Nördentusiasm och icke-nörd-pride ~~~

Jag var ingen dinosaurie-unge.
Jag var ingen annan -unge heller egentligen. Ingen annan sån sorts unge iaf.
När Tommy var typ 3-5 eller så så hade han en fordons-bok som han läste om och om igen. Med bilder på grävskopor och lastbilar och traktorer och sånt. "Den stora fordonsboken" :D
Och sen började han med schack och var massa schack-nördig ett tag och läste schackböcker om öppningar och knep och stormästare och hej och hå typ. Sen nördade han ner sig i att odla växter ett litet tag och läste massa om det och skaffade en hel ställning med växtlampor och hela konkarongen. Sen slutade jag umgås med honom så mycket så jag vet inte hur nördig han är om tex starcraft nu...
Det är lite skillnad på nördande i typ schack och starcraft som ändå är någon sorts förmåga eller vad man ska kalla det och nördande i fordon och växter som är fakta som man liksom inte använder till så mycket mer än att veta den. Växt-nördande är väl kanske lite mittemellan. Växtnördande har applications. Fordonsnördande har också applications iof.. inte när man är 5 bara.
 
Pappa var också traktor-nörd. Länge. Från han var typ 3 till han var typ 13. För honom hade det mer applications. Perks av att bo på landet. Han blev typ legit bra på att plöja åkrar. Parallellt med det var han rymdnörd ett tag. Det hade mindre applications. Sen datornörd i 15års åldern. Köpte en tidig begagnad dator för några hundra och beställde en instruktionsbok från bokbussen och satt och programmerade på den. Ganska steriotypa nördigheter.
 
Mamma var kortspelsnörd. Säger hon. Det är ju inte så steriotypt. Men jag vet inte om hon lägger något annat i ordet "nörd" än jag gör och egentligen menar att hon var kortspels-entusiast. Eller om hon faktiskt typ läste på om olika spel och patienser och så. Eller ja, det kan väl vara ett nördande utan att man läser på om det, man har ju inte nödvändigtvis lätt att få tag på böcker eller info om det man vill nörda sig i. Att liksom vilja att folk man känner ska lära en alla kortspel de kan kan ju vara nördande också.
 
Jag är inte en nörd.
Jag kan absolut vara entusiastisk och geeky om saker. Men jag har inte den där nörd-tendensen att jag vill Veta saker om whatever det nu skulle vara om. "Tåg är coola, jag vill veta vilka tåg som finns" nej.. om tåg är coola så vill jag titta på dem. Men information om tåget är inte en del av hur jag dealar med att tåg är coola.
Speciellt inte när jag var liten.
Nu för tiden kanske jag har moments när jag vill göra listor över vad för sorts olika Doctor Who -avsnitt det finns och vilka som hör till vilken kategori. Och det kan ju räknas som nördigt antar jag.. men jag ser det nog själv mer som geekigt med en liksom, kategorisering/list-making flair.
Men sånt gjorde jag inte när jag var liten. Jag hade inte ens saker som jag geekade över speciellt.
Jag var en fantasi-unge. Jag lekte lekar. Med mig själv eller med leksaker och godsedjur. Byggde narativ och fantasi-världar.
Det gör jag inte längre.
Jag tror jag idealiserar nördande lite.
Jag brukar inte hävda att jag är en nörd.
Jag hävdar att jag är en tönt. Vilket vissa tycker är samma sak, men det är det inte. Och jag kan vara en geek om saker. Men jag är sällan en nörd.
Men jag försöker vara nördig. För jag tänker att det är en bra grej att vara. För nördar har massa nerd-pride och är på internet med den och får mig att känna att jag borde vara en nörd. Eller iaf se upp till nördar. För det är fint att vara nörd.
Och det Är fint att vara nörd, och jag älskar nördar.
Men det kanske också kan vara fint att vara en 'något annat än en nörd'. Och jag kanske kan få vara en inte nörd och ändå tycka om nördar väldigt mycket?
En icke-nörd nördentusiast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0