempel. Sådetså!
För det vore ju läskigt (ja jag vet, jag avslutade inte parentesen. Jag gör det väldigt ofta i min dagbok, påbörjar en parentes som sen visar sig ha för mycket med resten av texten att göra att jag aldrig riktigt kan avsluta den. Den borde alltså inte vara en parentes från början, men i dagboken går det inte att edita då jag skriver med bläck så den får vackert sitta där den sitter. Punkt. Och ja, nu är det bara att ta bort den, men fuck that. Jag behöver inte vara gramatiskt korrekt, jag har redan rättat min stavning av privilegierad för er. Nöj!) jag träffade Moa och en kompis (som jag hade träffat förr men inte kom ihåg :S alltid lika kul den grejen. Händer inte mig så ofta dock. Oftare tvärt om) till henne vid Liljeholmen förra sommaren. "Det är du som ska till Ghana! :D utbrast hon och jag bara "wääääh!! :'(" för jag är van vid att ingen vet vem jag är fast att jag vet vilka de är. Och jag antar att det gäller även när jag egentligen inte vet. Tillexempel om jag ser gamla gamla klasskamrater på tunnelbanan så antar jag att de nog inte känner igen mig. Fast jag känner ju igen dem och ska man tro Jens så har jag ju sett identisk ut sen jag var tolv så de lär helt klart känna igen mig :o
Eller Hannes som jag har sett på bussen till skolan ibland på morgonen som brukar titta på mig som om han inte kan placera mig, för liksom vi har aldrig liksom "träffats" egentligen. Jag har stått brevid ibland när han har träffat på Julle typ. Så varför skulle han minnas mig. Men jag minns ju honom..
Eller Jocke då. För mig är det på något vis helt självklart att jag vet mer om honom än han vet om mig. Fast varför då egentligen? Okej för att jag är stalkig hälsosamt nyfiken nog att läsa hans blogg men det gjorde jag ju först nyss. Fast det är inte sant, jag har nog kikat på den lite sporadiskt sen i alla fall i slutet av trean. Jag har haft torka på bloggar sen Sigge och Emelie blev ihop (hur det egentligen gör någon skillnad vet jag inte för jag läser ju liksom Emelies blogg nu istället) så jag har lite kastat mig över allt jag fått tag i. Sen uppdaterar Jocke sin blogg typ en gång per sekel om man har tur så den är inget vidare att "följa" men det betyder inte att man inte hamnar där ibland ändå för att man är en person som tänker "kanske kanske :D" och Jocke är allmänt cool och ..relaterbar, är ett jättebra ord, och skriver sånt som man kan ha glädje av utan att känna honom. Sen är det ju faktiskt ingen omöjlighet att Jocke skulle kunna hitta min blogg heller..
Conclusion (jag har börjat med sådana, aspedagogiskt. Shut up): jag blir nervös när jag inser att folk kan veta mer om mig än jag tror...
Gammal granne
Vår granne kom förbi igår. "Är din bror hemma?" och sen innan jag hann svara: "Eller du kanske kan hjälpa mig med micron?"
Jag har hjälpt henne med micron förut när hon har råkat komma åt knappen som ställer om klockan och behöver ha det fixat. Och det var det som var kruxet den här gången också. Hon är gammal så det är ju inte så konstigt om hon inte minns vem det var som hjälpte henne med micron för ett halvår sedan.
Men det märks att hon är från en generation som tror att tjejer inte riktigt klarar av saker. Den generationen som gör att folk tror att sverige är mindre jämnställt än vad det faktiskt är för att gubbar från just den generationen (okej kanske lite yngre, men ish) fortfarande sitter på VD-platser där de syns och hörs och har inflytande något förbannat.
För sist jag hjälpte henne med micron så frågade hon efter pappa när hon kom. "Är din pappa hemma? Jag har problem med micron" "Nej han är på jobbet" sa jag "men jag kan kolla på micron" och så fick jag insistera en stund för hon tyckte att nej men jag kan vänta tills din pappa kommer. Samma sak när hon har haft problem med brandvarnaren. Och det är ju ingen poäng att försöka få henne att förstå att det var jag som hjälpte henne med micron förra gången också, att jag också kan kunna sånt främst för att micron är en vanlig maskin för mig som har funnits där hela mitt liv.. men också att jag hade haft möjlighet att kunna om micron även om den var exotisk för att det inte är förbehållet pojkar att jobba med makapärer längre. För även om jag skulle kunna förklara det så att hon skulle förstå så skulle hon ha glömt det nästa gång vi ses. Och det skulle kännas jobbigt att veta att hon har gjort, så då låtsas jag hellre som att hon inte har glömt.. för min egen skull.
Jag kan inte hantera ålderdom. Visst, de flesta tycker det är lite jobbigt runt gamla människor, när det verkligen börjar märkas på hela dem att de kommer att dö. Men det är fan inte sunt hur mycket det skrämmer en egentligen.
Hey Ya!
När folk på youtube kommenterar saker som "I love these old classic songs, not the shit they are playing these days like JB and One Direction" så vill jag se huven rulla lite lagom. För det är inte mycket som är ojantigare än just den komentaren. Jag har svårt för när folk musiksnobbar sig (om det här kommer som en chock för Julian så ber jag om ursäkt för blunt-heten xD) men jag kan ta det oftast om de inte är alltför stolta över det.. Men sådana kommentarer på youtube är verkligen det mest illa i musiksnobbs-väg man kan åstadkomma. Huvuden ska rulla som sagt.
Och sen undrar man ju, när man hittar såna komentarer på en Hey Ya-video, om de här supposedly musik-finsmakar-fisarna inte vet att Hey Ya kom 2003, eller om de tycker att Britneys Toxic också är en "old classic". Men det håller jag mig från att fråga om för de får tillräckligt med skit från de riktiga musik-finsmakar-fisarna som det är ändå...
Sånt där som man gråter av
Idiotsaker
Så jag har råkat likea lol buzz på facebook och har ännu inte ansträngt mig såpass att jag tagit bort det.
Under tiden får jag såna här idiot-posts på min feed... *suckar*
