Frankrike har förbjudit burkinis. Vilket är den dummaste jävla skiten sedan Frankrike förbjöd burka.

Vilket antagligen inte är sant för det händer SÅ JÄVLA MYCKET DUM SKIT!

Men dum jävla skit är det ju iaf.

Som tur är så är det en hel massa folk som fattar hur otroligt dum skit detta är. Faith in humanity somewhat restored osv.

Men.

Jag vill prata om personerna som tycker, eller snarare föreställningen i sig, att det här iaf är en lösning.

De som när man påpekar hur dum jävla skit det är säger "men kom på en bättre lösning själv då". För att på något sätt är det iaf en lösning. Man kan erkänna att det inte är en så bra lösning. Men i brist på andra lösningar.

Lösning.

Vad tycker man egentligen att problemet är om burkini-förbud är en lösning?

Att folk har på sig burkini??

Jag tycker liksom att problemet är att kvinnor blir tvingade/pressade att ha/inte ha vissa kläder.

Då är burkini-förbud liksom motsatsen till en lösning. Burkini-förbun är liksom mer av det problemet.

En "bättre lösning" är bokstavligen att inte förbjuda burkini!

Gah!

Nu läser ju inte jag nyheter för jag är lat och brukar uppleva att det mesta viktigt dyker upp i sociala medier ändå. (Lol lätt att säga när jag inte vet vad jag missar)

Iaf. Något om skatteökning för höginkomsttagare (50000+)?

 

Idag har jag sett två olika statusar på facebook. Den ena var om hur bilden av höginkomstagare som snubbe i kostym (som ärvt firman av pappa) är missvisande och att man som vanlig person kan komma upp i 50000/mån om man verkligen sliiter. Den andra var om hur jobbigt det är att leva så man behöver vända på varenda krona och hur det är tur som avgör hur mycket man tjänar och därför förtjänar inte höginkomsttagarna de där pengarna mer än någon annan.

Och jag känner lite varför måste det vara så antingen eller?

Det finns de som tjänar 15000/mån som sliter precis lika mycket/lite som vissa som tjänar 50000/mån. Helt pga tur/otur. För att hen som tjänar mycket tagit över en framgångsrik firma, som inte kräver lika mycket jobb att maintain som att starta. För att hen som tjänar lite tagit hand om en sjuk mamma istället för att läsa på universitetet. För att massa anledningar.

Sen finns det de som tjänar 15000/mån och jobbar häcken av sig, men för att de valt en karriär som inte är så högavlönad, trots att de egentligen hade alla möjligheter att utbilda sig till något annat. För att de ville ha ett roligare/mer givande jobb hellre än en hög lön. Och sen insåg de inte hur mycket ett barn kostar innan de skaffade ett. Så nu jobbar de häcken av sig. Men kanske bara delvis på jobbet. Att få vardagen att gå ihop med barnen och lite pengar är också jobb.

Eller de som tjänar 50000/mån för att de satsade allt på en galen start-up-idé, som om den gått åt skogen hade lämnat dem helt panka. Som kanske la ner asmycket tid och jobb och mod för att se till att det inte gick åt skogen, men nu är det stabilt och kräver fortfarande jobb, visst, men inte mer än ett normalt jobb. Och ja, någonstans var det säkert tur inblandat i ifall start-up-en lyckades eller inte.

Men utan att vara alltför deterministisk så är det ju alltid både och.

Både tur/omständigheter och egna beslut.

Hade du kunnat tjäna 50000/mån för samma ansträngning om omständigheter varit annorlunda? Antagligen.

Hade du kunnat tjäna 50000/mån med de omständigheter du haft om du tagit andra beslut? Också antagligen....

 

Och säg att de står för precis 50% av variansen i inkomst var. Tur/Omständigheter och Beslut/Ansträngning. Ja då blir det så att höginkomsttagare kommer i snitt anstränga sig mer/ta bättre beslut än låginkomsttagare.

Men de kommer också ha i snitt mer tur/bättre omständigheter.

Det är inte antingen jobbar höginkomsttagare hårdare eller så har de mer tur. Rent statistiskt är det båda. Punkt.

Min respekt för Metro-Cissi ser ut som en sinuskurva ungefär.

