Är det en nisse som är inne på mitt blogg.se och raderar mina opublicerade inlägg? Det är ju inte riktigt shysst skulle jag säga.

Tre dagar kvar till påsk och idag börjar jag fem i ett. Det låter ju faktiskt som någonting jag kan ta mig igenom.
Visserligen har Julle hittat ett spel Bloodline champions.. "visserligen" för att det kommer förhindra mig från att göra de där uppgifterna i biologi och bild som borde göras så snabbt som möjligt, och för att det kommer att äta upp en del av den maffiga sovmorgonen imorgon. Men det är ett kul spel så det får göra det. Även om Jens tror att jag är dum i huvet för att min dator inte riktigt klarar av det.. eller joxar av annan anledning. Jag är inte dum i huvet, bara ganska osnitsig.

I helgen var jag på konfalägerledarläger. Ute i skärgården, på ekskäret. Dit var man tvunget att åka rymdskepp svävare. Det var kul, även om jag inte var så tagg i början. Jag hade haft en lång vecka, vi skyller på det. Blev ju faktiskt utkastad från Emils skiva i Torsdags xD Höh. Vi ska inte göra det jobbigare för ordningsvakterna som inte kan se skillnad på trött och lite för full.. det hade nog inte jag heller kunnat. Är man trött är ju gå hem ändå en ganska bra idé..

Iaf så träffade vi Felicia från lägret igår när vi hade varit på Kulturhuset och tittat på en utställning som Annica ville att vi skulle se för kulturhistorian.
Fick mig att fundera över att jag aldrig i hennes situation skulle ha hälsat på mig om jag gått med mina kompisar sådär. Jag hälsar väldigt sällan på folk när jag ser dem på stan. om de inte hälsar själva. Jag hälsar på folk jag umgås med. Och Ylva hälsade jag på när jag såg att hon gick på tvärbanan för någon vecka sen. Sen tar det typ stopp. Jag hälsade knappt på Zielinski på bussen igår morse. Det var folk från min gamla klass på både Roberts och Emils skiva förra veckan (samma folk på båda skivorna dessutom), men jag hälsade inte. Jag orkar inte. Det skulle resultera i ett halvakwart "Hej, hur är det nu för tiden" "bra" "happ... nice" och sen skulle man dra någon illa grej i stil med "amen.. jag... *peka mot någon* yeah.. hejdå..." och gå sin väg igen. Det tycker varken jag eller de är kul.
Så varför känns det ändå fail att man inte gör det? De hälsade inte heller.. vi ville inte prata med varandra. Varför var vi tvugna att spendera kvällen med att låtsas som vi inte sett varandra?
Samma med folk på bussen. Varför är det inte socialt accepterat att inte ha lust att prata med vissa människor.. varför måste man försöka, även när det blir lama torra konversationer som alla bara lider av? det är ju inte som att folk förväntas prata med folk de inte känner.



Annars har jag skitit ut ett omslag till Monoskons demo sen i söndags. Jag har alltid velat kunna rita såna här grejer och det har aldrig blivit bra.. Så jag slutade försöka. Sen började jag göra grejs som den header jag har nu.. och nu gav jag mig på att försöka igen med den lilla "erfarenheten i bagagdet" och det gick ju.. kan bli bättre men jag ger mig själv godkänt. Albin är nöjd iaf, det är ju huvudsaken.