såg en upworthy-artikel idag. Med en video som jag visserligen inte kunde se för att ljudet inte funkade. Men poängen var "titta vad mycket reportrar frågar tjejer om kläderna de har på sig, men inte killar" och så var det en liten text om det som i förbifarten nämnde att kläddesigners ger skådespelerskor kläder för "the mutual exposure" och jag kände att vänta nu...

Om kläddesigners ger bort kläder för att få exposure, då är det ju väldigt rimligt av reportrar att fråga om kläderna... Då är ju det en del av dealen när man som skådespelare får en klänning. Att man ska prata om den på röda mattan, så att designern får exposure...

Visste det är en trend som bygger på könsnormer iom att killar inte får gratis kostymer som de förväntas prata om. Men det behöver för den sakens skull inte vara en trend som upprätthålls av könsnormer. Det låter mer som att den bara upprätthåller sig själv. Och de som har makten att bryta den här trenden är isåfall främst skådespelarna själva. Genom att inte ta emot gratiskläder? Inte genom att ta emot gratiskläderna och sen inte vilja svara på frågor om dem för att "hey, frågar ni killarna om det här också?" det känns inte som en helt juste grej att göra.

Visst, reportrarna och kläddesignersarna har också möjlighet att stoppa trenden. Men det är ju inte så konstigt att de inte gör det, de har inget incentive. Och reportrarna har ju ev någon deal med desinersarna som skulle vara ojuste att bryta.

 

Sen så är det väl så att de flesta skådespelare som inte vill svara på frågor om sina kläder inte heller har tagit emot gratiskläder från desiners, och jag tror att reportrar kommer att lära sig det här efter ett tag och sluta fråga vissa skådespelare. It'll work out. Typ.

Igår såg vi "snowpiercer" jag och Vilgot.

Han hade fått den beskriven för sig som "hunger games utan tålamod" och det var så acurate på så många nivåer att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Den var nice. Att se. Samtidigt som den var sjukt dum och väldigt konstig. Man skulle kunna tänka sig att jag har blandade känslor om den. Fast det har jag inte, jag har bara bra känslor om den. Och typ bara dåliga saker att säga om den x)

Klurigt det där att det inte är samma sak. Hur den kändes och hur man vill beskriva den.

Jag tyckte om den. Och det var inte på det sättet man tycker om Knowing; FÖR att den var dum. Nicholas Cage var inte ens med ju. Ne jag tyckte om den Fast att den var dum. Men samtidigt gjorde att den var dum den inte direkt sämre. Eller ja... Jo. Den var kul när den var dum, men den hade kunnat vara riktigt ordentligt bra om den inte hade varit så dum. Den hade mer potential. Det är konstigt att den var bra överhuvudtaget egentligen. "Bra"

Men det var den.

Top notch recenssion det här, jag vet. Men klockan är 6 på morgonen och jag kan inte sova för jag sov halva dagen igår, så jag får blogga dumt om en dum film och ingen kan stoppa mig. Mohahaha.

 

På ett sätt var den mer värd att se för att den var såhär ish-bra. Liksom, den hade kunnat vara bra-bra. Men den hade varit en 6a, 7a max. Ganska forgettable film. Nu är den en 5a (kanske tom en 6a på pure klur) men sjukt memorable, för jag kan inte sluta tänka på den och hur dum den var och varför den var bra ändå och det är wierd och klurigt. Den är Den Unge Werthers Lidanden, eller Miman Renai, nu...

 

Varför var den Hunger Games utan tålamod då?

Mest var det väl bara att den hade en Hunger-Game-ig feel. Utan serious spoilers (att prata om en film är alltid lite spoilers egentligen) så handlar den om en revolution. Liknande i Hunger Games så var det crazy stora klasskillnader, där underklassen utsattes för onödig bullshit (liksom utöver att vara fattiga) av överklasssen, som de fått nog av.

Men den utspelar sig också på ett tåg. För att hela mänskligheten håller till på ett tåg nu, för att global-warming goes The Day After Tomorrow -sort of, fast det är ännu mer vårt fel. (Som sagt, dum. Fast också coolt :3)

Så allt är liksom contained på ett sätt som gör att det blir lite speedat. Det finns bara en väg att gå och det är fram i tåget, liksom. Och det finns inget utrymme för mer än det.

I början är det kanske en eller två dagar som utspelar sig på 20 min då de typ planerar revolutionen lite, sen är resten av filmen basicly realtid.

Sen just Att den var dum. Den var dum på ett sätt som ofta kändes onödigt. Vilket fick den att kännas förhastat producerad. Som om någon satt sig ner och slängt ihop storyn i ett svep, inte direkt bollplankat det med någon och sen hade man bara gjort filmen. Inget tålamod för att se till att den blev bra. Bara "nu gör vi den här filmen, chopchop"

 

Sen så var det en sån där film som borde ha starrat Keanu Reeves men inte gjorde det. Ni vet såna filmer. Säger nog mer om filmen än resten av det här inlägget nästan :p

 

Jag blir lite irriterad när folk är rädda för att låna pengar.

Alltså inte typ 200kr av en kompis. Riktiga pengar. Från en bank. Att det inte är ett alternativ som finns, för att man på något vis garanterar att man kommer bli ekonomiskt rökt.

 

Jag förstår egentligen grejen. Jag tänker tex inte på att åka taxi som ett alternativ som finns. För jag har liksom lärt mig att man inte behöver åka taxi, man är bara lat. Men ibland, om man har lyckats missa bussen till flygplatsen eller något i den stilen, så är taxi ett fett valid alternativ. Men det alternativet skulle inte slå mig i det läget för jag är så indoktrinerad att det inte är valid.

Och det är ju dumt, men vad ska man göra.

Så det är ju dumt av mig att bli irriterad på folk som har antagligen samma relation till banklån som jag har till taxis, men jag blir det :(

Nu vet jag visserligen inte alls så mycket om ekonomi som jag skulle vilja. Och det finns banklån som är dumma att ta. Tänk lån för att köpa en ny tv.

Men lån är generellt fan inte farligt. Inte för oss. Inte för sensible personer som fattar vad det innebär.

 

Man pratar om lån som klumpsummor. Tror det är där det läskiga ligger. Pluggat i 3 år? Grattis! 200 000 i studieskuld :D Myycket pengar. Ja :/ Men även om klumpsumman är stor behöver det inte vara speciellt mycket att betala av per månad.

Ja man kan bli arbetslös, men det är ju ett problem ändå. Hur mycket värre blir det egentligen av att ha ett lån?

 

 

Som sagt. Vet att det här är en himla dum grej att störa sig på...