 

Hon känns väldigt dömande. Hon går lös på allt och alla möjliga. Och det är allmänt befriande, även om det är jag som blir träffad ibland. Hon är som personerna som skriver insändare till metro varje vår om hur otroligt fula karlar är i khaki-shorts. Som man skrattar åt för att det är en så otroligt löjlig grej att uppröras över, men det är ändå fint för man vet ju att man själv har såna där pet peevs som man visserligen inte skriver insändare till metro om, men steget dit är inte såå jävla långt. Och man vet ju att man liksom inte menar det när man säger att folk som inte kan hålla tempot i komunaltrafiken utan typ stannar direkt utanför en spärr och blockerar vägen borde deporteras ut i skogen. Man är irriterad på dem, men ja att faktiskt deportera dem är ju sinnessjukt, det vet man ju. Så man inser att antagligen så menar insändar-skribenterna inte att man faktiskt borde förbjuda khaki-shorts heller.

Så även om jag tycker att det är larvigt av metro-Cissi att gå lös sådär på folk ibland, lite larvigare än om jag gjorde det samma på min twitter eftersom hon vet hur offentlig person hon är, så fattar jag. Och det känns allmänt mänskligt av henne att inte bry sig om att vara klanderfri bara för att hon har många följare. Det är egentligen någonting som mest bygger på min respekt.

 

Det är sen. När folk som inte inser att det här är saker som hon inte menar really really (sådär som Julle kan bli när han är packad), eller av andra anledningar tycker att det var dåligt av henne att säga, dyker upp och säger att "nu var du dum cissi", då reagerar hon som om hon inte alls är medveten om hur egentligen larvigt det är av henne att känna sådär. Som om hon menade det really really.

Då slaknar min respekt rätt grovt. Brist på självdistans och sådär.

 

Det är helt enkelt skillnad mellan att säga något larvigt eller "problematiskt" och sen erkänna att det var larvigt/problematiskt, men ändå stå för det, och att säga något larvigt/problematiskt utan att tycka/erkänna att det var larvigt/problematiskt..

 

Känns allmänt som att metro-Cissi har en bild av sig själv som en person som inte gör fel som hon klamrar sig fast vid. Och det är synd för hon är inte felfri, men det är så himla helt okej att inte vara det.

 

 

Och jag vet det här är inte speciellt konstruktivt och sort of trash-talk-igt och allmänt rätt onödigt, men äsh! :)

Den här sidan har jag haft öppen bland mina flikar i typen vecka för att jag tänkt blogga om det men det har inte blivit av: http://www.dagensjuridik.se/2013/04/onani-uppges-vara-besvarande-klada-55-aring-som-gatt-naken-i-sin-bostad-frias

Sen såg jag den här artikeln i metro och tänkte att jaja, det får väl bli av idag

 

Det andra jag känner är att den här kvinnan måste tro att hon är universums mitt. Vilket jag vid lite mer eftertanke inser inte måste vara enda möjligheten, men spontant känns det ju väldigt mycket så. Troligare är dock att hon helt enkelt är väldigt nervös och lättskrämd av sig.

Det tredje jag känner är därför irritation över denna både överdrivna och missriktade rädsla.

 

Tillåt mig att statistik:

 

Det är ungefär lika troligt att du blir våldtagen av din nudistgranne som att du dör i en bilolycka. Inte "är med om" en bilolycka, DÖR.

Det är ungefär lika troligt att du blir våldtagen av din nudistgranne som att du dör i influensan. Inte "får" influensan, DÖR.

Det är mer än 50 gånger troligare att du dör i cancer. Igen: DÖR, inte "får".

Och tillsist så är det runt 4 gånger troligare att du blir våldtagen av den där pojkvännen som filmade nudistgrannen, och 10 gånger troligare att det är någon annan du känner.

 

Nu finns det visserligen riskgrupper och sån shit och det sista är en väldigt egen uppskattning som jag gjorde utifrån det totala antalet våldtäckter och andelen av dem som skedde i offrets alt. Förövarens eget hem. Det är ändå sjukt hur mycket reellare folk upplever risken för att bli överfallsvåldtagen, motför alla dessa andra risker.

Vems fel är det då..

media som hypear?

våldtäcktsmännen?

Individerna själva som inte "bara" fattar att deras rädsla är av orealistiska proportioner i förhållande till deras andra rädslor och slutar vara rädda?

Statistikundervisningen i de svenska skolorna?

 

jag vet inte...

Läser om sambolagar och undrar varför de är en thing egentligen.

