"Det känns som jag har druckit med Mario hela veckan" Kläckte Jens igår.

I tisdags var vi på söderkällaren, Jag, Jenny, Jens, Julle, Mario, Sigge och Lollo.. för att Mario är lite fjollig och ville göra något innan vi tar studenten typ..
Det var trevligt.. på Onsdagen började vi ett så det fungerade ju nice. Sov jag hos Julle då? Jag mins inte hur sent det var när vi drog hem.. NEJ! Jag åkte hem och satt och storbölade utanför min port ett tag xD så var det :) Ah ^^ Studentångest ♥

Onsdagen hade vi bara matteprov. Gymnasiets sista prov evah! Det gick bra :D Phew

I Fredags fyllde Mario år. Så vi var hemma hos Lollo. Lollo har ett helt eget hus på sina föräldrars tomt -.- fusk kallas sånt. Och sen fortsatte vi fira Mario igår hemma hon honom så yes, vi har druckit med Mario hela veckan xD



Två dagar till Studenten. Idag var vi inne och sprayade lakan till flaket och imorn ska jag och Jens in och lämna tillbaka böcker till bibblan, det är verkligen INGENTING kvar... det känns inte så. Det känns som någon sorts fail-lov. Stört! stört stört stört!
Undra om man någonsin kommer känna sig så gammal som man är..


Baah.. jag har umgåtts för mycket med folk de senaste dagarna xD





Alla är bäst! Jag är töntig ♥

Första gången jag träffade Emil vad på medis, då träffade jag Emil hela dagen och fick tillslut låna hans tröja för att jag inte skulle frysa på vägen hem efter att ha följt med en bit när alla skulle traska hem till Aspudden från Årsta. Sen träffade jag Emil igen nästa dag och såg The Dark Knight. Det blev så mycket Emil på en helg att jag på måndagen var helt förvirrad över att Emil inte var med i skolan.

Det känns som jag fick ett bra.. eller kanske snarare rätt första intryck av Emil. De flästa man känner kan man tänka tillbaka på när man precis lärde känna dem och inse hur annorlunda man såg på dem. Inte för att de var annorlunda (lite kanske, man är väl lite annorlunda innan man lärt känna folk, men inte därför först och främst), utan för att man inte hade fattat hela grejen med dem än.
Oftast är det inget så konkret som att jag trodde att Julle var massa erfaren när jag lärde känna honom ^^.. oftast är det bara en känsla, som Jens när han berättade om Julles blogg. Inget konkret, jag bara minns det som en helt annan människa.
Men jag hann liksom inte med det med Emil. Det blev så mycket Emil på en gång att vi avverkade en hel massa tidiga stadier av vänskap i ett kör xD

Emil är en sån som man fortsätter att kramas med fast man har lärt känna ordentligt.
De flesta kramas man hej och hejdå med i början. Sen slutar man för kramas hej och hejdå är en sån där grej som man gör fast att man är lite obekväm med det för att man inte vågar säga att man är obekväm med det för tänk om någon tar jätteilla upp för att man inte vill krama den? Och när man lärt känna någon bra nog så vågar man sluta kramas utan att man tar illa upp.
Sen finns det de som man inte slutar krama.. som man istället börjar krama närhelst man har lust, och inte exklusivt vid hej och hejdå-tillfällen. En sån är Emil. Och sån har Emil varit sen första dagen vi träffades.
(Kan tilläggas att jag är väldigt neutral när det kommer till kramar. Jag uppskattar en kram för en kram (hej-hejdå-grejen med folk man inte känner känns lite konstigt..) det är mysigt. Men jag klarar mig lika bra utan kramar om det skulle vara så. Därför tar jag väldigt sällan initiativ till kramar..)
Jag känner inte massvis med såna alls. Men jag känner en Emil :)

Folk som tycker att någon blir en hemsk människa bara för att hen inte kan stava (och hen är smidigt att använda istället för han/hon om inte annat) .. man ser det nu och då på youtube och sånt
        "people who can't spell disgust me"
Seriöst?
Well people who are disgusted by people who can't spell disgust me...
Faktiskt.. jag tycker att det är riktigt illa om man ogillar någon för att de inte kan stava. Att man inte kan stava säger absolut ingenting om resten av ens pesonlighet..

