Lättkränkt
<333333333333333
Hej jag älskar dig! <3333333333
...
<3
Såg också LD-tweeten, och höll med. Förstår mig inte riktigt på alla "DU ÄR RASIST PRATA ALDRIG MED MIG IGEN JAG HATAR DIG NU!!!111ettaetta"-människor. Vafan, man har väl umgåtts med personen av en anledning tidigare? Personen går väl ändå att diskutera och resonera med?
Det är ungefär som en tråd på Flashback idag, som klagade på att vänstern och liberaler invaderade forumet ("PK-människor!") och, hemska tanke, VAR MED I DISKUSSIONERNA!!!
Jag blev så nyfiken. Vad gör man på ett diskussionsforum när man ser meningsmotståndare som något dåligt och vill att de ska vara tysta så att alla bara sitter och håller med dom?
Jag känner: "DRA FRÅN MITT YTTRANDEFRIHETSFORUM", för yttrandefriheten går i alla riktningar (det är många som inte riktigt verkar vara helt på det klara med det...)
Jag tänkte skriva mer (inte om just det här), men äsch, men här är ett bra inlägg om varför Lilla Hjärtat inte är jätteOK! http://www.onewaycommunication.co/?p=26878
Karin: Det där inlägget ser ut att handla mer om julafton-dockan än om lilla hjärtat. Lilla hjärtat är inte en nidbild från 30-talet, det är en modern barnbok som handlar om en svart och en vit flicka som leker med varandra på lika villkor. Karaktärsdesignen påminner (utan något illa menat bakom det; barnböcker tenderar att stilisera saker) om gamla nidbilder, men kommer verkligen detta historiska bagage påverka de dagisbarn som läser boken så mycket? Jag tycker lilla hjärtat ser söt ut, det kan jag tänka mig att barnen också gör. Så om läsande av boken skapar en positiv association till att vara svart och förmedlar ett budskap om lika värde vare-sig du är svart eller vit, vad spelar den "egentliga betydelsen" (inom massor av fingerqoutes!) för någon roll.
Jag känner en kvinna som har adopterat. Hon (barnet) är ung 3-4 år nu. En gång frågade hon sin mamma om ifall "det går att tvätta bort det bruna". Hon ville vara "fin"... Så det är ju allmänt bajs :(
Kanske tänkte Stina Wirsén att om barn får läsa barnböcker där vissa karaktärer råkar vara svarta så kommer svarta barn inte känna sig lika annorlunda? Kanske är det så att vi är helt kontraproduktiva då vi låter (ursprungligen) rasistiska bilder och ord behålla sin kraft.
Och jag har hört att man låter som om man är well-traveled när man länkar artiklar så... tada: http://debatt.svt.se/2012/09/14/stina-wirsens-film-vander-stereotypen-mot-rasisterna/
Det handlar ju om hela grejen generellt, resonemanget går ju att applicera där också :) och jo, det är jätteviktigt med diversitet. Men dels, de bilder som dyker upp när jag googlar lilla hjärtat är hon inte med någon vit flicka utan med en som är rosa och en som är prickig. Att slänga in en karaktär som har väldigt många likartade drag med pickaninny är tvivelaktigt även om de andra karaktärerna inte hade varit prickiga. Det är inte s svårt att skapa en karaktär som är icke-vit men som ändå inte ser ut som en rasistisk stereotyp.
Jag vet inte vad jag ska säga mer överlag, jag tycker ju att nidbilder är dåliga och ska bort :(
Ja, nidbilder är dåliga. Men som artikeln du länkade sa
"Det är en tecknad karikatyr skapad för att förlöjliga, förringa och avhumanisera vissa grupper av människor ... Själva SYFTET med dessa bilder är att de ska porträttera vissa människor på ett negativt sätt"
Så enligt den definitionen så är lilla hjärtat inte en nidbild. Det är en karaktärsdesign som (för historiskt pålästa vuxna) ytligt påminner om en nidbild...
Och jo, det är en vit flicka hon leker med, hennes klänning och rosett är rosa. Här fanns en bild på bara den karaktären.
http://www.bonnierforlagen.se/Katalog/bonniercarlsen/vintern2010-2011/Rita-med-liten-skar-och-alla-sma-brokiga/
Förlåt ifall jag är spydig, men är det inte bättre att försöka bekämpa verklig rasism istället för att picka på någon barndomsförfattare som egentligen står på anti-rasisternas sida?