Sambolagen säger att om man left i samboförhållande så har båda parter rätt till bostaden även om den ena har köpt och betalat för den.

Är det inte därför man gifter sig liksom? För att dela på saker n shit...

 

Och när man är sambos är asluddigt.. Inget man registrerar eller så. Om man lever ihop, sammarbetar med någon del av ekonomin och har sex med varandra (det står faktiskt att för att det ska vara en samborelation krävs det normalt att parterna har sex). Och även om man skriver samboavtal om saker och lägenhet så kan det bli ogilltigt om det visar sig att den ena parten Behöver lägenheten mer (ifall man har ett barn ihop oftast) ...what?

 

Det är faktiskt jättemärkligt att den här lagen finns känner jag.

Är det så vanligt att folk har levt som Sambos i massvis med år så att när de gör slut så har den ena inga pengar och ingenstans att bo och hamnar i en så himla bullshit ekonomisk situation för att hen har räknat med att relationen inte ska ta slut? Och så vanligt att man slutar på så bad terms att man inte kan komma överens om en lösning tillsammans? (Det är den ledsamma delen)

Oavsätt hur vanligt det är så känner jag ändå att har man inte gift sig får man väl skylla sig själv? Gifta sig är en grej.. Man kan göra det. Gör man inte det borde man ha en backup-plan.

Shut up, Du kan va cynisk..

 

Att det typ inte finns ett sätt att bo och ha sex tillsammans med någon utan att riskera att förlora halva lägenheten man har köpt är asmystiskt...

Nästan så att det verkar enklare att faktiskt gifta sig och skriva äktenskapsförord istället....

 

 

 

Någon som läser juridik som kan förklara för mig?

 

Kvinnodagen känns som en sån där dag som mest bara bidrar till att folk inte fattar.

"vadå ojämnställt? Ni har ju en kvinnodag. Det finns ingen mansdag minsann. DET är orättvist. Hurr."

Som att den här dagen är där för att kompensera orättvisorna "Det var lite ojämnställt, så vi la till en kvinnodag så att det blev rättvist" och att det liksom räcker att uppmärksamma på den officiella dagen.

Som Sofia (@vinagerchips) twittrade så fint: "Skulle man t ex kunna införa internationella svältdagen på samma sätt? I think not."

Eller som Morgan Freeman säger om Black History Month, det kan ni googla själva. Get off your asses!

 

Så på det viset känns den här dagen onödig. På det viset. Inte på "men äh, sverige är ju jämnställt nu"-viset. På "det känns som att det var någon lite avlegad gubbe som kom på dagen av anledning "då håller väl kärringarna tyst, om de får en egen dag" och vi kanske inte ska faktiskt köra på det då"-viset. På det viset att det ger folk möjligheter att göra dumheter i stil med att ge alla tjejer semlor med inte killarna. På det viset.

 

Men det kanske faktiskt finns folk som behöver den för att våga och orka kämpa för riktiga viktiga saker. Så det är bra n' dat :)

 

Liksom tål man inte ljud och stoj och stök så kan man flytta ut i skogen och bo bland myrorna. Myror är tysta.

Att resten av världen ska anpassa sig efter vad som stör Dig är störtlöjligt. Du stör dig, Du anpassar dig. Rent sådär "vem har Rätt i att göra vad". "Förargelseväckande beteende"-grejen känner jag spontant är lite konstig.

Barnfamiljer borde Få vara överallt med sina barn. 100%

 

Men! Barnfamiljer borde inte faktiskt vara överallt med sina barn. Jag tycker absolut att det räknas som dåligt beteende av vuxna att utsätta andra för deras barn om deras barn beter sig dåligt (och barn beter sig alltid sämre än vad deras föräldrar tror). Sen säger föräldrar att "barn låter, det måste de få göra" och att det inte är så "bara" att fostra en 2 åring och det må vara sant, jag är inte förälder (även om jag just nu är fett pepp på att skaffa en unge att inte gå till caféer med) men de flesta ungar jag ser på bibliotek verkar förstå heligheten med tystnaden där (jag minns absolut att jag gjorde det väldigt tidigt) och kan man lyckas förmedla den till sina barn kan man säkert förmedla liknande heliga tystnad om man går på café eller resturang. Och kan man inte det så ja, då kan man stanna hemma, det går faktiskt. Såg tillexempel någon på twitter som inte tyckte det var rimligt att dömma ut alla mödrar till socialt utanförskap (trodde det var Lady Dahmer, men kollar igenom hennes tweets nu och kan inte hitta det så antingen var det någon annan eller så har hon tagit bort det) men det tycker jag absolut att man kan göra för hör och häpna; de behöver inte skaffa den där ungen från första början (och också så kan man träffa folk man känner i icke-offentliga rum). Att skaffa barn inkluderar en jävla massa uppoffringar som man ju faktiskt får se till att väga in i beräkningen om det är värt det. Tycker man att det är så otroligt jävla viktigt att gå på café oftare än man kan få tag i en barnvakt så kanske man inte ska skaffa ett barn. Det är inte en rättighet att ha barn.