Jag har liksom inte så mycket mer att säga om saken än så xD Jag kan inte dra några motargument eftersom jag inte kan komma på NÅGRA argument till varför människor som inte kan stava skulle vara hemska människor. Punkt.


Sen hade Caspian länkat en artikel om prostitution i Tyskland.
Har inte så mycket att säga om den heller förutom att det var bra.. läs den.. typ. min höga rekomendation..


Slutligen.. Caspian hade även kommenterat på någon han kändes länk till en nyhetsartikel där sjuksjöterskor beklagade sig över att de mådde dåligt av att se foster efter en abort för att de låg och andades fortfarande och så.
Flickvännen till han som lagt upp länken dök upp och tyckte att abort borde vara tillåtet fram tills barnet är fött och det rent tekniskt blir lite omöjligt att göra abort..
Ska man dock vara rent teknisk så är det väl ganska likvärdigt med kejsarsnitt om man isåfall skulle göra "abort" i mitten av nionde månaden.
Rent spontant tycker jag att abort borde man väl få göra. Det blir så dumt om man ska hålla på att föda massa ungar som man egentligen inte vill ha..
Sen tänker jag att hey.. varför har fostret mindre rättigheter än mamman? I och med att jag anser att att leva under de shittigaste förhållandena ändå är bättre än att inte leva alls.
Men så har jag även perioder då jag faktiskt tycker att det fria valet är viktigare än liv.. hur skevt än det låter. Även om det blir lite motsägelsefullt för att man i praktiken begränsar någons fria val om man dödar hen.

Hur som helst.. vilket håll man än ska vara extrem åt så måste man någonstans göra en begränsning..
Om man tycker att man bord få göra abort för att man ska kunna bestämma till 100% om sin egen kropp. Då kommer dilemmat; men när barnet är fött? då är det väl inte okej att döda det? Och vad är det egentligen för skillnad mellan ett foster i sista veckan av graviditeten och ett barn som är en vecka förtidigt född?
Och om ma tycker åt andra håller att nej! Abort får man inte göra alls!
Mens då? befruktningen garanterar inte att det kommer bli ett barn. Befruktningen har potential att bli ett barn, men det kan bli missfall lika gärna (eller vad nu statestiken är för missfall jämfört med lyckade graviditeter.. har fått för mig att det är ungefär lika..).. precis som varje ägg har potential att bli ett barn? Är det lika illa att inte göra vad man kan för att se till att det får chansen att bli ett barn som att inte göra vad man kan för att se till att befruktningen blir ett barn?
Någonstans måste man hur som helst dra en gräns..
Medvetande låter ju spontant som en bra gräns.. fast vid närmare eftertanke (förutom det lilla problemet att vi inte kan Veta om något är medvetande, vi kan bara gissa).. som jag nämnde tidigare tycker jag att ett liv under sittiga förhållanden är bättre än inget liv, tänker man så så är det ju bättre att bli gravid och göra abort efter fostret blivit medvetet, än att ha kondom och se till att man inte blir gravid alls. För om man ändrar lagstiftningen så att abort blir förbjudet så är väl det en troligare följd? Att folk blir försiktigare med skydd, snarare än att det kommer födas massa fler ungar..?
Gäller för mig iaf för jag tänker ofta lite slött "äh, det är inte så noga.. jag kan göra abort om det skulle vara" .. jag behöver ju inte oroa mig för könssjukdommar som det är nu.

När man tänker efter gäller ju det för köttätande till en viss del också. (köttätarfrgan och abortfrågan ligger allmänt nära varandra..)
Om djuret redan är slaktat tänker man lätt "jag kan lika gärna äta det för det har redan dött.." men då säger vegeterianerna (eller den lilla rösten i huvet som tänkt ett steg till) "nä men då vet de som producerar köttet att det är efterfrågat, och de dödar så många som efterfrågas"
Jaa... fast det stämmer ju inte riktigt. De FÖDER UPP så många som efterfrågas. Om jag inte hade efterfrågat köttet hade djuret aldrig fötts.
Och att leva ett shittigt liv är bättre än att inte leva alls.. (can't emphazise that enogh it seems) (sen att djuren behandlas betydligt mer shit än de behöver göras för att det är mer kostnadseffektivt är en annan diskussion)
I det avseendet är vidkött betydligt mer illa att äta eftersom de djuren hade fått fortsätta leva om köttet inte eftertraktats.. Fast jag tror att vildjakten är begränsad av regler för hur mycket vilt man får jaga och när och s, altså inte av efterfrågan på köttet.

