Vi såg Madagaskar hos Jenny igår. Och körde spökboll. Idag kunde vi inte gå ordentligt för vi är otränade klenisar som får träningsverk av att hoppa omkring lite i två timmar. Vilka "vi" är varierar lite..

Det är lite läskigt hur killen som var skitstor när man var liten plötsligt är typ jämngammal..ish. Upp tills jag var typ 7 bodde det en kille som var fyra år äldre än mig i mitt hus med sin mamma och hennes kille. Vi lekte ibland. Han kändes också gammal, han var ju dubbelt så gammal som jag när jag lärde känna honom. Men det var ingenting mot hans låtsasbror, hans mammas killes son, som var där på helger ibland. Han var 9 år äldre än mig och hur jävla crap-in-your-pants-läskig som helst! Nu är han 27. 27 är fortfarande mycket. Det är nästan 30 och 30 är nästan 40. men 27 känns ändå ganska jämngammalt. Jag har liksom växt ikapp honom.
Vi träffades idag när vi spelade innebandy. Som jag tvingades med på trots att jag knappt kan gå due to massa träningsverk. Mamma och Pappa umgås fortfarande med hans pappa och hans tjej (Bettan och Robban), ibland är de med och spelar innebandy med oss, och idag var han också med. Rickard.
Han hade en säng hos sin pappa. Det var en våningsäng. Rickard sov överst och under sov killen som bara var 4 år äldre än mig (micke). Man fick inte vara i Rickards säng. Då blev han arg. Även om han inte var hemma så var det inte okej att var där uppe. Han fick reda på det på något vis och kom och ninjade en när man sov. Så farlig var han. Och nu är han 27 har kanska kass kondition och är jättetrevlig xD Och jag sitter här och tänker "fan att man aldrig kommer lära känna honom ordentligt"
Jag undrar hur mycket han mins av mig. "säkert inget".. fast samtidigt så känns det ju som evigheter sen jag träffade honom för att jag var så liten då. Han var inte så liten.. då borde han väl minnas bättre. Precis som jag mins barnen på dagiset jag praoade på i sexan.. men de mins inte mig för det var ett halvt liv sen för dem. Fast han ser mig nog fortfarande som en liten unge. Precis som jag ser dem från dagis som dagisbarn, fast att de snart går i högstadiet. Och när jag är 27 och de är 20 och jag träffar dem kommer de fortfarande att vara små barn för att jag lärde känna dem som små barn...

Tokknas