 

Det är å andra sidan inte en rättighet med tysta/lugna/barnfria caféer heller. Men här kommer det vinnande argumentet: Driver man ett café borde man få göra det hur man vill. Om lagen ser ut så att det faktiskt är diskriminering mot barn att ha det barnfritt så är lagen dum och borde ändras (faktiskt, om gruppen "barn" är möjlig att diskriminera så måste vi ju ge dem rösträtt). Vill man erbjuda varan/tjänsten "fika i lugn miljö" så ska man få erbjuda det, och man kan inte göra det om man släpper in barn.

 

 

Har jag hittat lite varstans idag..

"vänta lite nu" känner jag.

"för att jobb" verkar vara grejen. Ja tack, jobb är bra. Men nu är grejen lite såhär att det finns inte fler jobb ifall fler går gymnasiet. Jag har gått gymnasiet och jag har sommarjobbat och jag känner folk som har gått gymnasiet och jobbat/sommarjobbat och de jobben har inte egentligen krävt gymnasie-"kompetens". Vi hade klarat dem galant utan allt det vi lärt oss i gymnasiet. Det som gör att vi får jobben framför de som inte har gått gymnasiet är inte att gymnasieutbildningen behövs, det är att det är en extra merit. Hade citymail inte fått några sökande med gymnasiekompetens så hade platsen blivit tillsatt ändå.

Skulle gymnasiet vara obligatoriskt skulle det ju vara lite som att faktiskt förbjuda tjejer att ha korta kjolar...

 

Nej men såhär: studievägledare, föräldrar, lärare, basicly alla vuxna i ens liv antar att man ska gå gymnasiet. "Det måste du ju göra, annars får du inget jobb!!!" (Och ja det har ju lite rätt i det allmänt så det kanske är bra att de pushar.. Men det är en annan sak att göra det faktiskt obligatoriskt)

För att inte falla för dessa påtryckningar tänker jag att man behöver känna jävligt starkt för det. "JAG VILL INTE TILLBAKA TILL DET DÄR HELVETET!!" Visst, de flesta skolungdommar är lite skoltrötta i nian. Men de drar vidare till gymnasiet ändå för att "man måste ju.. Så gott som"

Jag tror faktiskt att de som låter bli att läsa på gymnasiet är folk som skolmodellen inte funkar på. De kan säkert åstadkomma massa saker ändå, men de kommer behöva hitta en annan väg. Tre år till i skolbänken kommer inte att hjälpa dem, mer än att det ser snyggare ut på CV:t men om det är obligatoriskt betyder det ju ingenting.

Det som skulle behövas känner jag snarare är att arbetsgivare ska våga anställa personer som inte har så mycket meriter för att de egentligen lika gärna skulle kunna vara lika asbra på jobbet som någon med en massa meriter. Många jobb måste man ändå lära sig från jobbet. Att ha klarat skolan visar bara att man verkar klara av att lära sig saker.. Och det är ju bra. Men det är inte alls alla som klarar skolan som för den skull har lätt att lära. Och alla som hoppar av är inte hopplösa fall..

Meriter säger inte speciellt mycket, men de är det bästa/lättaste vi har att gå på och det är viktigt att anställa rätt så folk vågar inte chansa.

 

Min kusin hoppade av gymnasiet i tvåan. Nu har han blivit erbjuden att bli delägare i en tatueringsfirma. Och tatuera är precis vad han vill hålla på med. Hade han varit tvungen att gå i skolan ett och ett halvt år till kanske han inte hade fått den chansen, och han hade antagligen inte tagit till sig speciellt mycket av skolan. En waste är vad det hade varit.

