En lite derp men samtidigt fin grej med poeter.se är att det är fullt med poeter.

Poeter as in poet-själar.

Personer som formulerar sig målande och vagt på samma gång på det där "det låter som detta betyder något men det gör det inte"-sättet.

Man får vara poet-själ såklart. Jag är ju också en person på poeter.se ändå.

Men jag pratar inte om folks dikter. Jag pratar om poet-kommentarer.

Det är en speciell sorts miljö där folk visar upp sina stenar för varandra svepta i various lager av gardiner och dyl (whatup diktreferens (såhär kan man ju inte göra?? Fucking diktrefefenser. Askonstigt, lägg av)) eller ja.. Folk som delar med sig av sina tankar och känslor, ofta väldigt humble. Där sitter deras dikt i cyberrymden. Kanske blir den läst. Kanske driver den bara runt där tills.. ja, något.

Oftast blir den läst dock. Amazingly. Ingen aning om hur poeter.se har så himla mycket folk som bryr sig om andras texter så mycket. Men så är det. Och så interagerar folk men den här lilla scrap:en av någons själ som de hittar. Och hur gör de det? Jo! Genom de mest generiska, intetsägande, missing the point totalt -kommentarerna man kan föreställa sig :D

På det där vagt målande sättet. Och ofta med någon sorts kontenta om att ens världsbild är fel. Men på det där kärleksfulla floskelsättet.

"Den som söker med hjärtat hittar alltid det hon verkligen behöver" ungefär.

Gärna på ett sätt som väver in kommentars-författaren och hur hen gör eller känner någonting helt annat än vad som tas upp i dikten.

Typ "jag har motsatta problemet, jag somnar överallt hela tiden" på en dikt om ångest som nämner "lyckas inte somna" som en detalj.

 

Nu låter det här nog som mer av en bash än det var menat. Jag tycker mest det är ett intressant fenomen.

Det är en spännande clash mellan så genuina och utelämnande texter och så fullkomligt opersonliga kommentarer...