Annars kan man ju se det som att ju senare man gör abort desto större chans är det att fostret blir ett barn och då är det värre att stoppa det från att bli det sent än tidigt.. fast jag vet inte om jag håller med om det så mycket "kanske känns ju lite tveksamt.."
Men jo.. lite på samma nivå som att döda en människa är det väl. Fast jag kan förstå att man skulle ha lust med det om den människan planerade att krypa ut genom fittan på en... fatiskt, lite lagomt självförsvar... :S

Men Yeah.. jag vet inte riktigt vad jag tycker om saken...

Yeah, rubriken är alltså fortfarande en kaka xD

Jenny brukar envisas med att tala om mig och Julle som ett par.
Från början var det för att vi inte berättade för Jenny att vi gjort slut. Sen berättade vi för Jenny.. men hon fortsatte ändå. xD
Hon säger aldrig "ni är ihop" rent ut. Men hon kan säga saker i stil med "på tal om par som ..." och så nämner hon något som vi precis gjort.. eller något i den stilen. Som om hon oficiellt uppmärksammar att vi oficiellt inte är tillsammans längre. Men inoficiellt tycker hon att vi ska sluta tramsa, och försöker förklara för oss att "ingen går på det där". Jenny är allmänt väldigt antydig av sig..
Jens gör något liknande.. han förklarade för Vivvi i berlin att jag och Julle "gillar varandra, men har inte riktigt klurat ut hur de ska ha det"

Julle är den kakan (utöver min familj) som jag träffar mest.. (tror jag, jag har inga siffror.. Jens ligger antagligen ganska nära, det är ju trots allt en del som Julle inte är med på filmkvällar och sånt) just nu.
han är inte heller bara den personen som ligger högst upp på min "folk som är minst jobbiga att umgås med ensam-lista" utan också den enda person som klockrent placerar sig över den linje i listan då det alltid, helt och hållet slutat vara jobbigt att umgås ensam. Och då har jag faktiskt inkluderat min familj.

Fast att Julle förmodligen ska till London till hösten, och därmed blir den som ska längst bort (Att åka till Göteborg är faktiskt lite av en spottstyver jämfört med london :\) och trots att han är den sista jag skulle vilja tappa kontakten med, så är han ändå den som jag oroar mig minst för att det ska hända med. För vi måste inte ses för att hålla kontakt. När vi ses så gör vi ändå inte så mycket tillsammans. Julle spelar gitarr och jag ligger i hans säng och sover. Eller så visar han youtube-klipp som jag egentligen inte är så intresserad av att se. Ibland gör vi något tamt litet försök att hitta på någon aktivitet och så spelar vi typ schack eller magic.. eller ser en film. Och visst finns det vissa youtubeklipp som jag visst tycker är jättretrevliga. Yogscast tillexempel. Men det är liksom inte det som är grejen.

Julles och min relation går liksom inte att beskriva utan att det låter riktigt cheesy. Inte för att vår relation är särskillt cheesy.. det är den faktiskt inte alls egentligen. Det är jag som blir så fruktansvär lame så fort jag ska till att skriva om den (jag garvar läppen av mig åt mina dagböcker båda jämt och ständigt ska ni veta).. för jag tycker att sen vi ”gjorde slut” (ja det får vara innom citattecken..) så har vi coolaste relationen evaaahh *gangsta!!* och ja, jag vet att jag mest bara har våran relation innan vi gjorde slut att gämföra med (och Mauritz i lågstadiet som nu för tiden gömmer sig bakom pelar på donken i skanstull oc kastar papper (yeah.. det var typ 4 år sen.. men jag tycker det är en fin historia) han känner tydligen igen min mamma också och hejjade på hennenågon gång då de sågs på ICA :S), men jag kan låtasas att jag vet allt om alla sorters relationer! Och jag kan låtsas att jag vet att jag blir lite ”*vrida på mig*-obehagig” av dem. (Jenny och Adam i all ära, de måste ju vara det puttinuttigaste som skådats, och jag tycker också att de är jättesöta :) men jag skulle bli nipprig om jag var i en sån relation själv :o)