 

Jag vet inte hur man ska lösa ungdomsarbetslösheten, men skolmodellen är ensidig nog som den är ändå. Jag ser ingen poäng med att göra det ännu svårare att göra på sitt eget sätt.

Jag började läsa Lady Dahmers blogg för att jag tänkte att det är bra att utsätta sig för folk som tycker annorlunda. Vidga sin världsbild. Inte bli ett ass som inte kan ta motgångar för att hen alltid bara fått bekräftelse. Typ så.

Och det har funkat som planerat. I början satt jag och grymtade och tyckte automatiskt att allt hon skrev var bullshit. Men nu kan jag se när hon skriver bra saker. Och jag respekterar henne även om jag inte håller med henne om många saker och även när jag gör det så kan jag tycka att det var lite kontraproduktivt framfört.

Men jag menar, hon är en människa. Jag ser människan nu som gör misstag. Misstag som vem som helst kan göra, misstag som inte är en bekräftelse av att hon är den dåliga människa jag hade bestämt mig för att hon var.

Jag tror fortfarande inte att jag skulle tycka om henne. Att umgås med liksom. Hon verkar ha en personlighet som jag har svårt för. Men allt hon säger och alla hennes värderingar blir inte dåliga för det.

 

Anyways så skrev hon det här inlägget för ett par dagar sen:

http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2013/january/vad-ar-frihet.html#comment

 

Och jag reagerade.

Det här "buhu -jag passar inte in i samhällets normer" kan göra mig så arg ibland.

Att inte vilja följa en viss gren av samhällsnormen, som man absolut får välja att inte följa. Ingen lag stoppar en. Och gnälla för att man ändå följer den där samhällsnormen eftersom det är så jobbigt för en att inte göra det, och att det finns folk som skulle se ner på en för det.

Det enda som stoppar Lady Dahmer från att åka och bygga en lerhydda i Bolivia är hennes egen bekvämlighet.

 

Dels förringar det de som är i situationer där de inte kan välja, för att de är födda med dyslexin eller homosexualiteten, eller de som kan välja men där alternativet är fängelse för att ha laddat ner barnporr eller ägt skelettbitar som man haft sex med.

 

Är man missnöjd med sitt 9-5 jobb så kan man säga upp sig. Det är inte svårt att säga upp sig.

Det som är jobbigt är att leva utan inkomst. Man måste oftast bero på andra, det är inte så party. Men anledningen till att det är jobbigt att leva utan inkomst, att inte allt är gratis helt enkelt, är för att annars skulle ingen jobba! för *shocker!* de flesta tycker inte att det är såå jävla kul att jobba. Om alla kunde resa vart de ville och äta vad de ville och göra vad de ville hela tiden, om allting var gratis, då skulle folk resa och äta och sova och måla och ta promenader i skogen och se på tv och INTE JOBBA! Och folk måste jobba annars har vi inget samhälle.

Men det är ingen som tvingar er att jobba.

 

Det är inte för att det är norm med ett 9-5 jobb som ni inte vågar satsa på konstnärs-karriären istället. Det är för att ni vill ha pengar för att kunna äta och göra saker.

För nej. Det är inte mindre jobb att vara självförsörjande. Det är hur jävla slitsamt som helst att vara egenförsörjande bonde. Varför tror ni vi la av med den skiten liksom? Hur tror man ens att det skulle vara mindre jobb? G-sus -.-

Sure, man tillbringar inte tid i "ekorrhjulet". Men jobb är det likförbannat.

 

Det är inte heller för att norm som folk frownar upon slackers som bor hos sina föräldrar när de är 35 och lever på socialbidrag. Det är för att vi bor i ett samhälle tillsammans där vi kör på vägarna och går i skolorna och får sjukvård om vi är sjuka, och vi betalar för de där sakerna tillsammans. Är man inte med och betalar men fortfarande använder förmånderna är det inte konstigt att vissa folk blir lite sura.

(okej det handlar visst om norm rent ordagrannt, men det handlar inte om att vi egentligen inte skulle vara fria)

Och sure det finns folk som älskar sitt jobb. Men det är fan inte medelsvensson. Att inte göra det är inte särskillt normbrytande. Och det är andra anledningen till att det här gör mig arg. Att folk tror att de för att de inte trivs med någon liten del av samhället är såna unika jävla snöflingor.