Jo jag vet men jag tror det folk stör sig på är att det är för nära i tiden, liksom? Och intentionen är ju struntsamma, det är liksom inte upp till den författaren att ändra på pickaninnys... Tänker fortfarande att det inte alls är svårt att skapa en svart karaktär som inte ser ut som en pickaninny? Just när det är en så välkänd och illa nidbild.
Grejen är ju att sånt här också kan vara "riktig" rasism. Du, jag och alla andra har rasistiska tendenser för att det är ingrott i vårt samhälle, man kan liksom ha hur goda intentioner som helst och det kan ändå bli fel.
Och jag kan inte säga att jag bryr mig om lilla hjärtat-grejen så mycket, om det nu såg ut som det xD Men jag fattar att det finns folk (till exempel folk som inte är vita) som ogillar det och då är det inte upp till mig, som vit, att säga "men öh suck it up, det var inte meningen att vara stötande". Liksom jag behöver inte alltid fatta precis varför något är stötande för vissa, det räcker ju med att jag vet om att det kan vara det så kan jag låta bli sånt.
Och varför kan jag inte ändra mitt svar utan att ta bort hela Karins komentar? Tack blogg.se -.-
Jag ville säga att intentioner kan vara skitsamma ibland, om något tillexempel bidrar till fler rasister. Men i det här fallet tycker jag inte det. Just för att den skada det gör är väldigt direkt bara att folk tar åt sig.
Karin: Det måste någonstans (åtminstone teoretiskt) finnas en gräns där man faktiskt säger "suck it up". Folk kan vara för lättkränkta. Om folk t.ex. reagerar på något för att de missförstått det. (Jag har en kompis som gjorde en ironisk dikt om den irrationella rädslan för att invandrare kommer att förstöra sverige som var lite sådär subtil och en full kille i publiken blev arg på honom.)
Om jag tolkar någon fel och tror att hen förolämpar mig så är inte den personen ett asshole.
Vad jag vet så ser man inte särskilt många svarta karaktärer i barnböcker; och den här kontroversen kommer ju inte direkt få barnboksförfattare att vilja försöka. Fler svarta karaktärer i fiktion och media i allmänhet är tänkt att det är bra för att minska stereotyper och känslan av utanförskap. Jag kan tänka mig att en kontrovers som detta kan pusha förlag till att ta den säkra vägen ut och ha vita karaktärer som alla andra. Party party... :(
Men liksom, hade man ändrat håret litegrann, eller ändrat munnen, så hade det inte varit samma grej men nu är det liksom alla pickaninny-drag. Det går ju att göra cartoony ändå.
Och alltså, missförstånd är ju en grej. Jag fattar kneejerk-reaktioner men sånt får man ju reda ut. Det är inte samma sak som det jag snackade om, att det inte är upp till mig att säga till någon som är svart/bög/whatever att "ameh sluta vara så lättkränkt!" för jag har inte gått i den personens skor och fått höra allt den fått höra och bli behandlad som den blir behandlad. För mig kanske en viss grej inte känns så stor eller viktig men för någon som fått ta sånt hela livet, fått höra liknande hela tiden blir det jättejobbigt.
Jag har inte sagt någonstans att jag inte vill ha svarta karaktärer med xD om du trodde det. Men det är jätteviktigt att ha med karaktärer som faktiskt är karaktärer och inte stereotyper. (överlag nu, jag har inte läst lilla hjärtat!) Diversitet är en av mina hjärtefrågor (dvs jag blir sur när det fan bara är en viss typ vita människor som syns i tv/media). Men jag tror inte att folk kommer bli bortskrämda från att ha med svarta karaktärer för att en pickaninny i en barnbok blir kritiserad.
Fast det är ju inte en pickaninny i min uppfattning eller enligt den definition av det som du refererade till.