För visst har både Jens och Jenny rätt in a way. Det är som om vi var ihop, och vi gillar varandra.. och jag vet inte om vi har klurat ut hur vi ska ha det, eller om vi inte gjort det, men inte behöver.. (och nej jag försöker inte hitta på att vi har någon sorst alternativ, jätteunik relation.. det finns massor av ”öppna relationer” och varianter på sånt... blablabla) Jag kan iaf dra hem till ett krogragg och sen få reaktionen ”oj det var lite otippat” av Julle dagen efter, vilket är precis den kravlösheten jag tycker är trevlig.

Men jag har rosa fluffenutt-sidor jag också, även om Julle brukar säga att jag är ungefär så oromantisk man kan bli, (jag tar ju det som en komplimang, så jag kan inte riktigt ta åt mig utav det utan att känna mig självgod och äcklig. Jag är nog romantisk på ett lite off sätt.. eller kanske snarare mer åt det sentimenala hållet.. yeah yeah.. vi lämnar det..) och att han tror att jag aldrig har varit förälskad (pysh..). Och då är det ändå bara Julle som ser de där rosa fluffenutt-sidorna..

Men det är därför jag trivs så bra med Julle, för på papperet är vi ganska off. Vi har inte mycket gemensam filmsmak, eller musiksmak, eller så mycket annan smak heller (det är mindre än inte som den ena av oss blir högentusiastisk över något som den andra inte bryr sig ett skit om).. och Julle är dessutom ganska högrankig musiknazist. Julle blir sur när jag inte håller med honom (inte för att jag inte håller med honom, utan för att jag vill diskutera det vi är oense om medan han tycker att det är jobbigt och inte leder någon vart.) och jag blir irriterad för att han blir sur och inte vill diskutera med mig xD Och hela den grejen lurar iaf mig att vi inte är sådär klassiskt puttinuttiga som vi var i början och som jag blir stirrig och nervös av att känna att vi är. (Även om jag blir lite orolig efteråt när jag upptäcker hur genomglad jag blev över att han döck upp oanonserat bara för att ge mig en påse godis och sen dra igen :S)

Jag är löjligt trygg med honom för han vet redan alla mina brister. Trots det, och trots att jag varit en dryg och oresonlig flickvän, ett riktigt jävla ägg!, så vill han fortfarande umgås med mig. Och jag antar att jag har sett ungefär det värsta han har att komma med också.

(Dessutom har han loads av självironi, vilket är typ den sexigaste egenskapen som finns!)

Eftersom Albin är ett väldigt hängivet fan av saker Albin är ett fan av, men det inte är riktigt lika roligt att vara hängivet fan själv. Så Albin ringer Cissi när hon dyker upp på skype vid halv 6? Efter att ha degat en timme framför tv:n, efter att ha kommit hem efter att ha fikat en timme efter skolan med Julian Ekstrand i liljeholmen. Ahh! hur många svenskalärare skulle inte vrida sig i plågor efter den meningen! Muhahahaha!
Så Albin undrar om Cissi har lust och följa med och lyssna på Loke, som är cool, för han har blivit övergiven av alla sina andra vänner (Nej inte Loke, Albin). Albin har värdelösa vänner :o :)
Cissi tycker att det låter trevligt och åker in till stan efter maten och möter Albin på.. en pub! Som hon inte mins namnet på ett dugg :D