"Alltså alla bara jobbar, det är bara jag som tycker att det är oinspirerande och själdödande, jag måste vara född i fel tidsålder"

"Alltså jag kan bara inte förmå mig till att bry mig om skolan, jag är alldeles för kreativ. Skolan är uppbyggd för att passa alla andra som inte kan tänka själva utan bara rättar sig efter ledet"

När man har spenderat halva kvällen med att fnula på hur man bäst ska bygga en vattenhiss ner till sin källare. Som man öppnar genom att dra i en spak. Och sen stänger med en annan spak i källaren som man sen kan öppna med när man ska upp igen utan fuzz. Men man kommer inte på något bra sätt och det är dessutom allmänt trångt bakom ens väggar för det ligger en restaurang och en fucking sjö på andra sidan som man inte får bygga in i för att hallå.
Och sen precis när Sigge stänger servern, då kommer man på ett bra sätt... sucksuck

Hej nu har jag sett twittringar av folk som "verkligen inte förstår män som inte ger oralsex".

Det är väl inte ett dugg märkligt? Vissa saker gillar man inte. Punkt.

Det räcker.

 

Jag har väldigt svårt att tänka mig hur man kan vara så jävla sexuellt frigjord att man inte ens kan föreställa sig att inte gå igång på något.

Eller så kanske man är dålig på det :o det kanske finns pojkar där ute som har insett att de är fruktansvärt kassa på att slicka och helt enkelt gett upp.

 

Tycker allmänt synd om de här personernas sexpartners.... Jag skulle inte vilja ligga med någon som inte skulle förstå om jag inte ville ge oralsex. Punkt.

 

Cissi out!

 

http://www.dn.se/nyheter/sverige/manliga-p-piller-stoppas-av-lakemedelsbolagen

 

 

Det finns hormoniella preventivmedel för män. Som är klara. Liksom. De funkar. Lika bra som p-piller för tjejer.

Så vad är problemet? Varför finns de inte att köpa? :o

-jo, det är just det. De funkar lika bra som p-piller för tjejer. And we can't have that ju! P-piller för tjejer har ju biverkningar! Fucking hell...

 

Jag vet inte om jag skulle vilja att Vilgot skaffade p-stav även om det fanns tillgängligt. Jag trivs rätt bra med mina p-ringar. Sure lite störigt att behöva komma ihåg stuffs.. Men jävligt nice att ha kontroll över och koll på när mensen kommer.

 

Så varför inte? Vad är grejen? Läkemedelsföretagen tror inte att det finns pengar att tjäna?

Jag tror inte att det här är en massiv patrialkal konspiration. Det är jävligt konstigt bara. Och unfortunate som fan....

 

Jag och Vilgot kom till tunnelbanestationen i Ängby 20 över nio imorse. Nu är jag hemma igen, sedan tio i ett.

Då har jag hunnit vara i skolan i en halvtimme. (jag började 10:50... Jag kom dit fem minuter innan, det var tur att jag valde att följa med Vilgot när han började klockan 10)

Det är tre timmar i komunaltrafiken. Dubbelt så mycket som i vanliga fall.

Inte jättekul, men så jävla illa är det faktiskt inte.

 

 

Visst om man har suttit fem timmar i en bilkö som inte rör sig och antagligen aldrig kommer att göra det för att folk helt sonika har dragit ifrån sina bilar och börjat bajsa på vägen. Aftonbladet är ju gulligt...

Men liksom, tanten som hade väntat i 20 minuter på tvärbanan och FLIPPAR när de säger att tvärbanan mot Alvik nu är i Mårtensdal och 16 minuter sen. "16 minuter!?!?!? Jag har väntat här i TJUGO!!! Det här är skandal! Inte nog med att de inte kan hantera lite snö, de ljuger om hur länge vi har väntat!!" och någon försöker förjäves förklara för henne att hon kunde ha behövt vänta i upp till tio minuter även om den inte varit sen....

Då behöver man ett chill-pill, som kidzenzorz säger.

Alla med attityden att sl "inte kan hantera lite snö" behöver back the fuck off.. Snön gick mig till knäna när jag gick från tvärbanan. Det är inte "lite snö" det är asmycket snö. Och kaoset är inte i närheten av vad det var för två år sen..

 

Dessutom gjorde att jag satt fast en kvart i skanstull att jag slapp stå ute och vänta på tvärbanan... Så sånt händer också. Lite väntetider är inte så farligt.

