Nu bloggar jag istället för att plugga igen.

What else is new?

 

Träffade Magnus idag. Jag tycker om Magnus. Jag vill att Magnus och Sophie ska vara en del av min inner circle. Men liksom, hur gör man sånt?

Hur tar man en vän man har och stoppar den bland sina andra vänner?

Tänk om de inte tycker om varandra? Eller om den nya vännen tycker om alla andra vännerna men inte tvärt om. Då blir det jobbigt och så blir man ledsen. Och så måste man komma med undanflykter till sin nya vän om varför man inte kan ses samtidigt som ens gamla vänner. Alternativt så måste man känna sig jobbig mot sina gamla vänner när man tar med sig den nya vännen ändå.

Jag tror folk skulle tycka om Magnus dock. Liksom det jag tycker om med honom är att han är som folk jag är van att umgås med.

Men liksom, vi har inget forum att ses i annars än när hela klass-gänget (jag säger klass-gänget även om ingen av oss går i samma klass längre) gör någonting. Och vi är båda lite inte helt pepp på att vara med på såna grejer känns det som.

Så då träffas vi inte. För vi är båda två personer som inte tycker att det känns naturligt att ses för att typ "ta en fika" eller dyl. Så det är ingen som kommer föreslå det. Men, utan att vara alltför smug, så känns det ändå när vi väl pratar som att Magnus också egentligen vill ses mer. Men liksom. Hur?

Så vi åt lunch tsm idag iaf.

Aaaahh... jaja

 

 

Jag och Vilgot spelade Long live the Queen. Älskart.

Så jävla mycket.

 

Alltså på riktigt så sjukt kul spel.

Man är en prinsessa. Och upplägget är lite turn based story -val -grej. Det har väl ett namn. Jag kommer inte på det.

Man väljer iaf stats att levla i varje runda och sen händer det olika events som påverkar shit, och sen får man en chans att påverka sitt humör lite inför nästa runda. Och det är ganska segt och rörigt sort of. Man har ingen aning om vilka stats som man kommer behöva så man bara kör på det som verkar kul och sen händer saker och man misslyckas för man hade fel stats och man hade liksom inte egetligen någon chans att lyckas för man visste ju inte. Och sen dör man plötsligt för att man inte var tillräckligt bra på något obskyrt. Och då måste man börja om igen. Och det låter som det skulle vara sjukt frustrerande och drygt. Men det är awesome!

För när man dör får man börja om. Då får man chansen att rätta till alla misstag man gjorde så att en vakt blev skadad eller man gjorde bort sig på en fest. Och det gör man, kanske. Men för att göra det prioriterade man att lära sig andra stats vilket gör att man dör av någonting annat istället.

Och allting är en clusterfuck av händelser och stats där, tror jag, det är omöjligt att ha tillräckligt med stats för att klara av allt. Så man måste prioritera bort mindre missöden för att kunna ha tillräckligt bra reflexer när man råkar ut för assasins. Samtidigt som man när man lyckas (eller misslyckas) inte får reda på hur mycket marginal man hade, så om man lyckades undvika en assasin på balen och tänker "då behöver jag inte satsa sååå mycket på reflexer" och så har man 10 mindre nästa gång, då kanske man dör.

Efter andra gången vi dog började jag föra anteckningar.

Jag gillar spel där man behöver föra anteckningar.

Eller där det finns som element iaf. Behöver och behöver.

Men där man kan gå utanför spelet för att klura på det.. typ.

Vilgot såg på en spelrecension här om veckan av ett spel som jag inte kommer ihåg vad det hette, men personen som reviewade det tyckte inte om det för att pusslena var för svåra och för detatched från världen typ. "inte immersive" tyckte han. Sånt stör mig inte. Svåra pussel är nice. Jag är helt ombord på spel som egentligen är en typ glorifierad pysselbok.

Nu är inte Long live the Queen alls en glorifierad pyssselbok. Men det är liksom mer än ett spel där man dör en massa för man inte vet vad som händer. Döendet känns inte som ett slutgiltigt misslyckande på samma sätt som det oftast gör. Det är en del av processen. Man måste dö för att kunna spela spelet strategiskt. Om man klarar spelet utan att dö har man haft "tur". Jag säger "tur" innom quotation marks, för egentligen har man mest blivit snuvad på en nice spelupplevelse.

Och att spela spelet strategiskt utifrån ens första spelomgång visar sig typiskt bara förstöra för en pga att man gör prioriteringar som man inte har råd med och då hamnar i andra fällor. Vi kom längst första gången vi spelade. Svårt att säga hur långt vi har kommit totalt och hur mycket som kan gå fel som vi unvikt bara av tur.

Men yeah. kul spel kul spel. Jag vill hem och spela det nu, men kanske ska göra lite faktiskt plugg först....