Nu tänkte jag utveckla.. angående förra inlägget i allmänhet och Julles dikt i synnerhet.
Det är inte så att jag skulle rädda dikten för att den har ett sentimentalt värde för att det är en dikt som är skriven till mig av mig pojkvän-kliché (no offence till Julle (eller någon annan som får för sig att ta ill upp) men när jag förstod att han hade skrivit en dikt blev jag lite smått.. äcklad i brist på bättre ord.. det var innan jag hade läst den uppenbarligen :o)
Saker jag får har visserligen ett sentimentalt värde bara utav att jag har fått dem.. av folk som jag inte förväntat mig att få något av oftast. Eller sentimentalt.. det handlar väl snarare om att jag blir glad för att folk tänker på mig. Men anledningen till att dikten hamnar högst upp på listan (även om den kanske fått vara med ändå) är att den -även taget ur sitt sammanhang- är riktigt awesome!! (Ni vet hur jag kan bli helt hysteriskt uppspelt över något som visserligen kan vara nöst.. men kanske inte förtjänar såå mycket entusiasm som jag öser ur mig? Bare that in mind xD fast jag tycker fortfarande att den är helt jävla genialisk!) Den fullkomligt beamar av självironi.. vilket måste vara det attraktivaste draget man kan ha :o

Sen påpekade Jens att jag väl kan dikten utantill så jag behöver inte rädda den.. vilket det helt klart ligger en del i.. och på samma sätt som jag faktiskt inte brydde mig så mycket när alla typ 5000 sms i min utkorg plötsligt försvann under den tiden då jag satt och försökte skriva ner dem allihop.. så skulle jag nog inte bli helt förkrossad om min rum brann ner utan att jag lyckades rädda de där sakerna.. för det är i huvudsak saker som jag är glad att jag har för att de hjälper mig minnas nice saker.
Om jag inte hade dem skulle jag antingen glömma bort att jag någonsin hade dem och därför inte sakna dem, eller så skulle jag komma ihåg att jag hade dem och då också komma ihåg tillfällena de påminner mig om också. Det är bara nu när jag har dem och minns som jag tycker det är synd om jag skulle bli av med dem, eftersom det är saker som är nice att minnas. På samma sätt som jag nu är rädd att de jag umgås med nu ska bli människor som jag råkar träffa på stan och säger "men vi borde ju ses" till en gång i halvåret, för att det är människor som är nice just nu och som jag gärna skulle fortsätta tycka är nice. Men om det hände så skulle det vara för att jag tröttnat på att umgås med dem och/eller hittat annat folk som är lika trevliga, så då kommer det inte att göra något. "nutids-jag" tycker bara att det är ett sorgligt scenario.. och är rädd för att hon tror att det är hon som kommer vara med om det.. men det är det inte det är "framtids-jag" och "framtids-jag" kanske varken bryr sig om Julles kick-ass dikt eller "framtids-Julle".. eller "nutids-Julle" heller för den delen
Sen tycker jag iof om "nutids-jag's" värderingar och sånt.. :(
Nu känns det som jag ska dö.. xD