Så nu har jag suttit och grävt ner mig i de här undersökningarna hela kvällen... statistik är kewl!

 

Sen så har aftonbladet klämt ur sig två artiklar till om det här "Den mest omfattande studien på 17 år" som var den jag länkade till först och "minskad sexlust en politisk fråga". Min reaktion: "och?"

Tyckte allmänt om Emelies tweets angående det..

Säg att vår sexlust har minskat, vilket är en ytterligare stretch från slutsatsen "vi har mindre sex" för vi kan mycket väl ha lika mycket sexlust som inte utmynnar i sex lika mycket av olika anledningar. Tittar man närmare på undersökningen så var en av frågorna kring hur mycket sex man skulle vilja ha och där var det stor andel som svarat att de tyckte de hade mindre sex. Vilket är synd för dem, men det är något de får ta tag i själva. Om de har en partner, prata med denne. Om de inte har en partner.. ja.. tough luck.. man kan inte alltid få så mycket sex man vill.

Men säg att vår faktiska sexlust också har minskat som är slutsatsen Eva Franchell dragit i artikeln. Ja då vill vi ju faktiskt inte ha så jävla mycket sex. Den enda anledning som artikeln nämner om varför minskad sexlust är ett direkt problem är att reproduktion är en förutsättning för samhällets fortbestånd. (sen nämner visserligen en del anledningar till att vi fått minskad sexlust som är egna problem som borde tas tag i, hur vi är stressade och trötta efter krävande arbeten. Men det är problem som borde tas tag i oavsätt om de får konsekvenser för vårt sexliv eller inte.) Men sex och reproduktion är ganska olika saker idag. Att vi dargit ner på hur mycket sex vi har behöver inte påverka hur många barn vi skaffar. Särskillt inte som en av anledningarna till att vi har mindre sex verkar vara att våra barn tar upp vår tid. Då har vi ju redan barn. Ingen fara på taket.

Visst är det mycket möjligt att många av de faktorer som ligger bakom att vi har mindre sex kan påverka våra beslut om att skaffa barn, men titta då på dessa faktorer direkt och inte på våra sexvanor som säkert påverkas av andra faktorer också.

 

Okej.. så till Cissis och LDs diskussion..

Egentligen pratar de om ganska olika saker. Cissi om hur rykten kring kvinnors lust förstör och hur man mår när man känner sig "för kåt" för det är ju inte tjejer och hur myter om att tjejer har så svårt att komma få orgasm blir självuppfyllande. Och det är jävligt för hur gör man det rätt? På ena sidan finns killar som struntar i ens orgasm och nöjer sig när de själva fått en. Och på andra finns killar som försöker få en att få orgasm och oron att de ska känna sig dåliga om man inte får någon oragsm som gör att man inte får den. Och båda killarna kan mena hur väl eller vara hur själviska som helst.

Samtidigt menar LD att när vi lyfter att kvinnor också kan vara kåta och få orgasm och ha bra sex så blir det en unintentional backlash för de kvinnor som inte har så jävla mycket lust. Att det behövs påpekas att det inte är fel på en för att man inte vill så ofta. Att ingen ska behöva ligga när de inte har lust för att inte såra sin partner, för husfriden. Och ja.. det är ju också sant.

Sen om det är jobbigare att vara den som ligger för husfriden eller den som inte får så mycket sex som den vill.. det är ju jobbigt på olika sätt, det är inte så kul för självförtroendet att känna att ens partner inte är lika attraherad av en (eller vad man nu inbillar sig att anledningen är). Men oavsätt på vilken sida av det man är på så är det något man behöver prata om om man ska lösa det (ja det kan va lättare sagt än gjort)