Nu kommer jag inte kunna skriva det här inlägget ordentligt för Jens har redan hunnit mobba mig för vad jag kommer att skriva och när jag skriver inlägg så sitter jag alltid en tio minuter extra med dem för att gardera dem mot allt Jens skulle kunna tänkas hoppa på.
Iband orkar jag inte gardera allt, och det får jag alltid alltid ångra. (på tal om temat..)
Jag tror inte att det har hänt att jag någonsin publicerat ett inlägg som jag inte varit helt nöjd med vissa av grejerna i, men som jag publicerat ändå för att jag inte orkat eller inte kommit på ett bättre sätt att säga det jag vill på, utan att Jens har hoppat på exakt de grejer jag har varit osäker kring. Det är så läskigt jävla bra Jens känner mig.

Och nu när han i princip har hoppat på de där grejerna jag skulle ha sagt redan innan jag har sagt dem så kan jag ju förebygga det genom att faktiskt inte säga dem. Men då kommer han ju mobba mig för att jag ändrade på det jag skulle skrivit för att han inte skulle mobba mig. Så jag är liksom körd i vilket fall -.-

Så varför låtsas som något (nej det tänkte jag inte göra ändå -.-)


Jag går inte runt och ångrar saker jag har gjort. Det händer, korta stunder ibland, men allmänt är jag jävligt glad i hur mitt liv ser ut just nu och jag vet att varje litet val jag kunde gjort annorlunda skulle kunna lett till att mitt liv inte vore så kick ass som det är nu.. och det vore ju synd (yeah jag vet att det lika gärna kunde lett till att jag haft det ännu bättre... men det känns ju osannolikt :D:D:D (*oförkämt jävla nöjd med tillvaron* jag hade också hatat mig)) Men letar jag efter saker så kan jag väl hitta lite..


Jag är ibland lite ledsen för att jag inte sa till mamma att jag ville vara med när några grannar på landet frågade ifall vi ville vara med på 7-kamp. Mamma sa nej för hon antog att jag inte hade lust.. vilket jag normalt verkligen verkligen inte skulle ha. Men den här gången kände jag för det av någon anledning, men det kändes fånigt att säga, så jag gjorde inte det fören vi var långt därifrån och jag säkert typ började gråta eller nåt så att mamma frågade om det. Men liksom. Egentligen bryr jag mig inte om det längre... Ett tag kunde jag teatergråta över det minnet dock x) inte längre.

Sen ångrar jag att jag inte kollade på Julkalendern ”en december-dröm”. För att jag saknade det så grymt mycket på Julafton. Jag såg avsnittet som var på Julafton. Och jag hade sett några av de tidigare avsnitten. Men jag hade inte följt det på riktigt.
Sen vet jag att det är på grund av det som jag har sett varenda jävla avsnitt av varenda jävla julkalender sen dess och det är jag nästan lite stolt över att jag har gjort. För Julkalendern är mysig. Och hade jag sett ”en decemberdröm” lite mer ordentligt så hade jag inte märkt vad jag skulle gå miste om och säkert bara sett de följande lite halvdant tills jag mycket långsammare tröttnade och aldrig insett vad jag missade. Så även om det stör mig lite att säga att jag har kollat på alla julkalendrar sen... typ Pelle Svanslös eller nåt sånt.. UTOM ”en decemberdröm” så är det bättre än att inte kolla på julkalendern alls längre. Så egentligen ångrar jag det inte, lite bitter ibland bara x)

Och så kan jag tänka om allt sånt där som det känns som jag ångrar. ”jag har lärt mig av det och jag skulle ha gjort misstaget senare när det var något viktigare om jag inte hade gjort det då jag gjorde det” och då ångar jag dem inte riktigt? Eller?

Att jag inte hade en studentmössa somfolk kunde skriva i ångrar jag också ibland. Och den är svår att tänka att jag har lärt mig något av, att jag skulle gjort det misstaget över något viktigare, för man har liksom bara en student. Och jag har grymt svårt att tänka mig att det hade fått så stora konsekvenser att jag inte hade varit exakt där jag är i mitt liv just nu ändå. Med enda skillnaden att jag hade haft en studentmössa som folk hade skrivit i. Men jag gjorde det valet och det var det jag ville då. Och någon gång i framtiden kanske jag får ett barnbarn som vill ha en begagnad studentmössa och har ännu mindre huvud än jag har och så kan hon få en mössa som inte bara tillhört en släkting som inte ens lever längre utan också har blivit använd två varv, dubbelt begagnad! Släktklenod liksom. Och den dagen kommer jag vara ganska glad att jag inte skaffade mig en egen studentmössa där det står massa trams från folk som jag är för senil för att komma ihåg vilka de var och för blind för att kunna läsa vad de skrev. Så en dag kommer jag säkert vara glad över det beslutet också, även om jag kommer vara lite ledsen över det ett gäng dagar till innan dess.


Sen när jag säger att jag inte har några pinsamma minnen (som för övrigt bara är delvis relaterat till vad man ångrar och inte. Faktiskt!), för att jag har kommit över dem så även om jag tyckte de var pinsamma då så tycker jag inte att de var pinsamma då nu, så slänger Jens alltid gången då jag spydde på hans golv i mitt face. Och han har en bra poäng där xD För det tycker jag fortfarande var jävligt pinsamt! Men jag glömmer bort det. Så när jag säger att jag inte har några pinsamma minnen så är det genuint vad jag tror. För jag har förträngt att jag spydde på Jens golv! För det var jobbigt! Och jag vill inte höra om det!! XD
Det är möjligt att jag går runt med massa andra såna grejer i bagaget som jag fortfarande tycker är pinsamt men som jag förträngt och därför inte kommer att tänka på när det är dax att dra fram ett pinsamt minne.

Men jag står fast vid att jag generellt inte ångrar saker..