Är en grej jag är obekväm med.
Jag säger inte att det är dåligt. Det finns tillfällen då det behövs och det finns tillfällen då det bara är circle-jerking. Det kan gå åt båda håll. Men Jag är alltid (ish) obekväm med det.

Grej jag tror är en grej:
Jag upplever mig som mer delaktig i diskussioner än vad andra i diskussionen upplever mig. Många gånger när folk pratar runt omkring mig och jag lyssnar säger jag nog mindre än jag inser. Speciellt om jag håller med om det som sägs.
För om jag håller med om det som sägs känner jag att jag inte har något värdefullt att bidra med. "Vem bryr sig om att jag också tycker såhär?"

Jag har tidigare tänkt ibland på att folk nog inte ser mig som lika mycket del av konversationer som jag själv gör. Men det är ganska lately jag har kommit att tänka på hur jag då uppfattas när jag väl säger saker.
För när jag gör det är det oftast att jag har ett motargument om något, för att jag inte håller med, eller bara för att jag vill flika in att "det här perspektivet finns också" även om jag inte själv hållet med om det i stort. Och det jag har insett är att det lär ge intrycket att jag oftast inte håller med om saker. För att det är det jag oftast säger.
Medans det egentligen är så att jag håller med om det mesta som sägs i de flesta av mina umgängen, och eftersom jag vet att jag gör det så tänker jag att när jag säger emot kommer det att tolkas utifrån just det, att jag i allmänhet håller med, men bara la fram det här andra perspektivet också den här gången. När det i själva verket för många inte har den kontexten för att de inte känner mig så bra som jag själv gör (rimligt...)
Även med Vilgot, som jag brukar känna mig bekväm att prata mer och säga sånt som känns som överflödigt och "folk bryr sig inte" i andra sammanhang, händer det ibland att vi sitter och pratar om något och jag upplever att vi håller med varandra och så plötsligt blir han väldigt defensiv och upplever att jag har sagt emot honom, när det inte alls var det jag menade. Och om vi kan prata förbi varandra så mycket så borde jag göra det ännu mer med folk som känner mig sämre.

Ibland har jag känt det som att för att jag har en del liberala views på vissa saker och brukar identifiera mig som liberal om någon frågar så blir jag tillskriven hela det steriotypt liberala åsiktspaketet. Och jag har sett det som lite fördomsfullt, men kanske är det ganska mycket jag som uttrycker mig mycket mer ensidigt än jag egentligen tycker, och inte fattar det. För majoriteten av alla jag känner och umgås med är vänsteriga, så när jag pratar med dem känner jag inte att jag har så mycket att tillföra i form av vänsteråsikter. "det här håller jag med om". Jag känner mig awkward och ointressant när jag håller med. Jag har inget att säga om det..
(Det här sker främst undermedvetet. Mest upplever jag att det helt enkelt inte "blir av" att jag säger så mycket om saker jag håller med om. Sen är det bara hobby-analys om varför)
Jag tänker på när jag pratade med Jens och Karin om medborgarlön. Jag är väldigt för medborgarlön. Det känns som en viktig lösning på att fler arbeten kan göras av maskiner. Ett bättre system än ett administrations-kaosat bidragssystem. Poängen med tillväxt i allmänhet. Sen vet jag inte hur det skulle kunna fungera i praktiken, varför jag tänker mycket på vad som skulle kunna orsaka problem beroende på hur man lägger upp det. Så när Jens och Karin pratade om det var det såna här problem jag tänkt på som jag tog upp (typ att det skulle kunna bli konstigt med en ostabilt bostadsmarknad, som var det jag tänkt på senast). För att ta upp fördelarna upplevde jag skulle varit att preach to the choir. Och jag insåg inte att de inte visste att jag var på tåget och kanske inte skulle tolka mina kommentarer som "är inte de här problemen en bummer dock, om det bara fanns något bra sätt runt dem.. låt oss brain-storma lösningar.. typ" som var vad jag menade utan kanske istället som "fast nu är ni fett orealistiska, det där kommer ju aldrig funka, och därför är det en dålig idé helt och hållet" vilket det ju är många som tycker så inte en konstig grej att tolka det som...
Jag vet inte hur de tolkade mig. Jag bara minns att jag upplevde det som att jag satt och höll med dem om att medborgarlön vore nice och sen blev förvirrad när Karin sa att "jo jag menar ju inte att medborgarlön kommer magiskt lösa alla problem ever" och sen har jag insett i efterhand att jag antagligen inte deltog så mycket som jag upplevde tidigare i diskussionen, och att de antagligen inte hade möjlighet att inse att jag höll med, för att jag antagligen aldrig sa det, och inte har sagt det till dem någon gång tidigare.

Jag gör det här på sociala medier också. Om hela min feed pratar om en sak så känner jag mig obekväm med att ta upp den. Om jag inte har någon ny vinkel att ta upp så känner jag mig inte bekväm. "Alla har redan sett det här".
Jag vet inte varför det spelar någon roll egentligen...
Jag ser mig som en spets på ett socialt nät. Jag är ingen bro mellan vän-grupper. Jag känner några hörn av en cirkel och om något sprids i den cirkeln kommer det till mig sist. Jag kan inte hjälpa till att sprida det till någon ny cirkel. Folk kommer skratta. "Hah! Hon tror att någon ser. Hon tror att hon bidrar. Lol"
Jag vet att det inte är sant. Man måste ironiskt nog bry sig rätt mycket för att skratta åt folk bakom ryggen på dem...
Men det är en spärr där hur som helst.

På sociala medier brukar jag inte komma med så mycket "å andra sidan"-perspektiv heller dock. Det är mer en meat-space grej. Nu för tiden iaf. Men det är fortfarande mer sånt än medhåll...
Det blev väl tydligare här att folk missförstod. Och lättare att kontrollera noggrannare vad man säger innan man postar. Se hur det ser ut tillsammans med allt annat man postar. Lite iaf.
Svårare att inse vad man sagt i en riktig konversation och vad man bara tänkte. Finns inget manus man kan gå tillbax och läsa om man blir osäker på ifall man formulerat sig otydligt...