Jaja, vi bara talar förbi varandra här. Jag tror att det kommer kännas mer risky med svarta karaktärer på grund av det här men du håller inte med mig så vad mer ska jag säga. Här är en bra artikel om saken: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ulf-nilsson-intoleransen-far-aldrig-bli-kulturens-metod
Jag förstår att det känns taskigt så fort det verkar som om man lägger någon ytterligare vikt på den kränkta istället för på den/det som kränkt personen. Men ibland så kan det vara lite av en knee-jerk reaktion; det kan bli lite retarded om man automatiskt antar att den kränkta sidan alltid har 100% rätt om allt de hävdar. (Det är så man får folk som säger "I'm offended by gay marriage! It offends me!"
Men självklart ska man inte säga att "det är bara ditt fel att du blir kränkt, suck it up", för det är ju doucheigt sagt, men om man ska i verkligheten lösa problemen med rasism så är ju det faktiskt en sida av problemet.
Känner du till fenomenet stereotype threat? Att om man påminner någon om deras etnicitet/kön innan ett prov så påverkar det provresultatet. Personen blir orolig över att uppfylla en stereotyp (t.ex. Kvinnor kan inte matte) och det blir en självuppfyllande profetia så att säga. Småsaker i vardagen dödar motivationen och i längden går det därför sämre för stereotypiserade grupper. Jag orkar inte förklara särskilt ingående men du känner säkert redan till det. Poängen är att detta förklarar varför det ofta finns en statistisk klyfta bland betygen hos svarta och vita (i usa). Psykologen Greg Walton designade en sorters self-help intervention som bara behövde ta en timme som studenter gick igenom i början av college. Denna övning eliminierade i princip betygsklyftan! Och vad gick den ut på? På att förändra hur folk attribuerade motgångar (d.v.s tolkade dem det som "jag har svårt att skaffa vänner för att jag är annorlunda" eller som "folk brukar ha lite svårt att skaffa vänner i början av college, men det kommer gå över med tiden").
Så där har vi ett verkligt problem med en enkel lösning som visade sig vara super effective as fuck! Och ja, den fokuserade på att den kränkta skulle lära sig känna sig mindre kränkt. Hämskheter! Det är ju inte deras fel om de blir kränkta! Nej det är det inte men vem bryr sig om vems "fel" saker är, det är mer produktivt att leta efter lösningar än att bara moralisera.
Nu börjar era kommentarer markeras som "misstänkt spam" bara så ni vet ;)
Man kan inte säga till en person "du borde inte vara så kränkt" och få reaktionen "jaha, shit det tänkte jag inte på. Sorry. Jag lägger av nu" för kränkt är en känslomässig reaktion.
Det är jobbigt att känna sig kränkt. Hade man kunnat bara sluta med det så hade man nog gjort det ungefär. Så på det viset är kommentarer som "sluta ba så jävla lättkränkt" bara helt poänglösa.
Däremot att man inte kan ha något tycke i ifall någon borde vara kränkt eller inte bara för att man själv inte tillhör den kategorin, det tycker jag absolut att man kan ha ändå. Jag tycker att kvinnan som är kränkt över att (nästan) hennes efternamn var med i the Hobbit är.. Ja kanske inte dum i huvet... Men jag tycker absolut att hon är lättkränkt och fånig. Men jag har aldrig haft mitt efternamn i en film, så vad vet jag egentligen.
Det är ingen konstig grej att överreagera ibland, men man borde för den sakens skull inte anpassa sig efter folk som gör det (om det är något jag har lärt mig av att bråka med Jens så är det det....)
Jag vet inte ens vad vi pratar om riktigt längre. xD Tror vi tycker rätt lika ändå men vi pratar om olika grejer? För jag menar inte "buhuu mitt efternamn är nästan som ett i the Hobbit!", jag tänker liksom sexism och rasism och transfobi och sånt där. Liksom där det finns ett strukturellt förtryck, fördomar + makt -> rasism ni vet. Där blir det nästan alltid fel om man ska säga åt någon att inte vara så jävla lättkränkt.
Jag tycker väl mest att man inte ska avfärda de små grejerna bara för att de inte är så stora. Många bäckar små osv. Vet inte riktigt vad du menar med ditt exempel Vilgot, liksom, ja..? xD Såklart? Det utesluter ju inte att man kan lyssna på vad folk ogillar och sluta med det också. Man kan sluta ha golliwogs på lakritsförpackningen OCH ha self-intervention, båda hjälper ju till mot en bättre värld men kanske på lite olika sätt och olika plan.