Efter att jag publicerat Vilgot-kakan så lovade jag Jens att han inte skulle behöva vara med i det här. Antar att jag ljög där. (jag drog ju iaf ut på det ett jävla tag, vi låtsas att det är en tröst)
Du kan ju låta bli att läsa då om det är så fruktansvärt töntigt!









Fine.. skyll dig själv..

Jag borde egentligen passat på att låta bli att skriva om Jens nu när han faktiskt sa åt mig att inte gör det, så att jag inte behöver känna att han kommer känna sig utelämnad om jag låter bli (lär vara så att jag bryr mig mer om att känna honom utelämnad än vad han gör, men ändå!), för det är lite jobbigare att skriva om Jens än många andra kakor. Andra kakor har jag kunnat skriva om hur mycket jag tycker om er och så blir ni glada och så är allt yay. Jens vet redan om hur mycket jag tycker om honom och har den lilla ovanan att droppa självgoda kommentarer på det temat lite då och då. Det gör att jag inte gärna går in på hur mycket jag tycker om honom, för även om jag gör det, massor, så blir Janteminionen jävligt irriterad när han tar sig friheten att tro att jag tycker om honom så mycket som jag gör.

”Jag förstår mig inte på er relation” sa Julle i London kort innan jag fick knäpp och började puckla på Jens lite allt vad jag hade, för att han... tyckte att jag skulle vara med och spela SWTOR i alla fall? Var det därför? Jag mins inte exakt vad det var han sa som triggade pucklet.
Jag är med Julle där. Jag förstår mig inte heller på vår relation xD
Men Jens förstår sig på den tillräckligt för att veta precis hur man driver mig till vansinne..




”Jens ser dig som en lillasyster” har Julle också sagt någon gång. Det var länge sen. Vet inte hur mycket Julle vet om hur Jens ser mig, men lite Storebror-Lillasyster-relation har vi nog.
Inte på det viset att Jens är den där kliché Friend zone-trygghets-storebrorsan, nej nej nej. Jens är idol-storebrorsan som försöker uppfostra en och som man gör allt för att vara som och få godkännande från. Så när han sitter och försöker lära mig hur jag ska slåss ordentligt i SWTOR och jag sitter och panikar för det är svårt och han säger att ”du behöver ju inte prestera för någon” så är ju det bara helt åt helvete, för det är precis vad jag känner att jag måste... "måste". Jens skulle kunna få mig att göra nästan vad som helst. Också något som han inte riktigt behöver få mer bekräftat heller.. men äh!
Det är på det sättet jag är rädd för honom också. Inte för att han på något sätt skulle vara en hämsk och elak person, utan för att jag verkligen inte vill göra något fel.
Även om det i och för sig är jävligt läskigt när han är arg..
Men jag är jävligt konflikträdd så det är läskigt när vem fan som helst är arg egentligen, men det är liksom bara Jens som blir arg på mig, eller iaf visar att han är arg på mig.

Jens brukar gnälla på att jag bryr mig för mycket när jag gör sånt som att komma ihåg vilken veckodag han fyller år, eller vad det första han sa till mig var. Och han gör det ganska mycket sin buissness att ”uppfostra” mig ifrån såna töntigheter.
Och jag är jättetöntig och jag bryr mig aldeles för mycket, det ligger något i det, men sen så har jag lite svårt att låta bli att retas med just Jens så jag breder gärna på lite extra med töntigheten när det kommer till honom. ^^