 

 

 KVINNA SKA HA HAFT SEX MED SKELETT- står det på förstasidan i en liten notis.

 

Så man öppnar tidningen och läser den där fetstilta sammanfattningen av artikeln och det är en kvinna som polisen har hittat massvis med skelettdelar hos. Som hon bland annat ska ha haft sex med.
Hon riskerar 2 års fängelse. För brott mot griftefriden, vilket tydligen är maxstraffet, jag wikipediade det. Min reaktion: There must be more to this!

Så jag lusläser artikeln och nej. Det är inget mer to it.

Tjejen har skelett hemma. För att hon går igång på dem vilket måste vara en jävligt jobbig grej att gå igång på och helt fruktansvärt besides the fucking point!!

Okej att hon har brutit mot griftesfriden (vilket måste vara den dummaste jävla lag vi har, allvarligt talat get over yourselves -så känner jag) ganska grovt. Ganska. Det är inte som att hon har gjort marionetter av folk och sutitt och dinglat med dem utanför deras efterlevandes panoramafönster mitt under mysfilm-kvällen så liksom -maxstraffet? Jag vet inte. Men jag tänker inte argue with that för det är en lag vi har och även om jag tycker den är dum så tycker väl inte de som faktiskt har fått sina släktingars gravar skändade det och det finns en poäng med att det inte ska vara okej att bara typ gräva upp gravar for a laugh om folk faktiskt mår dåligt av att det händer.

Nej det som är hemskt med det här är hur mycket vikt artikeln lägger vid anledningen till att hon hade de här skeletten: att hon går igång på dem.

"-Att ha kroppsdelar hemma och ett sådant intresse för döden och bårhus är bisarrt, säger åklagare Kristina Ehrenborg-Staffas" . . . . . jag vill gråta. Sen har de också med ett helt stycke om hur vittnet "Anna" fått kontakt med henne på en klubb och hur kvinnan visat upp sina skelett för "Anna" och frågat "Anna" om hon kunde få ha sex med henne när "Anna" spelade död.
Jag tänker på hur dåligt jag mår över mina sexuella preferenser ibland när jag har en dålig dag, och det är fan inte så jävla kul att bli called out on, hur jävla dåligt måste inte hon må då? Och så skriver de en jävla artikel som basickly bara är "Ey guys, kolla vilken otroligt jävla störd person den här tjejen är".

Bussigt!

Vår granne kom förbi igår. "Är din bror hemma?" och sen innan jag hann svara: "Eller du kanske kan hjälpa mig med micron?"

Jag har hjälpt henne med micron förut när hon har råkat komma åt knappen som ställer om klockan och behöver ha det fixat. Och det var det som var kruxet den här gången också. Hon är gammal så det är ju inte så konstigt om hon inte minns vem det var som hjälpte henne med micron för ett halvår sedan.

Men det märks att hon är från en generation som tror att tjejer inte riktigt klarar av saker. Den generationen som gör att folk tror att sverige är mindre jämnställt än vad det faktiskt är för att gubbar från just den generationen (okej kanske lite yngre, men ish) fortfarande sitter på VD-platser där de syns och hörs och har inflytande något förbannat.

För sist jag hjälpte henne med micron så frågade hon efter pappa när hon kom. "Är din pappa hemma? Jag har problem med micron" "Nej han är på jobbet" sa jag "men jag kan kolla på micron" och så fick jag insistera en stund för hon tyckte att nej men jag kan vänta tills din pappa kommer. Samma sak när hon har haft problem med brandvarnaren. Och det är ju ingen poäng att försöka få henne att förstå att det var jag som hjälpte henne med micron förra gången också, att jag också kan kunna sånt främst för att micron är en vanlig maskin för mig som har funnits där hela mitt liv.. men också att jag hade haft möjlighet att kunna om micron även om den var exotisk för att det inte är förbehållet pojkar att jobba med makapärer längre. För även om jag skulle kunna förklara det så att hon skulle förstå så skulle hon ha glömt det nästa gång vi ses. Och det skulle kännas jobbigt att veta att hon har gjort, så då låtsas jag hellre som att hon inte har glömt.. för min egen skull.

 

Jag kan inte hantera ålderdom. Visst, de flesta tycker det är lite jobbigt runt gamla människor, när det verkligen börjar märkas på hela dem att de kommer att dö. Men det är fan inte sunt hur mycket det skrämmer en egentligen.