Jag har lärt känna Albin under samma period som jag har lärt mig prata med folk i telefon. Inget sammanträffande, ganska direkt relaterat faktiskt. Och då har Albin ändå varit den som uppmärksammat att jag tyckte det var jobbigt att prata i telefon, när jag tyckte det var jobbigt att prata i telefon, och sett till att smsa istället för att jag ska slippa och sånt. Barmhärtigt! jupp jupp..
Jag funderade för ett tag sen över ifall jag skulle göra en lista över de personer som jag tycker det är minst jobbigt att vara ensam med. Albin är nog högst upp på den listan i relation till hur mycket/länge jag faktiskt har pratat/träffat/umgåtts med honom.. och i och med det blir han den som har tagit sig upp för den listan snabbast, för det är egentligen bara sen typ i Julas som vi har börjat prata med varandra ordentligt. Innan dess var jag livrädd för att träffa Albin ensam. :o
Nog är det fortfarande liiite jobbigt. Visst jag träffar jättegärna Albin, hellre ensam än inte alls. men de allra flesta jag känner tycker jag att det är jobbigt att träffa ensam.
Inget personligt.. inget jag har emot någon.. tvärt om nästan. Hur nu det går ihop..
Därför jag har döpt listan (listan finns inte.. men i mina funderingar xD) till "folk som det är minst jobbigt att vara ensam med".. för det är jobbigt med så gott som alla. Även om det med de flesta är värt det för att få ses.

Det var när vi hade zombiemaraton hos moa senaste nyårsaftonen och jag och Albin var uppe hela natten och diskade som jag (först senare) upptäckte hur inte livrädd jag hade vart. Jämfört med hur livrädd jag hade vart nyået innan när jag sov hos honom och sen satt och spelade Mario party i ateljén medan han städade..
Och då var det inte alls länge sen vi börjat skypea i och med Wow och så heller..
Albin är annars lite.. intressant.. för min självkänsla. Det märks väldigt tydligt om han blir irriterad på någon, eller om det är någon han inte vill träffa.. jag har aldrig varit med om att han har varit så mot mig. Jag antar att jag inte skulle missa det. Men det räcker att han är irriterad på någon annan för att jag ska känna mig lite olustig, och ifall han skulle vara det mot mig skulle det knäcka mig väldigt xD Å andra sidan är det ju lite av en boost så länge han inte är det :)

Men det är kul för Albin har varit den där personen som jag har tänkt "fan! honom kommer jag aldrig mer träffa efter studenten om jag tappar kontakten med Jens" om. Och de är alltid störigt med kontakter som man vet att man bara täffar via andra. Som man inte har någon kontroll över hur mycket man träffar...
Men nu är det iaf ganska ofta, även om Jens i huvudsak alltid är med när jag träffar Albin, som det är Albin som har hört av sig till mig först. ^^ Det är kul :D Och jag hade jättetevligt på Lokes spelning :)

LÖRDAG!!!!


Jaaa... Igår var jag hos Jens och spelade Amnesia. Amnesia är ett drygt och äckligt jävla spel! Ett tag vart jag nästan genuint sur på skiten xD
Tänk er mig, som blir rädd, på riktigt rädd, för monstren i Mindcraft.. för alla jävla monster i alla jävla spel..
Jag har försökt spela Left4Dead2 själv, och även fast det laggar som fan och det är svårt att få till en särskillt läskig stämning så blir jag så jävla rädd att jag måste pausa nästan hela tiden. Sen kan jag ju skylla pådet ovan nämnda lagget att jag inte orkar spela det så mycket också, men en hel del beror det på att jag inte vågar när jag inte blir tvingad till det xD
Så! Amnesia.. om jag inte hade vart hemma hos Jens så hade jag stängt av halvvägs genom för-grejsimojset :o
Men det är ju en utmaning för mig själv.. waay in the future.. att spela igenom Amnesia själv..

Huuu xD

Annars var det ju lite irriterande när Jens satt och anklagade mig för att jag spelade dligt xD Det är klart jag spelade dåligt! Jag var inte vid psykisk hälsa :o Jag var knappt vid fysisk hälsa... mina händer och mitt face kändes som de hade somnat och jag kunde inte flexa mina fötter xD Jag försökte, men det gick inte! HU!


Sen har jag och Vilgot diskuterat relations fuck-ups och för- och naktdelar med blyga personer.. Och böcker vi ska läsa i sommar :)

Och nu ska jag äta!! :)